Lättnad

När jag lottade ut ett gratisex av Skuggplats i somras var ju intresset som bekant mer än lovligt svalt. Med tanke på att den var GRATIS! Om man bortser från att det kostade en liten ansträngning i form av en motivering, alltså. Till slut blev jag av med boken, men först efter förlängd tidsfrist och ett sänkt självförtroende.

Nu i veckan publicerar tidningen jag jobbar på, Hem & Hyra, ett lokalt reportage om mig med text av min fina kollega Monika Steczkó och fenomenalt foto av Andreas Olsson. I samband med reportaget lottar vi ut signerade ex. Inte bara en utan tre!

Tänk om ingen hör av sig. Ja, tanken har så klart slagit mig efter den tidigare erfarenheten.

I morse kunde jag pusta ut. Redan då kom det första mejlet från en glad tidningsläsare som vill vara med i vår utlottning. Senare damp det ner ett mejl till. Känner mig säker på att minst en till hinner göra det innan tidsfristen går ut den 29 augusti. Puh!

(PS: vi lägger sällan/aldrig ut featurematerial på vår sajt, därför kan jag inte serva med en länk till reportaget. Den som ber snällt kan få en tidning skickad. DS.

 

Jag är på tv!

Jag har tidigare berättat om att SVTs finska nyhetsprogram Uutiset spelade in en intervju med mig om Skuggplats och Kronogården. Det var den 6 maj. Började tro att de ställt inslaget för att det kommit för mycket annat som gått före (sånt händer).

Men i dag fick jag ett sms från journalisten. ”Äntligen Minna! I dag sänds inslaget med dig på Uutiset, svt 2 klockan 18.50.”

Ojoj. Nervositeten skjöt upp i halsen. Ska alla få se när jag sitter där och stakar mig på ”finska” och skämmer ut både mig själv och familjen (läs mamma). Men det var inte så farligt, kunde i alla fall varit hundra gånger värre. Hur vet jag det? Det visar sig att man inte behöver vänta till i kväll, för redan nu finns inslaget på webben.

Vill du se? Klicka här!

Härliga dagar

Ibland händer det saker, små avbrott i vardagen som ger hela livet en guldkant. För mig har det varit författarrelaterade saker och det gör ju verkligen inte saken sämre. Det började för ett par dagar sedan. En kvinna på kontoret undrade om det gick att köpa boken. (”Ja.”)

På eftermiddagen när jag kom hem satte jag mig i trädgården, JA – SATTE MIG, UTAN ATT PETA I EN ENDA RABATT. I stället läste jag i Weilands Structuring Your Novel. Solen värmde, en svag bris gjorde temperaturen perfekt. Jag kunde riktigt känna hur jag landade i mig själv och det behövdes. Det har varit rätt jobbigt på jobbet på sista tiden.

Alldeles uppfriskad i själ och hjärta smällde jag flera timmar senare ihop pärmarna och skulle gå in. Då hojtade grannen till. ”Jo, din bok, jag har tänkt länge att jag vill köpa den men det har inte blivit av.” Två på samma dag!

I går fortsatte det. Jag fick ett brev på mejlen från min bästa kompis Katja. Hon som velat vänta med att ge mig sina synpunkter på Skuggplats tills hon hunnit få ner alla ord i lugn och ro. Och som hon skrivit. Finaste Katja. Tack! Dina ord tände en glöd som fortfarande dagen efter sprider en jämn låga av tacksamhet och glädje. Jag visste inte hur mycket jag behövde de där omtänksamma orden just nu, förrän jag såg dem.

Publicerar ett utdrag ur brevet inom kort och lägger till samlingen av synpunkter.

Allt det där och ändå är det inte slut. För i dag kom fina kollegan Monika med tåget ända från Stockholm till Trollhättan. För att skriva ett reportage på de lokala sidorna som jag egentligen ansvarar för. Om mig. Boken. Kronogården. Helt galet! (Och inte min idé får jag blygsamt tillägga.)

Tillsammans med fotografen Andreas traskade vi runt bland höghusen. Resultatet kommer i en hyresgästföreningsägd tidning i slutet av augusti.

 

15 minuter i rampljuset

Hon sa: ”börja med att berätta lite fritt om dig själv”.

Jag lutade mig lite framåt i stolen på Kronans bibliotek, såg i ögonvrån mackapären som lyste upp mitt ansikte tillräckligt för att kameran långt borta i hörnet skulle fånga varenda min. Sedan hände något. Jag liksom flöt upp ur min egen kropp. Där, i takhöjd, kunde jag sedan betrakta en kvinna i en stol på Kronans bibliotek och hon var märkligt lik mig.

Men till skillnad från mig var hon inte särskilt tystlåten av sig. Som hon pratade! Det tog ju aldrig slut. Blablablabalablaa bla och bla sa kvinnan med min röst.

Vad jag sa? Ganska mycket vill jag minnas men innehållet är vagare. Fast det lät åtminstone bitvis misstänkt likt finska. Det var nog en del om min barndom på Kronogården. Kanske något om boken. Säkerligen om hur det är att åka hiss i höghusen, för sen gick vi och filmade i den miljön.

Puh. Ville bara få sagt att jag blev intervjuad för SVTs finskspråkiga nyhetsprogram Uutiset i dag. Det var faktiskt inte särskilt nervöst. Att det filmades tänkte jag inte så mycket på, kanske för att det kändes som att sitta och prata med en god vän. Reportern Karita Lehikoinen-Stedt sa att min finska var bra. Det var snällt.

Sändningsdatum är ännu oklart. Det enda som är riktigt klart är att jag kommer att hinna bli supernervös hundra gånger om innan det är dags.

Sålde dessförinnan en duschkabin. Någon ringde på min tidningsannons i morse och var väldigt intresserad. Vilken dag!

 

Sekunden senare …

Hann precis publicera mitt förra blogginlägg. Sedan hördes en glad trudelutt från köket – ett sms från telefonen på laddning. Det var från ttelas reporter Jonas Myrholm. ”Nu ligger reportaget ute.”

Jag var alltså sekunden för snabb med förra inlägget: här kan du läsa ttelas reportage om moi!

Mediesol

Så kom den i går, artikeln i lokaltidningen ttela. Och inte hade de sparat på krutet heller. Förstasidan på del två och hela uppslaget därefter var det bara jag, jag, jag i text och bild. Vilken egotripp! Skulle kunna vara lite för mycket för en som trivs bättre som betraktare än betraktad. Men herregud vad detta var KUL!

Dessvärre har tidningen inte lagt upp det på sin webb under fliken Nöje & Kultur. Kan hända att det blir nästa vecka men det är långt ifrån säkert. Allt kommer ju inte på webben, det vet jag från min egen tidning. OM det blir något så lägger jag självklart ut länken här illa kvickt.

Under tiden kan ni njuta av uppmärksamhet i något kortare form och helt utan bilder på min nuna i den ganska nystartade sajten trollhattan.com som också har en blänkare om debuten. Tack vare att min vän Magnus bidrar med material dit, men man får ju använda alla kontakter man har 🙂

Författare fick finbesök

ttela-besök

Fotografen Jerry Lövberg och journalisten Jonas Myrholm från ttela.

Reportern Jonas Myrholm från ttela kontaktade mig via bloggen i fredags: ”Jag har snappat upp att du just kommit med en bok och det skulle vara väldigt roligt att skriva något om detta! Så frågan är: Kan det vara aktuellt?”

Det kunde det förstås och vilken förmiddag det blev! Semester och solsken ute och besök av lokaltidningens finest i mitt kök. Ett kul samtal. Om boken och Kronogården och intressen och framtidsdrömmar och skrivande. Bland annat.

Vi avslutade med en tur till Kronogården för att fotografera i rätt miljö. Jerry Lövberg ägnade stor omsorg åt att testa olika idéer och vinklar. Vi var uppe på en balkong och vi stod på torget och jag jagade bort en kvinna från en busshållplats som skulle passa perfekt eftersom det stod ”Kronogårds torg” på den. Kvinnan såg inte ens Jerry med sin kamera, placerad sextio meter bort, och klev ganska motvilligt åt sidan. Förmodligen trodde hon väl att jag bara var en oförskämd typ som ville breda ut mig i busskuren. Vad gör man inte för en bra bild? .

Totalt tog det närmare två timmar. Resultatet publiceras förmodligen nästa helg, men det var inte helt klart. Jag känner mig hur som helst i helt trygga händer och ser fram emot artikeln.

Önskar bara att jag inte haft en dålig hårdag just i dag.