Isabellas jul

Isabella stannar till mitt i rörelsen när hon öppnar lådan med julpynt. Tomten i mjuk plysch har hårda ögon av brunt glas. Hon minns precis när hon köpte den, på Åhléns. Det var strax efter att hon flyttat till höghuset på Lantmannavägen, men precis innan hon börjat ifrågasätta sin flytt.

Innan allt börjat hända. Eller åtminstone innan hon förstått vad som hände. För i början hade det bara varit vaga aningar. Olustkänslor som det inte gick att sätta fingret på. Rysningar längs ryggraden som kunde väcka henne om natten.

Tomten hade suttit i sin låda i källaren men hade fått bo kvar under hela julhelgen. Isabella hade inte klarat av att pynta lägenheten. Det var som att julkänslan var omöjlig att uppnå där och bara kunde återfinnas hos tryggheten i villan hos pappa.

Nu bodde Isabella i sin fina bostadsrätt vid kanalen, ett stenkast från pappa. Det hade hunnit gå tre år sedan hon skulle firat sin första jul på Kronogården, men ändå kom känslan tillbaka i samma ögonblick som hon såg tomten.

Hon tryckte ner plyschfiguren, stängde snabbt igen lådan. Han inte skulle komma upp i år heller. Förmodligen aldrig.

Äntligen lördag och regn

Vaknar till regnet som smattrar mjukt mot gatan utanför. Ledig lördag, utan en endaste plan, ett endaste måste. Tack vare de där dropparna inte heller någon inre trädgårdsmästare som skriker order om vad som ska utföras där ute på vår gröna plätt.

Ska skriva. Äntligen! Fortsätter på min sommarspänningsnovell. Nu ska karaktärerna Oscar och Mathilde vara beredda på att bli rädda – riktigt rädda.