Dagens verktyg

Äggklocka

Bara sju minuter kvar!

Jag har testat ett nytt grepp ett par dagar, för att komma åt herr Prokrastinering. När jag tryckt igång datorn sätter jag en äggklocka på femton minuter. Det är min ”uppvärmningstid” då det står mig fritt att kolla facebook, bloggar, mejl och what not.

Senast när den ringer (väldigt högt!) ska jag ha öppnat dagens manusuppgift och kanske till och med hunnit plocka med ett ord eller två. Om inte, är det en tydlig signal att jag ska släppa allt annat och GENAST SÄTTA FART!

Det här tipset kommer från Ann Ljungberg. Jag har anmält mig till hennes gratiskurs Skriv boken steg för steg, vilket innebär att man då och då får ett mejl med lite matnyttigt för skrivandet.

Fast. Nu ljög jag visst. Hennes tips var ju helt tvärtom. Man ska sätta sin äggklocka, så långt är det rätt, men under tiden som den tickar ska man arbeta intensivt och får släppa sitt manus först när tiden går ut.

(Rebell är mitt mellannamn.)

Hej, semester

I dag klockan åtta, NU, går startskottet. Fem veckors semester väntar mig. Aaaaah!

Jag ska odla mina kontakter och jag ska finna mig själv. Jag ska träna och vistas i friska luften och bli smidig och stark och smal. Jag ska baka och fika. Jag ska äta hälsosamt och jag ska njuta och jag ska grilla och jag ska sippa rosé i en solstol även om det råkar vara en måndag. För det är semester.

Jag ska gå upp tidigt och fånga dagen och jag ska sitta uppe till småtimmarna och babbla när sommarnatten aldrig vill sluta existera. Jag ska göra det där som jag aldrig hinner annars. Jag ska åka på loppisar och fynda unika saker. Jag ska arrangera en egen loppis på min bakgård för att göra mig av med allt junk jag släpat till mina tidigare hem.

Jag ska uppleva en massa och jag ska ta det lugnt och ladda batterierna. Jag ska rensa min garderob och göra mig av med det där som ändå bara hänger där och tar plats. Jag ska använda alla de där klänningarna som aldrig får se solens ljus. Jag ska ha picknick i trädgården. Kanske blir detta året när jag badar i Sverige.

Jag tänker inte låta vädret avgöra om ledigheten är lyckad.

Jag ska vara så där härligt spontan. Kanske inte ens veckohandla! Och jag ska ha en plan för mina dagar så att jag inte står där efter fem veckor och inte fått något gjort.

Jag ska beta av åtminstonen hälften av alla hundratals husprojekt så att jag inte har dem kvar när det är dags att jobba igen. Jag ska få ordning på min trädgård så att den blir en oas för eftertanke. Men man ska också kunna roa sig med kubb och umgänge och långa fester tills natten flyr och dagen gryr.

Jag ska läsa en massa böcker och berikas av andras ord. Jag ska hitta mitt manus och jag ska läsa det och jag ska hitta alla de där självklara luckorna som hittills varit mig för nära för att upptäckas. Jag ska börja på mitt nästa skrivprojekt och jag ska inte göra om alla de där misstagen. Säkert nya. Men jag ska ha lärt mig så mycket att det kommer att (nästan) gå av sig själv att skriva manus nr 2.

Nu när jag har tid.

Ett av förra årets semestermål: Paros.

Ett av förra årets semestermål: Paros.

Rörigt, fortfarande

Nu har jag bott i mitt nya hus i en vecka och en dag. Skönt att ha alla prylar på en adress. Än är de alla långt ifrån på rätt plats. Än återstår att hitta stort och smått, för vi har lådor på fyra plan.

Som boken jag hade på nattduksbordet i lägenheten. Var är den? En sällsynt kväll när ögonen inte limmade igen av trötthet tänkte jag att det äntligen skulle bli lite lästid igen.

Men trots att omslaget är indiskret rosa har jag ännu inte funnit verket. Det blir ännu en dag i röjandets tecken!

Rrrrritsch! Det var ljudet av en plan som sprack

Jag skulle så mycket och gjorde så lite. Den här veckan kunde jag lika gärna strukit ur almanackan och varit utan. Strul på en massa sätt och sen ett evigt regnande på det.

Excuses, excuses.

Och inte har jag ändrat nåt. Eller skrivit. Jo. Lite. Renskrev alla synpunkter som jag ska ändra så att jag har dem samlade i ett nytt dokument. Jag är bra på att planera, inte alltid lika flink att utföra.

Men nu är det rättning i ledet som gäller. Jag SKA sitta hela helgen* och mata på som aldrig förr så att det händer grejer och sidorna blir alldeles förträffliga eller åtminstone betydligt mycket bättre. Nu har jag skrivit det här, så då kommer det bli av. Och jag hoppas det regnar hela tiden.

*Undantag enbart för matlagning och träning. Det senare behöver jag verkligen, tyvärr kan jag inte skylla mitt bristande skrivande på att jag valt gymmet i stället.

Skriver på tid

I dag skulle det hända och nu ska det ske. Har gjort allt jag var tvungen till och sen lite till för att jag så lätt fastnar i nätsurfning och annat som lockar och drar och försenar skrivandet.

Tänker försöka vara superfokuserad men under lite kortare tid. Har satt klockan på två minuter i nio och fram till dess ska tangentbordet glöda.

Varför just två minuter innan klockan 21 då? Ja, det är ju VERKLIGEN inte för att jag ska se på Svenska Hollywoodfruar för jag är då rakt inte intresserad av hur det går för den superdrivna Gunillas stackars dotter Erika, eller Montazami och hennes läppstift eller den där Isabelle som verkar få större läppar varje vecka.

(#rodnarochförsökerförgäveshållafastvidundanglidandehögkulturellprofil)

Kaos dödar kreativitet

Körigt värre på jobbet, massor av aktiviteter vid sidan av (mestadels roliga!) och lite vanliga rutiner i form av träning och annat på det.

Summa: hjärnan i kaos, splittrade tankar, ingen ro att hitta idéer till noveller eller skisser till framtida böcker.

I mitt fall är lugn, inte kaos, som göder produktiviteten bäst.

Om en dryg vecka lugnar det sig lite. Då!

(Och nej, har inget mer hört om lektörstjänsten. De letar väl vidare.)

Jag – ett nöt

Tänk vad man måste läsa hela tiden för att klara sig. Och då menar jag inte läsning för nöjes skull i form av romaner, serietidningar, poesi eller noveller utan mer vägskyltar, tidningar, handböcker till olika manicker som man bara ”måste” ha … Och recept.

Skulle snabbt röra ihop en kaka av allt det där som blivit över i skafferi och kylskåp. Hade inte tillräckligt för att göra hela den nötkaka som jag fastnade för. Men vad gör det, man kan ju alltid halvera.

Jag var nog inte helt koncentrerad, det erkännes. Tyckte att smeten var väldigt lös. Hade visst läst fel på en rad. Blev lika mycket mjölk som det skulle vara mjöl. Tänk vad ett lite k kan ställa till det.

Nötkakan är ännu för varm för att provsmakas. Men vem vet: den kanske blev jättebra? Jag kanske hittade det där som tog den från god till helt perfekt bara genom en liten läsmiss. Eller också får jag mata soppåsen.

Tur att alternativen inte är riktigt så dramatiska i skrivandet. Då är det lättare att rätta till fel. Jag förväntar mig att jag måste skriva, skriva om, stryka, ändra. Det är liksom det 90 procent av jobbet går ut på.

Nu kör vi!

Nötkaka

Följden av min bristande läsförståelse blev denna experimentella kaka.