Festligt framsteg

I går var jag på ett 80-årskalas (två personer som fyllde 40). Jag kände knappt någon av de närmare 70 personerna på plats och därför var inte förväntningarna så högt ställda. Vad jag inte visste när jag klev in i festlokalen var att den här kvällen skulle leda till inte mindre än två litterära framsteg för min del.

För jag hamnade vid ett bord där diskussionerna snart kom in på skrivande. En man vid bordet känner min man och visste att jag skrivit en bok, som han ställde frågor om. Det hörde i sin tur en annan bordsgranne som blev eld och lågor och ville köpa ett ex. Sedan gled samtalet in på olika fenomen kopplade till skrivandet. Hur är författare som kommer på fruktansvärda saker egentligen funtade (jag sa att de nog är helt normala eftersom de får utlopp för sina fantasier, det är de andra som håller allt inom sig vi ska vara nervösa för).

Jag pratade lite om min egen skrivprocess och om det där halvt bortglömda manus 2 som jag numera inte säger att jag jobbar på utan mer sanningsenligt berättar att det ligger och väntar på bättre dagar i byrålådan. Man skulle kunna tro att ännu en påminnelse om att jag inte skriver kunde vara deprimerande. Men tvärtom, jag märkte att det var så inspirerande att prata om författandet. Det var länge sedan!

Känslan höll i sig även i dag. Jag plockade fram manuset och började läsa med pennan i hand medan vinden ylade utanför fönstret. Och jag slutade inte efter 30 sidor som förra gången utan är nästan klar, bara 15 sidor till innan allt är genomgånget. Ett steg närmare, helt utan att jag tänkt göra något skrivrelaterat alls i helgen. Lustigt med tanke på alla gånger jag planerat och planerat utan att något sedan har hänt.

Upptäckte så klart en hel del fel och brister som jag nu har att attackera. Marginalerna är fulla med anteckningar som ‘trams’ och ‘lägg av’ och ‘strama upp’. (Men på ett ställe skrev jag ‘bra!’ i marginalen. Tänkte att jag kunde behöva ett uppmuntrande ord.)

När infaller nyårsafton?

I helgen fick jag besök av en vän som köpte Skuggplats redan på releasefesten i mars 2014. Först nu hade han (sträck)läst. Han gillade boken, hurra!

Men när han kom såg han mer än lovligt lurig ut. ”Jo, det var två grejer jag upptäckte och jag tänkte säga till så att du kan ändra om det blir en andraupplaga.” Han drog upp ett taxikvitto ur fickan. På baksidan hade han klottrat två siffror. 276. Och 288. ”Börja med den första, den är klart allvarligast.”

Jag rusade till bokhyllan, ryckte åt mig boken och bläddrade raskt fram. Vad kunde det vara? Pulsen steg.

Först fattade jag inte. Kapitlet heter Lördagen den 31 januari 2011. Det är ju ett korrekt datum? Men det var ju inte det som var grejen … När jag insåg felet ville jag sjunka genom golvet.

Texten i kapitlet utspelar sig på nyårsafton. Ah! Jag har alltså flyttat fram denna högtid en hel månad. Ingen har sett. Jag har inte sett. Trots att jag kollat och kollat och ändrat och filat och strykt och ändrat och granskat. Suck.

Det andra felet är klart mer förståeligt. På sidan 288 saknas ett ord i en mening. ”Vad hände om inte stugan VAR rätt lösning?” ska det förstås stå. Det finns säkert fler sådana exempel som ännu står oupptäckta.

Men nu känns det rätt bra att jag sänkt priset till 100 kronor för detta korrekturläsningens fiasko. (Jag överdriver lite nu, den består ju faktiskt av cirka 400 000 tecken och de allra flesta är ju rätt.)

Förlags- vs egenutgivet

Då och då ploppar det upp synpunkter kring egenutgivna böcker. Att de har dålig kvalitet. Är fulla av korrfel. Har dålig sättning. Inte håller måttet när det kommer till det allra viktigaste; gestaltningen, dialogen, perspektiven. Ja, själva berättandet.

Jag har läst flera egenutgivna böcker den sista tiden. Visst har jag tänkt att man skulle kunna göra si eller så med olika saker men i som helhet har de fått med beröm godkänt. Det kan jag inte säga om precis varenda bok som kommit ut på vanligt förlag.

Därför har jag tänkt att de där synpunkterna kanske kommer från folk som helt enkelt känner sig hotade av den nya marknaden med författare som tar makten över sin egen utgivning.

Tills för några dagar sedan.

Då öppnade jag en bok som jag spontanköpte på bokmässan och insåg snabbt att det finns böcker som inte borde kommit ut. Jag trodde verkligen inte att någon som känner sig färdig med ett manus kunde ha så många nybörjarfel kvar.

Till exempel:

  • Adjektiv i stället för gestaltning. ”… sa NN nervöst” står det inte mindre än TVÅ gånger inom några rader på de första två sidorna. Ett av många exempel där jag som läsare inte får chans att leva mig in i vad karaktären känner innan författaren är där och skriver mig på näsan.
  • Perspektivbyten. Det är mängder med namn att hålla reda på och inte blir det lättare när alla känner och tänker olika saker i samma scen.
  • Författaren litar inte det minsta på sin läsare. Det märks bland annat på att det finns många ställen där två meningar efter varandra säger precis samma sak. Exempel: ”Han … föredrog att sitta i sin ensamhet och söka fakta. De flesta kallade honom ensamvargen, eftersom han tyckte om att sitta ensam på sitt kontor.”
  • När något någon gång är på väg att gestaltas förstör författaren genom att genast lägga till en förklaring efteråt. ”Ulla kände sig trängd och backade.”
  • Språkfel i allmänhet. Eller vad sägs om följande syftning: Julian steg in på Tomas kontor som var utredningsbefäl på polisstationen.” Eller användande av ordet skrålla (som betyder löjlig damhatt) när man är ute efter skrolla (som i bläddra på datorn).
  • Logiska luckor som inte borde ha passerat en kritisk granskning. ”Han såg att det stod två män utanför. Han vred om låset och öppnade. Där stod två poliser som de hade befarat. Både den kvinnliga och den manliga polisen såg allvarliga ut.” Eh?

Och så där fortsätter det. Blir det bättre? Vet inte. Jag gav upp på sidan 66. Var på väg att lägga ifrån mig boken redan vid sidan 45 men fortsatte i rent studiesyfte. Eller fortsatte? Kämpade! Jag hade hellre läst den här texten innan den gick till tryck – i syfte att hjälpa till med uppstyrningen.

Men man måste faktiskt säga något positivt också. Inget är bara bra eller dåligt. Okej då. Den kostade bara 80 kronor, ett erbjudande på bokmässan. Hade jag betalat normalpriset, det dubbla, skulle jag känt mig grundlurad. Nu, bara lite lätt lurad på min dyrbara lästid.

Detta var en debut och jag har sett att författaren upphovsmakaren har kommit en bit på väg mot släppet av sin andra bok. Jag kommer inte att köpa den, men hoppas att hen har bytt strategi och anlitat en duktig lektör/redaktör.

PS: jag nämner inte titeln eller skribentens namn eftersom jag inte är ute efter att såra. Det här inlägget handlar om att man som egenutgivare måste ta hjälp utifrån. För sin egen och andra egenutgivares skull. Och inte minst läsarens. DS.

… och sedan vände vinden

Gårdagens inlägg var ju mer än lovligt gnälligt. Men det hjälpte! Eller, det kanske inte var just därför, men den goda nyheten kom via ett sms i dag. MITT PROVTRYCK HAR KOMMIT!

Blev tvungen att smita tidigare från jobbet. Gå till kiosken på Drottningtorget, hämta mitt paket. Det var miljövänligt brunt och bulligt av skyddande bubbelplast. Och lätt. Nästan lite för lätt, tyckte jag när jag skyndade hem i regnet.

Väl där. Slet jag upp det och började granska sida för sida med lupp som en manisk kontrollant?

Nähädå. Först lägga ut bilder på sociala medier. Snabbt kom glada tillrop (TACK!) Nu är jag visserligen part i målet, men den ser rätt imponerande ut. Ganska tjock. Ja, som en riktig bok! Pulsen började stiga, men jag höll mig fortfarande i skinnet. Tog en dusch för att värma mig efter regnpromenaden. Drack en kopp te.

Sedan. Öppnade. Ögnade. Bläddrade. Kunde faktiskt inte se nåt som stack i ögat. Alla sidor verkar finnas, inga blanka nånstans eller andra som ramlat ur trådbindningen.

Jag blev så jävla lättad. De senaste nätterna har jag knappt kunnat sova för alla hjärnspöken om vad som skulle kunna gå snett. Får väl kolla igen, innan jag gör nåt förhastat och säger ett okej som jag får ångra.

Det är torsdag i dag. Jag borde städa nu, för det är vad jag har torsdagar till. Men jag tror inte jag orkar. Är helt matt. Kommer nog sitta resten av kvällen och känna på omslaget och bara titta på boken.

Min baby. Jag vet att alla mammor säger så här, men du är finast i hela världen.

provtryck

Dags att ta fram luppen och fingranska.