Kändisskapet

Jag var och handlade i dag i min vanliga Ica-butik men hann inte komma längre än till andra avdelningen; frukt och grönt. Det var tidig förmiddag och näst intill folktomt. Bara jag, maken och en för oss okänd dam som spanade efter de finaste grönsakerna.

Det hände vid avokadon.

Bredvid mig hörde jag kvinnans röst: ”Är det du som är Minna?” Det kunde jag ju inte förneka. Jag försökte finna något spår i hennes ansikte som skulle förklara vem hon var. Någon jag intervjuat? De har blivit så många vid det här laget att vissa dessvärre faller ur minnet. Inte ansiktet så ofta, men namnet. Ibland under själva intervjun!

Men hon lät mig inte pinas särskilt länge. Det var en läsare! Hon hade precis börjat med Skuggplats och tyckte den var så bra. ”Nu letar de efter det försvunna barnet, men säg inte hur det slutar.” Hon kände igen mig från ett besök på träningsanläggningen Curves i Trollhättan, som var en av mina första återförsäljare. Nu hade hon hittat min bok i deras interna lilla bibliotek, där kunder byter läsning med varandra.

Alltså hurra! Efter en sådan start kan en torsdag i mars liksom inte bli misslyckad. Att solen skiner blir i jämförelse bara en härlig men suddig prick över ett i.

Den 15 oktober kl 19 …

… är det dags! Nu har jag inte bara fått klartecken för att det verkligen blir ett framträdande som planerat på Kronan Bibliotek utan också sett materialet som ska locka folk att komma.

Och enligt Facebook-eventet har 15 personer tackat ja. 15! Som vill komma och lyssna på mig. Tanken svindlar! 

Jag överdriver lite – några av dem är jag, maken och ett par anställda på biblioteket. Men i alla fall. Kanske, kanske, kanske behöver jag inte tänka på rådet jag fick från Anna Keiler på bokmässan. Det lät kort och gott: Don’t do it!

Hon hade nämligen blivit inbjuden till biblioteket i Falun för att prata om sin roman Nyckeln till det förflutna, som passande nog utspelar sig i just Falun, och även om novellantologin #Älska noveller där hon medverkar med Bröllopskocken.

Här kan du läsa blogginlägget om varför hon aldrig kommer att tacka ja igen.

Nu: förberedelser. Tänker att om jag siktar på att vara lika bra som Morgan Larsson så kanske jag blir i alla fall aningen bättre än den vanliga Minna Ulin.

PS: det kan ju också komma 150 personer. Man behöver ju inte tacka ja via Facebook eller någon annan kanal. Folk kan liksom bara komma dit, helt spontant. HJÄLP! DS.

Kronanaffisch

Sidoeffekter

Tänk om jag insett hur mycket som skulle hända runt själva händelsen att jag gett ut en bok. Teve-framträdande, tidningsreportage (nästa kommer i slutet av månaden), glada tillrop och nu senast – ett möte med en släkting jag inte sett på snart trettio år!

Min fina kusin hade fått höra att jag skrivit en bok och kontaktade mig via bloggen nyligen. Hon ville supporta mig genom att köpa ett ex och var nyfiken på att läsa alstret också. I går kom hon hit. Jag skulle känt igen henne på en mil, trots alla år som passerat.

Det blev ett jättehärligt möte med henne och hennes man. De lämnade oss några timmar senare med ett löfte om att återkomma med respons. Förhoppningsvis tar det inte trettio år till innan vi ses igen. Tack Merja för att du hörde av dig!

Väntar på genomtänkta ord

I dag fick jag ett meddelande från min bästa vän som äntligen fick sitt exemplar av Skuggplats när hon var i Sverige nyligen. Hon har redan läst ut. Det visste jag efter en statusuppdatering på Facebook häromdagen.

Men hon har inte berättat någonstans vad hon tycker om boken. Så vad betyder det? Hälsan tiger still?

Nejdå. Hon skrev så fint i sitt meddelande att hon tyckte att den var värd fler ord än bara ”jättebra” eller ”toppen” eller ”du levererar” eller nåt sånt. Hon vill sitta i lugn och ro och skriva fler ord än så om vad hon tyckte om boken.

Herregud – det låter väl som något värt att vänta på!

PS: var på besök hos återförsäljaren Curves i dag. De behövde påfyllning! DS.

Kollegialt bokstöd

Har varit på grönbete ett par dagar, eller redaktionskonferens med jobbet närmare bestämt. Jag och mina kolleger, tillsammans ett 30-tal personer, sitter utspridda över hela landet och vi träffas bara två till tre gånger per år alla tillsammans så de här träffarna är både roliga och nödvändiga.

Flera av dem har sagt att de vill köpa ett exemplar av min bok i flera år nu. Tanken var ju att Skuggplats skulle varit klar lagom till den här träffen. Men asch. Om allt går enligt tidplanen får jag leveransen någon gång i nästa vecka. Snacka om att snubbla på målsnöret! Nu blir det till att skicka böcker i stället.

För att inte komma helt tomhänt tog jag med mig mitt enda fysiska exemplar, provtrycket. Det blev en hel del Aaaa! och Ooooh! och Åh, vad coolt!

Bra för egot, mycket bra!

Lätt samvete, tung kappsäck

Solbrillor, badbrallor, t-shirts, shorts, klänningar, linnen, solhatt, finskor, sandaler, krämer, diverse kamerautrustning, en hög med europeisk cash. Och så ett manus!

Börjar bli färdigpackad inför resan till Aten, och det är ju på tiden med tanke på att den börjar ohyggligt tidigt i morgon. Självklart tänker jag blogga utöver planerna att korrekturläsa manuset en (förhoppningsvis) sista gång, gå på sightseeing och doppa mig i havet. Men eftersom huset vi ska bo i saknar internetuppkoppling kan det säkert gå någon dag mellan gångerna.

Och så hann jag ju klart med mitt hedersuppdrag också! Några dagar senare än jag trott, men i går mejlade jag äntligen i väg mina anteckningar. Känns bra att ha fullföljt, nu hoppas jag bara att synpunkterna är till någon nytta också.

Ska försöka få med mig lite grekisk värme hem sen, men eftersom resväskan redan börjar bli mer än lovligt välfylld kan jag inte lova något.

Ta da!

Uppdrag (snart) slutfört

Plötsligt händer det. Alldeles nyss läste jag klart manuset och fullföljde del ett av mitt uppdrag som amatörlektör. Har suttit lite nu och då med pennan i hand och antecknat i marginalerna. Synpunkter på dialogen där, undringar om händelseutvecklingen där.

Så intressant det har varit! Och lärorikt för mig att fundera ett varv extra och bena ut vad det är som driver en berättelse framåt.

Räknar med att uppdraget blir helt slutfört i dag eller senast i morgon. Nu ska jag ”bara” renskriva mina anteckningar så att även författaren Anna förstår vad det är jag menar med mina krumelurer.