Hedersuppdrag

Nu sitter jag på den där andra stolen. Läser ett manus som ska bli en bok på en hylla nära dig. Är amatörlektör!

Det är skrivarkurskompisen Anna som modigt nog låter mig göra detta. Började så smått i morse, hann inte så många sidor men förstår vad boken handlar om och vilka som är huvudpersoner.

En text kan alltid förbättras, oavsett hur länge man sitter och filar på den. Någon gång måste man bara bestämma sig. Nu är det klart.

Men det är ju inte fel att först få ett par fräscha ögon med nytt perspektiv.

Något jag lärt mig när jag själv med en klump i halsen lämnat ut min text är hur jobbigt det där är. Verkligen att lämna ut. Inte bara en text utan lite av sig själv.

Därför tänker jag inte hasta. Tar mitt uppdrag på största allvar och hoppas verkligen att det kommer vara till hjälp. Det är ju det som är grejen.

Den amerikanske vännen

Ibland när jag inte har nåt bättre för mig eller bara letar efter saker att göra som kan skjuta upp det där jag egentligen ska göra (med ett finare ord: att prokrastinera) kollar jag på min statistik för bloggen.

Det roar mig. Trots att jag absolut inte är någon siffermänniska. För jag blir ändå lite glad när jag till exempel ser att min blogg har haft totalt 3 187 besökare (dagens siffra) sedan starten i slutet av november. Ibland går jag in på månadsstatistik eller kollar vilka länkar som är mest klickade på.

En sak som gör mig väldigt nyfiken är statistiken över vilka länder besökarna finns i. De flesta klicken kommer – inte oväntat – från Sverige. Malta är heller inte ovanligt. Jag vet vem!

Men. Den senaste tiden har det kommit klickar från USA. Ganska regelbundet. Två i går. Förra veckan likaså. För ungefär en månad sen var en skrivarvän i New York och gottade sig. Jag tänkte att det kanske var hon.

Men så vitt jag vet är ingen jag känner där just nu. Så vem är min amerikanske läsare? Hello, I’m curious over here!