Att vänta på något gott

Jag skriver massor men inget skönlitterärt just nu. Så då var det ur världen. Nu vill jag i stället tipsa om god läsning (och tv-tittande för den som känner sig manad).

I januari var det 20 år sedan jag tog mina första, rätt darriga, steg in i universitetsvärlden. Darriga för att jag kom rakt från produktionen i en bilfabrik och hade världens sämsta självförtroende i mötet med alla andra som verkade så säkra.

Jag studerade engelska och en stor del av första terminen handlade om att läsa skönlitteratur. Det var här jag fick upp ögonen för författaren som än i dag är en av mina stora idoler: Margaret Atwood. Vi läste hennes The Handmaid’s Tale och jag var alldeles förbluffad. Vilken berättelse. Vilken berättare.

Under åren tänkte jag på boken lite då och då. På huvudpersonen Offred vars roll i framtidsdystopin är att alstra friska barn åt regimen. Boken gavs ut 1985 och när jag läste den 1997 hade den alltså redan ett antal år på nacken och det gick inte att få tag i den på svenska.

Men så! I samband med att HBO släppte sin serie baserad på romanen stod det också klart att det skulle komma en nyöversättning i höst. Hurra! Jag köpte mitt exemplar på årets bokmässa. Förstå känslan när man längtat i 20 år! Nu har jag kommit drygt drygt halvvägs. Och jag vill inte att den ska ta slut. Tjänarinnans berättelse, som den heter på svenska, var sannerligen värd att vänta på.

Jag har ännu inte sett tv-serien, men har hört att den fått finfina recensioner. Serien kan ju inte vara annat än bra, med den grundhistorien och dessutom med Elisabeth Moss (som tidigare bland annat synts i Top of the Lake och Mad Men ) i huvudrollen.

Atwood har också bland mycket annat skrivit Alias Grace. Läs boken! Se sedan serien på Netflix (jag har inte hunnit än, men även den har fått mycket bra kritik).

 

Personligt utvalda pärlor

Jag har nu gjort min sista arbetsdag på tidningen som jag jobbat på i drygt sju år. I veckan firades jag av mina fyra närmaste kolleger, nuvarande och tidigare. Vi var ute och åt indiskt och drack fantastiskt goda drinkar.

Jag fick presenter. Inte vad som helst. Böcker! Och inte vilka böcker som helst. De hade var och en valt ut en pocketbok som de tyckte att just jag skulle ha. Med så fina motiveringar att jag nästan blev blank i ögonen.

  • En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru. ”Det här är den vackraste poesi jag läst i romanform. Vackert och skarpt men ändå enkelt och rent. Boken ger en fruktansvärd och brutal inblick i vilka öden människor kan bära med sig som tvingats lämna sina hemländer. Och hur den smärtan kan sippra vidare, ner i nästa generation” skriver kollegan Johanna bland annat.
  • Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. AnnaKarin hade tänkt ge mig en annan bok (Breakfast of Champions av Kurt Vonnegut), men kunde inte hitta den. Så här skrev hon bland annat i sitt långa, fina meddelande: ”Du får den här för att den också är jättebra och för att den ger en röst åt ett perspektiv som länge inte haft någon sådan.”
  • Stål av Silvia Avallone. ”Det är hett, känns alldeles sant och är görbra. Italien kommer aldrig att kännas likadant igen” skriver Magnus.

Jag hade inte läst någon av böcker, bara det är ju smått fantastiskt. Nu får jag chansen att bredda min litterära värld samtidigt som jag påminns om mina fina kolleger. Tack!