Så, från ord till handling: här kommer mitt bidrag till tegelstensutmaningen. Kan tillägga att jag visserligen följt instruktionen och ”rannsakat” min bokhylla, men min lista här nedan kanske ändå haltar något. Fortfarande, fortfarande ligger lådor med ouppackade lådor på vinden. Flera med böcker. Ja, ja, nån dag i sommar ska det väl regna?
Blev ändå glatt överraskad över hur vitt skilda böcker jag fick till, de flesta har bara det gemensamt att de är just tjocka.
- Passagen av Michael Chrichton. Skaparen av Cityakuten var också författare. Jag vet inte hur vi kom över den här boken, tror det är makens förtjänst. Ja, förtjänst. Trots att det är en science fiction-historia på 538 sidor – två faktorer som borde skrämma mig på flykt – så minns jag historien om arkeologiprofessorn som gör en tidsresa som en riktig läsupplevelse. Kanske dags att läsa om?
- Alias Grace av Margaret Atwood. Ända sedan jag pluggade engelska på Göteborgs universitet har Atwood varit en av mina favoriter. Det var hennes The Handmaid’s Tale som väckte lusten efter mer. Alias Grace, om en 16-årig piga i 1800-talets Kanada som döms för medhjälp till mord, visar åter att hon kan berätta en historia som få andra (på 497 sidor). Hon kommer att vinna Nobelpriset. Minns var du läste det!
- Firman av John Grisham. Ni har säkert sett filmen med en ung Tom Cruise. Det hade jag med, och tyckte att den var bra. Men boken är bättre! Så bra att jag snodde med mig den hem från Turkiet, där den stod i hotellets lånebibliotek, eftersom jag inte hann läsa klart de 438 sidorna på stranden.
- Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Ja, jag har läst trilogin precis som alla andra. Och visst, det är en medryckande historia. Men jag minns att jag många gånger tänkte att det var för lååååååångt. Första boken är på 703 sidor och frågar du mig så finns det strykmån.
- Den blinde mördaren av Margaret Atwood. Ja, Atwood igen! Har aldrig tänkt på henne som en tegelstensförfattare (var nu gränsen går), men den här storyn krävde i alla fall 543 sidor. Välkända teman; ett samhälle i förfall, Kanada, kvinnor. Och bra, så klart.
Tegelstenar jag inte läst. Hm. De flesta. Jag gillar ju inte böcker som sväller ut sådär att man inte kan greppa dem med en hand. Motståndet mot första meningen blir ofta så stort att jag inte kan förmå mig att börja. Många av våra allra tjockaste böcker är dessutom makens, han har en förkärlek för allt som skrivits om andra världskriget. Och det är mycket och det är tjockt!
Här är i alla två som jag hade tänkt läsa men som ännu inte blivit av.
1. Blonde av Joyce Carol Oates. Hade tänkt skaffa den länge när jag till slut gav efter något år på någon bokrea. Men. Det tog stopp direkt. Drygt 860 sidor blev mig övermäktig, så lockande var inte inledningen. Jag kanske har växt till mig och ska testa igen …
2: Shantaram av Gregory David Roberts. Maken köpte och en vän rekommenderade, i den ordningen. Har ändå inte kommit till skott. Kan vara de 938 sidorna eller det faktum att jag inte är så lockad av Indien som håller mig borta. Jag tror på det första skälet.
Så där, utmaning klar. Har du några tips på tegelstenar jag borde läsa?
