I sommar har jag läst så många bra böcker och det verkar hålla sig även in på hösten. Just nu ligger Utrensning av Sofi Oksanen på nattduksbordet. Den har stått i bokhyllan ett bra tag. Jag har inte riktigt vågat närma mig. Den är ju så omtalad och kritikerrosad. Har tänkt att den är för svår för mig. Att jag inte ska fatta grejen och bli uttråkad.
Som tur är kan jag ändra mig.
Sofi föddes 1977 i Finland och detta är hennes tredje roman, som kom ut på svenska 2010. För den har hon fått en mängd priser, bland annat Nordiska rådets litteraturpris som bland annat Dagens Nyheter skrev om när det begav sig.
Och herregud så välförtjänt. Jag läser och ryser. Oftast av välbehag för att det är så himla välgjort, men ibland för att jag i boken får uppleva världar jag inte vill veta något om men som känns brutalt närvarande.
Tidsplanen skiftar, lite 50-tal där, olika år på 90-talet här. Men hela tiden vet jag exakt var jag befinner mig för Sofi Oksanen vet precis hur hon ska hålla läsaren i handen. Skrev jag att hon är född 1977? Och romanen kom ut på orignialspråket 2008 då hon alltså var 31 år.
När jag börjar tänka på sånt där vill jag bara lägga mig under ett tjockt täcke och göra allt jag kan för att glömma att jag någonsin sagt att jag håller på och skriver en bok. Utrensning. Det är en bok. Det där som jag håller på med är ett jäkla hobbyprojekt som dessutom är 20 år för sent påkommet.
Så. Jag kanske inte kan kalla mig konstnär men nog fan är jag i alla fall lidande!