Mässrapport i snabbformat

Årets bokmässa var fantastisk! Bäst var alla härliga människor som jag fick återse igen. Återkommer med detaljerad lista över mina inköpta böcker, tills dess får du njuta av några ögonblicksbilder från tillställningen. Som vanligt i usel kvalitet eftersom de är tagna med mobilen.

För hur skulle jag orka bära böcker om jag också hade med min systemkamera?

Mästerkocken

Maken som omslagspojke till Adlibris nästa succékokbok!

 

monterbesök

Susanne Ahlenius och jag i Hois monter

Folkhav

Den obligatoriska översiktsbilden från rulltrappan. Det fanns besökare så att det räckte.

Böckerna

Ett urval av inköpen, deckarna hamnade visst överst.

#Älska noveller

I går landade ett efterlängtat paket i min brevlåda: Älska noveller – 26 nyanser av Sverige. Det är en samling noveller som har det gemensamt att de utspelar sig den 10 oktober, okänt år och i 26 svenska kommuner.

Och jag har flera bekanta i den stora skaran författare! Ann Hugosson i Habo och Anna Keiler från Värmdö har jag träffat flera gånger. Vi gick den eminenta romankursen i London tillsammans och har därefter både varit på bokmässa och skrivarkryssning tillsammans. Ann var dessutom den mest långväga gästen när jag hade releasefest för Skuggplats. Frida Andersson, som jag följer via bloggen men aldrig har träffat, har också bidragit.

Ska självklart läsa alla novellerna, men tänker börja med deras alster som heter Love me tender (Ann), Bröllopskocken (Anna) och Jävla galonisar (Frida).

Fast först ska jag läsa klart Anna Keilers roman Nyckeln till det förflutna. När jag är klar med den och novellsamlingen är det förmodligen inte långt kvar till september, när jag får läsa Susanne Ahlenius debutroman Dödlig åtrå. Hon är ännu ett namn från London. Vi är grymt produktiva!

Dödlig åtrå …

… så heter Susanne Ahlenius erotiska deckare som kommer ut den 8 september! Hon är ännu en härlig skrivarkompis från kursen i London som nu trampar in i raden av andra utgivna författare från världens bästa grupp. Hurra och grattis!

I dag fick vi som följer hennes blogg se omslaget för första gången. Hur läckert som helst. Nu väntar jag ivrigt på att det ska bli bokmässetajm så att jag får 1, träffa Susanne och 2, köpa hennes bok och 3, rodnande läsa innehållet som enligt säker källa ska vara väldigt HETT.

Hälsningar från det förflutna

Två saker leder fram till det blogginlägg du just nu börjat läsa. 1: jag är en planerande person. 2: jag ska flytta (till huset som just nu stjäl all min skrivtid) och min lägenhet måste vara tömd senast 1 april.

Det första har fått mig att redan nu så smått börja med det där rensandet som många andra gladeligen skulle skjuta upp på obestämd framtid. Och i röran har jag hittat skatter!

Skatter i form av ord. Brev. Hälsningar från ett liv jag levt men nästan hunnit glömma. Åkte till London som 18-åring för att leva mitt stora äventyr som au pair. Utan någon som helst koll. Hade aldrig varit längre bort än Finland. Nu läser jag vad vänner skrev till den där tjejen, hon från småstaden som med jämna mellanrum rapporterade om livet i metropolen. Om pubarna, diskoteken, festerna som aldrig tog slut och pojkvännerna som fanns redo att ta en svensk flicka på dejt när som helst.

Till mamma: mer om vilka blommor som prunkade i fönstren, hur familjens katt var (svart och ilsken), att man fick post två gånger per dag och att dimman på hösten var så tjock att det knappt gick att se en meter framför sig.

Vi skrev för hand. På riktigt papper. Som vi vek ihop, stoppade i ett kuvert som vi slickade igen och försåg med ett frimärke. För detta var långt innan datorn fanns i var mans hem och ännu längre innan någon kommit på att man kan bära med sig en telefon utan att ha bagagevagn. Facebook. Ja, det ska vi ju bara inte prata om.

I lådan med brev hittar jag också orden från min farfar, Eino Mäki, som nu varit död i många år. Han som är en av mina (få) idoler i släkten. Försöker anamma hans inställning till livet. Att det aldrig är för sent. Att det alltid är värt att göra något man vill. Att man aldrig, aldrig ska ge upp.

Eller vad sägs om att börja lära sig ett nytt språk när man fyllt 80? Det gjorde han. Via en brevkurs tog han lektioner i svenska (han bodde i Finland, i en liten by där svenska är lika främmande som ungerska för dig. Om du inte är ungrare.) Det var svårt, men han gav inte upp. Och i varje brev till mig fanns någon liten fras skriven med en gammal mans snirkliga bokstäver.

Sedan hittar jag ett brev från Katja. Det är efter au pair-eran, som vi delade i nöd och lust. Det är sommar. Hon är tillbaka i London hos brittiske pojkvännens familj och jag sitter i Trollhättan och tycker att livet krympt. Hon beklagar sig över värmen, över 30 grader i storstan. Inte blir det lättare med magen, även om den ännu inte är så stor. Jag skrattade högt när jag läste! För i den där magen, som skulle bli betydligt större i omfång fram till slutet av december, där låg ju Sandra. Sandra som nu är 22 och själv ska ha ett barn.

Sedan. Hittar jag något annat. Korta alster med mig som författare. Alltså tonårs-Minna. Det är mörkt och bråddjupt och ångesladdat och mestadels total skit utan verklighetsförankring men ibland hittar jag något som jag kan förstå. Fortfarande.

Fortsättning följer.

PS: har inte fått några fler refuseringar sen senast. DS

Årets skörd från bokmässan

Dags för sammanfattning för nu har jag packat upp (men ännu inte hittat plats i bokhyllan för) årets fynd från bokmässan. Jag köpte nästan allt på min lista. Missade Sara Kadefors senaste, Kast med liten kniv. Hittade den inte när jag skulle gå tillbaka efter min första ”bara titta, för tidigt att släpa-runda”. Slutsåld?

Sedan struntade jag i E L James omtalade Fifty Shades of Grey. Tröttnade på boken i förhand just för att det varit ett sånt liv om den och för att jag sett hennes nuna på tv lite för mycket de senaste veckorna. Hon verkar så avmätt. Får mig inte det minsta nyfiken på sin bok. Trots allt sex. Eller kanske på grund av.

Men lite fick jag ju köpt trots dessa bakslag.

Årets bokmässeskörd

Årets bokmässeskörd

Utöver detta blev det fyra Rocky-album, Far och jag – fortsättningen av Jan & Maria Berglin, diverse gratisbroschyrer om print on demand-tekniken och som grädde på moset vann jag Boosta ditt företag med en bok av Evakarin Wallin i Egenutgivarnas monter.

Puh!

Orkar du med ett länktips till? I går skrev jag ju lite kryptiskt att romankurskompisen Ann Hugosson delade med sig av en anekdot om sin man till Martina Haag. Läs vad hennes stöttande (?) make egentligen sa i ett rykande färskt blogginlägg!

 

Nedräkning till smått och stort

Lite av det som sker närmast i tid.

Fem minuter: Dags att öppna novellen och skriva dagens rad, kanske fler. (Se även längre ner, under tio dagar …)

En och en halv timme: står i köket och lagar middag med maken och smakar samtidigt på ett gott vin och pladdrar om allt möjligt och omöjligt. Därefter tittar vi på Doobidoo och förundras över att inte alla gillar detta skojfriska program. Fredag! Ahhh!

Fyra dagar: lönedags. Igen! Ja, så känns det fortfarande ett halvår efter mitt återinträde på arbetet med pengar på kontot varje månad helt automatiskt. Det blir väl så när man levt i elva månader utan tillskott. Bra, bra – det kommer att behövas till nästa punkt …

En vecka: bokmässehelgen rivstartar med pyjamasparty hos Camilla i Uddevalla! Halva styrkan från romankursen i London ska umgås i dagarna tre med besök på bokmässan i Göteborg. Ser fram emot snack, skratt och skrivarprat med Anna, Susanne, Ann, Camilla (blogglös) och Birgitta, som inte kan sova över eftersom hon är den enda av oss som står i en monter och visar ett färdigt alster. I år, alltså!

Tio dagar: deadline för Umeå Novellpris. Kommer jag inte att klara såvida det inte sker något mirakel som får tiden att stanna för alla utom mig. Men jag tänker fortsätta på min senaste idé ändå. För den engagerar mig mer än något annat jag skrivit på länge.

Maximalt fem och en halv vecka: får tillbaka manuset från lektörsläsningen. Det har gått drygt två veckor sedan Författarcentrum Väst förmedlade min text och det ska ta sex till åtta veckor (men kan gå snabbare) innan jag får responsen.

Promenerar på memory lane

Helt galet. Jag har bara varit hemma i en vecka. London känns som en hägring, ett vagt minne. Därför får det bli ett inlägg med nästan bara foton i dag. Minnesbilder i ett urval.

Skrivargruppen Victoria

Bästa skrivargruppskompisarna!

Ann Ljungberg

Kursledaren Ann Ljungberg i koncentrerat arbete.

AnnChristin Halaby och Birgitta Fernström.

AnnChristin Halaby och Birgitta Fernström.

På puben

Bartendern fick fullt upp med kursdeltagarna. Ibland drack vi kaffe!

Erik Tonsberg

Erik Tonsberg i kulturell diskussion.

Skrivargruppen

Gruppen på väg in mot nya utmaningar i puben.

The Victoria

Kurspuben. Mycket mysig.

Orwellskylt

På promenad i Notting Hill. Och plötsligt går man förbi huset där George Orwell bott.

Afternoon tea

Afternoon tea på British Museum.

Big Ben.

Jag var en av många som bidrog till att Big Ben är en av världens mest dokumenterade ur.

Big Ben

Åsså var det en till då ja ...

London Eye

London Eye skymtar i bakgrunden.

Trafalgar Square

Lejon vid Trafalgar Square.