Kämpar mot pekoralismen

Redigerandet av manus två fortgår, sakta men säkert. Som i alla andra texter är jag ganska nöjd med vissa delar medan andra får mig att vilja plocka fram skämskudden på stört.

Av någon anledning är det de viktigaste styckena som lider mesta av dåligt skribenthantverk. Startscenen är en sådan som jag kommer att behöva lägga enormt med kraft på.

En annan är midpoint – där karaktären/handlingen ska utvecklas åt ett nytt håll ännu en gång. Superviktigt att detta blir trovärdigt i förhållande till det som skett tidigare, att det som händer är så spännande och nytt att läsaren bara måste bläddra vidare.

I dag inleder jag tredje redigeringspasset som bara ägnas åt just midpoint. Den har blivit bättre men den är inte bra. Jag verkar inte kunna gestalta stora känslor särskilt bra. Det blir darrande högar som faller ihop och annan smörja.Pekoral! Usch, det ordet är som en litterär svordom.

Dags att kavla upp ärmarna och jobba.

Skrivarlyan 2.0

Hej! Vill bara berätta att jag visserligen inte är så flitig på bloggen men det beror inte på att det litterära livet går på sparlåga. Har lyckats uppfylla min ambition om att jobba med manuset varje dag, nästan varje dag.

En ny rutin är att jag sitter vid köksbordet med min lilla bärbara dator i stället för vid den vanliga platsen framför den stationära. Det känns som att jag inte håller på och tappar bort mig i facebook och annat tjafs då. Kanske är det spåren av helgen i Jönköping som biter sig kvar? Där hade jag inte tillgång till trådlöst internet och kunde inte ha datorn till annat än som ren skrivmaskin.

Miljöombyte är alltså bra även efter att en kommit hem. God fredag!

PS: om tolv dagar startar bokrean. DS.

 

Snart på bättringsvägen

Vad är på 66 A-fyrasidor, drygt 28 000 tecken och fullt av stavfel, märkliga syftningar, logiska luckor och dramaturgiska frågetecken? Bland annat.

Mitt råmanus! Som jag satte punkt för i dag – tralala!

Jag är inte det minsta nervös över de där negativa aspekterna som radades upp nyss, de hör till det aktuella stadiet. Nu har jag ä-n-t-l-i-g-e-n något att förbättra. Fantastisk tajming också, för snart börjar en tredagarsperiod när det inte finns annat på dagordningen än att nörda ner sig i texten.

Skrivarretreat i Jönköping, here I come! (Soon anyway, det börjar ju inte förrän på fredag.)

Händer i veckan

Detta är en stor vecka! Bra saker kommer att hända, på flera olika plan.

För det första har jag äntligen fått tummen ur med att sätta fart med allt praktiskt som har med min företagsstart att göra. Ska ju bli frilansjournalist, är det tänkt. Men det finns så mycket som jag inte kan och på fredag tar jag itu med ekonomin. Har möte med en redovisningskonsult, för det har en tidigare kollega som nu är lyckad frilans sagt att jag ska ha.

På eftermiddagen händer något helt annat. Då ska jag och gruppen som nyligen träffades för en författarfika ses i Uddevalla igen. En av deltagarna har skrivit noveller för veckotidningar under en längre tid och frågade om vi skulle vara intresserade av en genomgång av hennes bästa knep för att få sålt sådana.

Om? Ja, vi ses alltså i morgon hela gänget!

Och en sista grej. Som är störst av dem alla om jag ror den i hamn. Första utkastet av manus 2 kan vara klart innan veckan är det. Hej, milstolpe! Jag håller just nu på med de sista scenerna i Akt 3. Nu ska huvudpersonerna snart …. Ja, det får du läsa om när boken är klar. Det lär väl inte ta så länge att fila till detta råmanus till ett tryckdugligt skick?

(Obs ironi.)

 

 

Drar ner på tempot och växlar upp

Jo, tack nog blev jag utmanad alltid. Att gå från långledigt till nytt jobb med allt vad det innebär i form av nya rutiner att lära, inga jobb på lager och alltså noll framförhållning blev en riktig pärs. Stressen visade sig genast i sömnproblem som gör mig ännu mindre fokuserad och därför gör mig ännu mer stressad … och så var ekorrhjulet igång.

Jag räknar med att det tar några veckor att bygga upp en rutin som får jobbet att löpa bättre och vid det laget har jag väl också lärt mig (och fått tillgång till) all ny teknik.

Jag skriver massor, på jobbet. Men allt det nya betyder att mitt skönlitterära liv får stå tillbaka lite under en period. För det går inte att vara hundra procent på topp på allt.

Nu ska jag öppna Scrivener för första gången på hela veckan. Hej, manus 2!

Nu börjar utmaningen

Jag har haft längre jullov än skolbarnen men nu, efter tre härliga veckor, är det slut med fri tillgång till skrivtid. För i morgon är det vardag. Det ska bli kul! Jag har ju ett nytt jobb och ser verkligen fram emot att gå dit. Men självklart blir det samtidigt en större utmaning att se till att ‘Skrivaråret 2015’ gör skäl för namnet.

Jag skrev precis färdigt råvarianten av Akt 2. Det betyder att jag alltså kommit två tredjedelar in i första utkastet av manus 2. Bra! Nu återstår att se hur länge det dröjer innan jag hinner skriva resten och när jag sedan kan börja med det riktigt roliga: filandet.

Skriva kommer jag förstås även göra på mitt nya jobb (på gratistidningen Vänersborgaren). Vet till exempel att jag till att börja med ska producera en slags krönika där jag presenterar mig för läsarna. Cirka 2 000 tecken. Väldigt långt jämfört med mina artiklar på förra jobbet. En utmaning som jag ser fram emot – nu kör vi!

Fyllda förråd

I dag blev det inget nytt skrivande i manus 2, däremot en omskrivning av ett tidigare kapitel. Trots att jag alltså inte börjat redigera, utan fortfarande är på råmanus-stadiet. Kom bara på att det behövs mer av en viss vara i ett tidigare skede och tänkte att det var lika bra att fylla på förrådet med en gång.

Det var första gången sedan 28 december som jag inte skrivit något nytt. Men det är helt okej! Jag har varit på en sån där fylla på energi-träff igen. En författarfika i Uddevalla, med sex härliga människor (jag räknade blygsamt med mig själv där) som satt på ett kafé och pratade om allt från hur pinsamt det kan vara när familjen ska läsa ens sexskildringar till hur man bäst säljer in noveller till veckotidningar.

Glada skratt och umgänge. Det var som att komma ut och andas krispig alpluft, precis vad jag behövde efter att ha häckat i min skrivarbubbla.

Delar ut verbala snytingar

Njuter fortfarande för fullt av världens bästa jullov! Jag tränar, fixar med hemmaprojekt som jag gått och funderat på alldeles för länge (typ ägna mig åt skovård, rensa i vår hallbyrå som innehållit allt från frimärken till hammare och saker som borde slängts 2012).

Och skrivit. Det blir minst en ny scen per dag. Inte så mycket kanske med tanke på att jag är ledig, men det tuffar på framåt i helt okej fart. Jag kommer in i texten så mycket snabbare när jag inte behöver gå tillbaka och fundera på vad som hände senast. Jag som egentligen inte alls gillar att skriva det där första råa utkastet finner att jag bara låter fingrarna smattra på och att det faktiskt blir något (att fortsätta jobba på) av det. 

I går hettade det till lite extra. Då grälade huvudkaraktärerna Karin och Tomas för första gången. Jag har vetat länge att de ska konfrontera varandra ungefär vid den aktuella tidpunkten. Men. Schmabang! När det väl hände hängde jag knappt med. Fick lugna ner mig. Kolla vad jag skrivit. Ändra lite, så att jag inte skulle komma för långt ifrån min plan.

Och sen fick de puckla vidare, verbalt alltså. Det fanns en massa undertryckt irritation som måste komma ut. De gav varandra tjuvnyp genom att angripa precis de där delarna som är mest känsliga. In med kniven och snurra runt två varv.

Så underbart det är, att skriva skönlitteratur! Man får vara precis hur taskig som helst. Det uppmuntras rent av att man utsätter sina karaktärer för så mycket de tål och sedan lite till. Så att de får kämpa. Känna!

Rätt skönt att kunna lämna datorn med det där ur systemet och pussa på sin make, som inte vet något om dramatiken som nyss utspelade sig i rummet bredvid.

Milstolpe

Skrivaråret 2015 är hittills lysande, har skrivit alla årets dagar. Nu hoppas jag att det håller i sig även efter att första veckan i januari har passerat.

I dag nådde jag en milstolpe. Skrev färdig scenen som utgör Midpoint. Enligt K.M Weilands skrivarböcker är det den scen som är berättelsens andra stora vändpunkt och som utspelar sig mitt i boken.

Så här skrev jag i mina anteckningar när jag planerade manus 2, fritt översatt från hennes Structuring Your Novel:
Något underbart händer! Till skillnad mot vändpunkt 1 reagerar inte karaktärerna på det som händer, de agerar och tar kontroll över händelserna och handlar mot antagonisten. Det ska vara en scen som både är logisk med tanke på vad som hänt innan men samtidigt dramatiskt och något helt nytt än det som varit. Nu ska karaktärerna sluta be om ursäkt och gå till anfall.”

Att jag kommit hit betyder med andra ord att jag skrivit klart hälften av det där första, grova utkastet. Bra! Men särskilt underbart är det förstås inte. Än. Ska skriva klart resten av storyn och sen bara skriva om allt ungefär 500 gånger. Återkommer!