Snart november

Jag har inte glömt mitt löfte till mig själv: i november ska manuset öppnas varje dag. ”Varje” innebär minst fem dagar per vecka, för det är ingen idé att avge löften som i praktiken är omöjliga att hålla.

Det betyder att jag börjar (om) i morgon. Och goda nyheter: jag längtar. Vill få fart på de där figurerna, den där storyn som jag tycker borde ha en riktigt bra chans att bli något.

För övrigt så är inte min tänkta skärpning i just november på något vis kopplad till NaNoWriMo* som råkar börja då. I år är jag inte med eftersom jag inte tyckte att det gav mig så mycket förra gången, när jag testade för första gången. Eller jo, något fick jag ju: dåligt samvete för att min produktion inte höll måttet.

*NaNoWriMo Står för National Novel Writing Month, som går ut på att man ska skriva en roman/ett utkast på 50 000 ord på en månad.

Produktivt i författarhörnan

I dag har jag varit supereffektiv och strukit saker från min att göra-lista i rasande fart.

  • Skriva ned kriterier för min prisförfrågan till fyra utvalda tryckerier och skicka i väg mejlen. Check!
  • Komma på en ny titel till min bok. Jag smakade på en som kanske får leva kvar. Halvcheck!
  • Åka till Kronogården, den verkliga platsen för min fiktiva berättelse, och fotografera.Check!
  • Använd fotona till utkast för bokomslag. Inte nog med det, jag fick ihop tre helt godkända förslag att grunna på. Trippelcheck!

Och allt det där samtidigt som jag bet ifrån mot höstens första förkylning som kom och knackade på. Den fick vända i dörren, efter några nysningar hade jag inte tid med sånt tjafs längre.

Med alla de där punkterna avklarade kan jag nu baravänta in svaren från tryckerierna och inte ska göra nåt med manus 1 på ett tag. Det känns SKÖNT!

Det är ju inte som att det blir långtråkigt för det.

Nanowrimo-resultat:  í går noll ord. Kände mig ändå inte som en nolla eftersom jag ÄNTLIGEN blev klar med sättningen av mitt manus. I dag tog jag igen lite av förlusten genom att rabbla fram 2 543 ord. Note to self: det är bättre att inte låta det gå för långt mellan gångerna, det blir snabbt ett berg att ta sig över.

I morgon ska jag hinna med en litterär sammankomst på kvällen: Aino Trosell kommer till Trollhättan! Jag träffade ju henne på bokmässan och fick senaste boken signerad. Och Aino: jag har börjat på den men långt ifrån hunnit klart. Min smarta fråga får väl handla om din skrivprocess i stället!

1 702

Ja, så många ord blev det under min NaNoWriMo-premiär. Mest för att jag la av när jag kommit upp i talet som är strax över medel per dag om man vill klara målet på 50 000 ord på en månad.

Visst kunde jag fortsatt, det var faktiskt riktigt roligt att bara låta orden flöda utan minsta tanke på att hitta den perfekta formuleringen eller det perfekta ordet. Det kan vara bra för mig.

Jag slutade för att jag har annat att göra också. Viktiga grejer. Redigera boken.

Stretchar inför skrivarmarathon

Om jag ska vänta på att november infaller med en lugn period på året då jag kan ägna mig åt skrivande med expressfart bara för mitt höga nöjes skull, då får jag vänta. Jag avstod medverkan i NaNoWriMo förra året eftersom jag filade på gissa vilket manus. Jag skulle kunna skylla på exakt samma sak i år. Men som sagt: då kommer jag aldrig vara med i det här spektaklet. Och jag gillar att testa nya saker, åtminstone en gång.

Så. Jag är anmäld. Jag tänker ge det ett försök. Men. Mitt upplägg är att jag kör på så mycket jag orkar. Finns det inte ett nytt råmanus på 50 000 ord den sista november så må det vara hänt. För det kommer hur som helst att finnas ett längre nytt råmanus än vad jag har nu.

I första hand ska jag se till att möta mina deadlines för det gamla manuset (som måste byta namn – gaaaah!). Hittills ser det ut som att mina vänner inte behöver fundera på vad de ska köpa i julklapp till varandra. Jag ligger hyfsat bra till.

PS: vill du bli min ”writing buddy” så heter jag minnaulin även på NaNoWriMo. Vi kanske syns! DS.

No, no WriMo

I dag är det 1 november och stora delar av bloggosfären går i taket av skrivarglädje. Jo, för i dag går startskottet för NaNoWriMo, som ser hur konstigt ut som helst men ska uttalas National Novel Writing Month, alltså nationella romanskrivarmånaden.

Herregud. Jag höll på att ryckas med av all entusiasm men besinnade mig ganska snart.

Själva idén är att man skriver en roman på 50 000 ord på en månad. En riktig utmaning som innebär att 1 667 ord ska ut varje dag. Sen har man ytterligare ett par månader på sig att fila till texten så tanken är ju inte att det ska bli perfekt med en gång.

Men det är ändå mycket som ska skrivas. Vi kan ju jämföra med mitt manus, som efter drygt ett års fokuserat (?) arbete närmar sig 84 000 ord.

Eftersom jag  fortfarande behöver fila hoppar jag NaNoWriMo den här gången och sparar krutet till Bakom stängda dörrar. Kanske gör jag som skrivarkurskompisen Linda Hedberg, och fixar till en egen variant. Jag kan ju ha ett eget litet distriktsmästerskap i skrivande med start i julhelgen.

Till sist får jag passa på att önska Susanne Ahlenius, Anna Keiler och Katarina Persson lycka till! De är tre av ett antal tusen som är med i utmaningen. Förmodligen har de redan rusat i väg och lämnat oss andra hostande i dammet.