Mo Yan – jaså han?

Det blev alltså inte som bettingbolagen trodde. Nobelpriset i litteratur gick till Mo Yan, en kinesisk författare. Som jag aldrig hört talas om. Det är väl som det ska?

Akademiens motivering går i alla fall inte av för hackor: som med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid.

Kanske borde provläsa lite, alltid kul att se vad som anses fint även om jag inte har den minsta ambition att höra dit. Jag är blott en enkel skribent som skapar ord på blanka papper för att hon känner för det.

Det finns tre böcker på svenska av Mo Yan, läs om dem i DN:s artikel. Han finns hos svenska förlaget Tranan.

”Äntligen!”

Man kan tydligen spela på precis allt. Årets nobelpristagare i litteratur, till exempel. Ja, vem blir det? Några snackisar är Joyce Carol Oates (har läst Svart flicka, vit flicka men blev inte lika betuttad som svenska dagbladets recensent), Margaret Atwood (är jag mycket förtjust i – heja, heja!) och Philip Roth (har läst delar av en för att den stod på kurslitteraturlistan i engelska C på högskolan. Inte min kopp te).

Men tydligen är japanen Haruki Murakami det allra hetaste namnet! Förmodligen inte för att han ligger bakom en av böckerna som jag har på nattduksbordet, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, utan för helt andra verk. Har hört gott om Norwegian Wood och är mycket sugen på att läsa den. Får bli en annan gång. Har ju knappt börjat på senaste bokmässeskörden.

För övrigt kan man även betta på Zlatan som möjlig vinnare av litteraturens värstingpris. Bolltrollaren ger 150 gånger pengarna så just i den här matchen är han nog inte att räkna med.
Här kan du se hela oddslistan hos paf och här finns listan från Bra odds!

Vem tror du att det blir? På torsdag klockan 13 har vi – ”äntligen!” – svaret. Då tillkännager svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund namnet.

”Nej, tack det är alldeles för billigt för en bok”

Det har öppnat en tillfällig bokoutlet i Trollhättan. Självklart var jag tvungen att dyka in och botanisera lite bland borden som stod uppdukade med allsköns titlar. Som väntat var det en hel del mat, barnböcker och annat som jag inte vill ha.

Men det fanns också en sektion med några riktiga pärlor. Köpte Majgull Axelssons skönlitterära debut Långt borta från Nifelheim och två böcker av sydafrikanske nobelpristagaren J.M Coetzee, det blev Ett dåligt år och I hjärtat av landet.

Billiga konstverk

Jag har tidigare läst ett flertal av Majgull Axelssons böcker, hon är en av mina favoriter. Av Coetzee har jag läst Onåd som jag tyckte var riktigt bra.

Och om jag mot förmodan tycker att det är skräp så har jag bara förlorat 39 kronor per verk. Så lite ville outleten ha för de inbundna böckerna.

För lite tycker jag nog. Alla vill väl göra fynd men någonstans börjar oanständighetens gräns närma sig. För jag kan inte sluta tänka på allt slit som ligger bakom. All vånda. Funderingar kring formuleringar. Omskrivningar. Strykningar. Puh!

Det måste väl vara värt mer än två sketna tjugor?

Fast jag protesterade givetvis inte högt och sa absolut inte det som står i inläggets rubrik. Snålsvenskt gnidig tog jag min kasse med pärlor och stegade ut i vårsolen.