Romanskapande 2.0

Jag har ju tänkt mig att nästa bok ska bli mycket mer planerad och genomtänkt jämfört med Skuggplats. Ha en klar struktur som jag har bestämt, inte bara en massa babbel utan mål som jag måste stryka och fila på hundratals gånger i efterhand för att styra upp.

Ett program som jag längevaritsugen att testa ärScrivener. Det går att testa i 30 dagar helt gratis vilket borde ge nog tid för att hinna känna efter (det är 30 dags användning, inte 30 dagar från nedladdning). Om det säger ”klick” mellan oss så kostar det knappt 300 kronor att köpa. Rena fyndet, jämfört med så mycket annat strunt som jag lägger pengar på.

Vår gamla dator var så märkt av ålder att det inte hade gått att tynga ner den ens med ett litet word-dokument till, men nu har jag en pigg maskin som klarar betydligt mer än jag tänker kräva av den. Så i går laddade jag ner. Lyssnade på instruktionsvideon. Två gånger. Kände efter och tryckte och suckade och testade igen. Men nu jag tror att jag är något på spåret!

Har lyckats få ner mina planerade scener i olika mappar som ska representera olika faser i romanen. Typ Starten, Mittpunkten, Slutet som jag bryter ner i olika underdelar så att det blir en bra dramaturgisk kurva. Har ju läst fantastiska K.M Weilands två böcker om strukturering och fastnat i det där med att få ut viktiga vändpunkter, jag menar VÄNDPUNKTER som förändrar karaktärernas förutsättningar, tvingar dem att ta en ny riktning, kämpa för att nå ett mål.

Och med den nya överblicken som Scrivener ger ser jag snabbt se att detta håller ju inte. Inte alls. Mitt manus är för framtungt. Den första stora vändpunkten ska, enligt Weiland, inträffa ungefär 25 procent in i boken. I mitt första utkast – som verkligen bara är ett väldigt rått utkast – utspelar sig nästan 75 procent av handlingen i det där inledande skedet.

Dags att deppa?

Nej! Tvärtom. Nu har jag alla chanser i världen att rätta till detta, innan jag börjar skriva på allvar. Precis så som jag tänkt mig att arbetet skulle utföras den här gången, alltså. Hurra!

Strategiläsning

Har börjat på The Weekend Novelist, en bok om hur man skriver en roman på 52 helger. Inte för att jag tror att jag klarar att börja från noll och avsluta en bok på ett år, men ändå. Den verkar bra och kanske kan hjälpa mig att strukturera mitt arbete.

Boken kostade mig ett glas rödvin på puben The Victoria i London. Köpte den av Ann Ljungberg när jag deltog på hennes romankurs i februari. Ett extra plus är att boken har en mängd av hennes anteckningar i marginalerna.

20121230-130321.jpg