Dyk längre ner och stanna kvar

Jag brukar inte vara särskilt skrivtaggad på måndagar. Dels för att jag ägnat mig åt manuset lite extra på helgen och dels för att allt känns lite trögare på veckans första dag, både på och utanför jobbet.

Men i dag kände jag ett sug redan innan jag lämnat skrivbordet där jag får betalt för att trycka fram texter, och annat. Så pass sugen att jag tänker sätta tänderna i den sista, och svåraste, lektörssynpunkten.

”Det som ibland kan störa är att berättarperspektivet så ofta bryts. Det fungerar för det mesta bra med cliff-hangers, som skapar spänning och driver berättelsen framåt, men när dramatiken stiger eller vid känsliga situationer kan jag önska att du kunde vila
i situationen, gå lite djupare och stanna kvar i den i stället för att snabbt gå vidare till nästa person.”

Nu blir energiinsamling: kaffe i Orwell-koppen, gott & blandat-påsen är redan öppnad och har gett den första sockerkicken. Jag passar på att tacka tv-bolagen för att de aktivt stöttar mitt författande genom att sända en massa program som jag inte vill se.

Tack för den här veckan

Och så var det bara tre veckor kvar till förlagsdeadline. Tre veckors arbete kvar innan jag ska släppa i väg min baby på sin allra största prövning. Känns skrämmande och väldigt roligt på samma gång.

Jag har jobbat med manuset tre av sju möjliga dagar. För lite, jag vet. Men jobbet – alltså det jag får betalt för – går i vågor och de senaste dagarna har toppen varit skummande vit och väldigt hög, så jag har varit glad bara av att kunna hålla balansen och inte trilla i havet.

Är ändå ganska nöjd med min insats. Har jobbat vidare med att putsa några delar i slutet, lagt till nya scener som ska täppa till det sista (?) som gäller lektörens synpunkter om logiska luckor och sedan det där med Marika och hennes personlighet som jag lättat upp lite grann. Åtminstone där hon har en anledning att vara glad för sedan utsätts hon ju för saker som inte direkt lockar till leenden.

Ny strategi, snart

Sedan jag började jobba har skrivandet halkat ner betydligt på min att göra-lista. Så ska det inte behöva vara! Det måste ju inte bli timtal med skrivande bara för att jag öppnar ett dokument.

Jag läste en så bra mening nånstans nyligen. ”Inte en dag utan en rad.”

Det rev ner prestationshindret på ett kick. Herregud, en rad ska man väl klara varje dag. Då har jag åtminstone umgåtts med materialet, fortsatt tänka på karaktärerna och fila på formuleringarna elle vad det nu är som ska göras. Och blir det fler rader gör det ju inte något.

Läste det på en blogg eller ett inlägg på en facebook-sida, en av alla skrivrelaterade jag följer. Det var hur som helst inte någon jag ens är vagt bekant med, därför kan jag inte göra som jag brukar och namnge källan. Förlåt.
Jag tycker ju verkligen att äras den som äras bör!

I morgon börjar jag. Då ska det inte bli en endaste dag till utan en rad!

Ahhhh!

Så äntligen. Deadlines på jobbet är mötta och avklarade, gamla papper och surdegar från skrivbordet rensade. Än har inte skallen hunnit i kapp för jag är tröttare än kôrv som man säger här i Trollhättan.

Ett gott tecken: jag kände skrivlust när jag kom hem i dag. Dessvärre tog jag ut kreativiteten på annat. I juni lovade jag styrelsen i min bostadsrättsförening att fotografera vår omgjorda gård. Äntligen fick jag det ur världen.

Lite kreativt jobb alltså, även om det inte blev något på papper.

gårdskollage

Kreativt utlopp …

Dags att vässa pennan igen

Med manuset ur vägen fick jag då en lucka på några veckor i skrivandet. Fast jag vill ju hålla orden flödande så nu gäller det att kolla närmare på alla de där olika tävlingarna som finns.

Två har deadline i morgon, Ann Ljungbergs Att leva sin dröm och Hemmets veckotidnings tävling, så de får jag strunta i.

Hittade ett antal skrivartävlingar som jag inte kände till på bloggen författartips och tillsammans med de redan kända har jag följande att välja på (eller skriva en till varje!).

  • Finska riksdagens framtidsutskott arrangerar Novelltävlingen Svarta svanar för den som kan skriva ner tankar och visioner om hur världen och livet i framtiden kommer att se ut. Chans att vinna  bland annat presentkort på 1 000 kronor till en studieresa. Kan skrivas på finska eller svenska. Deadline 31 augusti klockan 16.
  • Klimatmagasinet Effekt efterlyser litterära svar på planetens kristillstånd på max 15 000 tecken. Vinnaren får 3 000 kronor och sitt bidrag publicerat i tidningen. Deadline 30 september.
  • Och så den där som verkligen vore nåt: Umeå novellpris! Valfritt ämne, maximalt 30 000 tecken och en hägrande vinstcheck på hela 100 000 kronor. Deadline 1 oktober.
  • Hemmets Journals sommarnovelltävling går inte heller av för hackor. En kvinnlig huvudperson i svensk sommar på cirka 3 000 ord är några av kraven. Vinstpengar på upp till 25 000 kronor. Deadline 1 december.

Orkar nog ändå inte alla men en sak är säker: det är hög tid att hitta tänkarmössan!

Ordning på torpet

Är hemma, har packat upp, tvättat, handlat mat, fikat med kompis, börjat sortera ut semesterfotona.

Nu är det dags att jag ägnar mig åt manuset en stund. Hittade förstås en del att ändra i Aten och på måndag ska allt vara klart att skicka till lektören. Iiiih!

Skriv, läs, ändra, skriv, läs …

I dag ska jag skriva det sista nya stycket. Sista! Det blir ännu ett tillägg om en av karaktärerna, David närmare bestämt. Som nästa punkt på min arbetsplanering står det sedan så här: Läs på skärmen. Kolla hur alla ändringar och nya kapitel funkar.

Okej, det är ju inte så bara förstås. För när jag läser så ändrar jag alltid något eftersom jag alltid hittar något som måste ändras när jag läser.

Men ändå. Skriv ett nytt stycke och läs är en fantastiskt sparsmakad arbetsplan jämfört med exempelvis vecka 23 som såg ut så här (något reviderad för att undvika spoilers):

  • Måndag: Fortsätt ändra kapitelföljd så att jag fördröjer vetskapen om NN som XXX.
  • Tisdag: Börja snabbskriv några av de nya scenerna. Redigera inte! NN 18 september. NN 24 oktober. NN 1 november.
  • Onsdag: Fortsätt snabbskriv nya scener. Redigera inte! NN 20 november. 2 x NN 26 november.
  • Torsdag-fredag: Hoppsan, skrivledigt.
  • Lördag: Fortsätt ändra enligt instruktioner skrivna med VERSALER i scenerna. 3 december: Ny XX. Dolt att XXXXXX. Tonat ner att XXXX får XXX.
  • Söndag: Fortsätt gårdagens förändringar. Lagt till minnesbild från XXX i scenen där NN och NN tittar på tv och fogat in stycket där NN vill att XXX. Ändrat stycket där NN bekymrar sig för XXX. Skrivit ny NN 15 december. Skrivit ny NN 18 december.

Jag ser ljuset i tunneln. Även om det ännu bara är en liten prick långt där framme.

Amatörpsykolog

En tanke slog mig i morse. Vågar jag inte bli klar?

Har ju haft en veckas skrivuppehåll. Bara inte pallat att sätta mig och jobba på. Trots att jag har ganska klara idéer kring vad som ska läggas till. Trots att jag nästan är klar.

För det är nära nu. Det är mycket nära nu.

Visst, några tillägg, lite puts. Men herregud vad det är nära nu.

Så då kom alltså den där tanken när jag började fundera på varför i allsin dar jag inte bara satte mig och gjordet. Är jag rädd för vad som kommer sen? Vågar jag inte släppa taget? Säga bye, bye lille vän nu har jag gjort vad jag kan så nu får du klara dig själv.

Insikten skakade om mig lite. För jag är väl ingen jävla fegis?

Nu: skriva!

Lyssna, njuta, inte skriva

Näpp, inte nåt i dag heller. Har andra planer. Snart, snart åker jag och maken till Göteborg och sen blir det oah, oah för hela slanten!

Middag på Avenyyyyn, Madonnakonsert och hotellövernattning med efterföljande ledig dag. Och allt detta i finfint sommarväder.

Struntar i att konserten fått minst sagt ljumna recensioner. En Ullevikonsert är alltid en Ullevikonsert och en ledig dag säger jag aldrig nej till.

Så tjolahopp på er för den här gången.