Världssämst självförtroende

Som jag nyligen skrev så funderar jag på att lämna in en snutt av det som är tänkt att bli min nästa roman till antologin Trollhätteberättelser. Jag tog upp texten i går. Och anfölls av tvivel. ”Lustigt” nog exakt samma känsla som huvudkaraktären, konstnären Tomas, drabbas av.

Han får besök av Liljevalchs utställningsintendent som hört talas om den lovande unge talangen. Självförtroendet börjar svikta när mannen i tysthet synar hans tavlor.

Nu när verken ska bedömas tycker Tomas att de krymper ihop till betydelselösa klickar av färg.

Började fundera på om jag kan lämna in texten. Den slutar ju mitt i något (för att den inte är en novell utan del av en roman). Och bortsett från den detaljen, hur är det egentligen med kvaliteten? Var är allt det där som jag tyckte var ganska okej, rent av bra, när jag tittade senast? Som bortblåst. Nu kändes allt så betydelselöst.

Aaaaagggghhhh.

Kanske borde jag anmäla mig till någon skrivarkurs för absoluta nybörjare (”för dig som funderar på att börja skriva men kanske inte vågat” som det kan stå i beskrivningarna). Bar för att få höra positiva saker … ”Det var ju riktigt bra” underförstått för någon som aldrig skrivit en rad.

Fejkad självkänsla är kanske också självkänsla?

Sluten cirkel

Den första januari i år skrev jag ett väldigt peppigt inlägg om att Skrivaråret 2015 rivstartade redan på nyårsdagen. Årets sista dag håller stilen. För några dagar sedan kom jag igång med filandet av manus 2. Till min oerhörda glädje såg jag att det bara var några futtiga sidor kvar av första ändringsomgången.

Nu öppnar jag dokumentet. Snart är jag klar. Skrivaråret 2016 kan börja med ett genomgånget råmanus att arbeta vidare. Det känns bra.

Gott nytt år!

Snart på bättringsvägen

Vad är på 66 A-fyrasidor, drygt 28 000 tecken och fullt av stavfel, märkliga syftningar, logiska luckor och dramaturgiska frågetecken? Bland annat.

Mitt råmanus! Som jag satte punkt för i dag – tralala!

Jag är inte det minsta nervös över de där negativa aspekterna som radades upp nyss, de hör till det aktuella stadiet. Nu har jag ä-n-t-l-i-g-e-n något att förbättra. Fantastisk tajming också, för snart börjar en tredagarsperiod när det inte finns annat på dagordningen än att nörda ner sig i texten.

Skrivarretreat i Jönköping, here I come! (Soon anyway, det börjar ju inte förrän på fredag.)