En sån baluns!

Det var baluns i går. Bokreleasebaluns! Jag är fortfarande alldeles överväldigad och kvar i ett lyckorus. För att det skulle bli en sådan respons hade jag inte räknat med. Jag hann inte räkna alla, men ett femtiotal personer var det som kom till vårt enkla hem.

Alla så glada, peppande och rent fantastiska! Det var inte ens så jobbigt som jag befarat att läsa högt ur ett stycke ur boken. Inte när jag var omringad av den enorma välvilja som strålade ur alla. Och att det gick att dämpa det där sorlet. Otroligt. Hade jag släppt en knappnål innan jag började läsa så skulle ljudet dånat upp mot taket.

Och efteråt. Applåderna! Jag rodnar fortfarande.

Innan balunsen startade hade jag i mitt huvud en löjlig föreställning om att jag skulle kunna smyga runt och fotografera mina besökare. Pahah! Det var fullt upp med minglande och sedan signering av böcker så att pennan nästan glödde.

Tack vare min eminenta kompis och före detta kollega Johanna Wiman så kan jag ändå förgylla bloggen med ett par bilder från eventet. Tack! De två sista tog jag i morse. Spår av en lyckad fest och ett blomsterhav värdigt en femtioårsfirare.

Tack till alla som kom. Ni var strålande!

Högläsning

Jag läste! Folk lyssnade! Foto: Johanna Wiman.

 

Boksignering

Kön till min signering ringlade stundtals lång. Känns ofattbart. Foto: Johanna Wiman.

 

dagen efter

Inget kalas utan en rejäl röra. Det var det värt.

blomsterhav

Vår matsal doftar som en blomsteräng.

 

 

 

Administrativt arbete

Det är mycket nu. Mycket roligt! Håller som bäst på att adressera vadderade kuvert till när och fjärran, allt från Malta till Värmdö, Sundsvall och Trehörningsjö står det under mottagarnas namn. Men innan de kan skickas så ska de förstås signeras. Det tar tid med administrationen för en ovan författare. Så håll ut! Om du gett mig din adress så kommer den SNART!

kuvert

Dags att köpa fler kuvert. De är redan slut!

Många andra kommer inte att få ett brev på posten. Intresset för att komma till min enkla releasetillställning har varit över förväntan. Just nu är vi uppe i dryga 40 personer som säger att de tänker komma till vårt hem på lördag.

Hjälp! Jag har ju aldrig varit på en releasefest. Vad förväntar sig folk av mig?

De kommer hur som helst att få nåt enkelt att tugga på, drycker med och utan alkohol och med och utan bubblor i. Jag har lovat att eventuellt läsa högt ur alstret. Fy! Varför gjorde jag det? Jag som är så dålig på att läsa högt, speciellt när det är något jag själv producerat. Fler rapporter kommer!

Veckan V

I dag är det exakt fyra veckor sedan jag tryckte på send och mejlet med den sista versionen av mitt manus for iväg till Vulkan och vidare till ett tryckeri i östra Europa. Fyra veckor. Den magiska minimigränsen för hur lång tid det tar att trycka en bok med hård pärm.

Det betyder att leveransen med böcker kan komma när som helst. Det är inte längre ”tre, fyra veckor” eller någon annan odefinierad tidsaspekt kvar innan det ska ske. Det är Veckan V.

Snart är det också Dagen D. Ingen återvändo. Boken är klar och det finns ingen lite bättre variant av den runt hörnet.

Det är fullt tänkbart att jag kanske måste gå under jorden ett tag. För jiiiissseeesss. Det här betyder att folk faktiskt ska läsa min bok alldeles snart. De där orden som jag suttit och hamrat ned och vänt på och filat på och gullat med och hatat och … ibland varit nöjd med. Nu ska andra titta på dem. Ha en åsikt, positiv eller negativ.

Sa jag hjälp?

Fast jag lämnar nog inte landet riktigt än. Det finns en kort lucka mellan leverans och läsande som jag jag tänkte utnyttja. Sola mig lite i glansen av ”herregud hon rodde faktiskt iland det här” och samtidigt servera snittar, skumpa och signaturer. Releasefest, med andra ord. En kvinna måste väl få fira!

(Den evige pessimisten i mig säger att jag bestämmer datum när jag ser att det faktiskt finns böcker att skriva sitt namn i. Optimisten som då och då försöker göra rösten hörd säger att det blir lördagen den 1 mars. Cirka 16-18. Hemma i det ganska mingelvänliga köket.)