Inspirationsdags efter kulturkrock

För en månad sedan ungefär var jag på Trollhättans stadsbibliotek för att lyssna på bland andra Björn Ranelid. Heeerrrreeeguuud. Jag har hört honom tidigare, inte minst under ett minnesvärt besök på Dagens Arbete 2003. Jag var praktikant, han ditbjuden för att tala i egenskap av sin krönika för tidningen. Han var ganska speciell och intensiv, det gick icke att sitta och nicka. Men det var också spirituellt och roligt.

Egentligen vill jag inte tala så mycket om min upplevelse  snart fjorton år senare, men … Herrrregud! Jag tycker gott självförtroende är en bra sak och jag önskar att jag hade mer av den varan själv. Men det finns en gräns för när tro på sig själv går över i något annat. Det var inget annat än ett rejält uppblåst ego som stod där framme på scenen. Han började med en lång utläggning om att han aldrig säger fel. A l d r i g. Punkt. För att sedan flera gånger i rad råka säga att han befann sig i Borås. Till slut var det en stackare som påtalade det vi alla tänkte.

Herreeguuud. Det glömmer Ranelid A L D R I G. Och vuxenmobbningen som den stackaren som råkat rätta den ofelbara utsattes för gör att jag nog för alltid kommer att förknippa honom med elakhet och småsinthet. Bilden av en kvick och krävande men i första hand en ordälskande man suddades ut i rask takt.

I kväll ska jag till biblioteket igen. Nu tror jag att det blir något helt annat! Louise Lindblom, som skrivit boken ”De besvärliga – skyddshemmets vanartiga flickor” ska berätta om arbetet med boken, som bygger på forskning om skyddshemsbarn som inte tidigare varit känd.

Det ska framför allt bli kul att höra hur hon använt sig av gamla arkiv för researchen.

 

Frågor i ett tidigt skede

  • Vilken påhittad dödsorsak har karaktären X spridit om sin mor, som förresten fortfarande lever? (En stroke.)
  • Vad kallades en konstkurator för ungefär 30 år sen? (Utställningsintendent.)
  • Vad för en cool engelsk sportbil ska förekomma i berättelsen? (En Triumph TR3, röd, årsmodell 1961.)
  • Kan man måla med oljefärg på papper? (Ja, men man kan behöva förbehandla.)
  • När blommar apelsinträd i Spanien? (I april.)

Det där är bara några av alla svar jag letat fram under dagen, som hade research på schemat. Lustigt. För min historia handlar ju inte ens om sportbilar, apelsinblommor eller utställningsintendenter. Åtminstone inte i huvudsak.

De där människorna, växterna och fordonen är bara stickspår som dyker upp under tiden som jag skapar min nya värld. Och de kräver att bli tagna på allvar, att vara på riktigt. Även om de just nu bara står i kö för chansen till en liten biroll i marginalen.

Framtidsblick

När året närmar sig sitt slut är det naturligt att börja sammanfatta det gamla och blicka framåt mot det nya. I år är det mer än bara tolv månader jag knyter ihop: det är äntligen dags att visa upp ett manus som blev till en bok, hurra!

Även om det är svårt att släppa tankarna på Skuggplats nu när boken ska få se dagens ljus, så har jag sedan en tid tillbaka börjat tänka allt mer på de där andra karaktärerna som står på kö för att berätta sin historia. Mitt nya manus! Som ska bli SÅ mycket bättre än det första, just saying.

Nummer två har ingenting med nummer ett att göra, när det gäller innehållet (förutom att den också utspelar sig i Trollhättan). Ändå kommer Skuggplats att ha en avgörande betydelse även för tvåan. För jag lärde mig massor, massor längs vägen under arbetets gång. Mest hur man inte ska göra. Nog så viktigt.

  • Jag tänker inte börja med att hitta en titel. Den får heta Manus två tills vidare.
  • Jag tänker inte berätta om innehållet lika tydligt och tidigt som förra gången. Det ändrar ju sig hela tiden! Manuset i början är långt ifrån det i slutet. I Skuggplats förvandlades en bikaraktär till en av de viktigaste och mest utvecklade. Hepp!
  • Jag tänker tänka mer innan. Veta mer om mina karaktärer, inte hitta på efterhand. Bestämma deras styrkor och svagheter och drivkrafter. Och namn!
  •  Jag ska ha en klart tanke om dramaturgiska kurvor, var de ska placeras och varför. Det får gärna komma som en överraskning för läsaren vad mina karaktärer hittar på, men jag ska veta innan huvudpersonerna gör det.

Om Skuggplats var en lärobok så kanske nästa kan ses som ett delprov på vägen mot diplomet. Arbetet är påbörjat. Och det är hur kul som helst!

Företag som trycker din bok

Efter att jag valde hur mitt kära gamla alster ska födas så har jag tittat runt lite på var jag kan få hjälp med tryckning och annat runt den processen. Ägnade min söndagsförmiddag åt sådan research.

Jag försökte jämföra genom att ta med följande parametrar: 200 exemplar, 300 sidor, ingen förlagstjänst eller annat utöver tryck och hemleverans. Jag ville kolla pris, om det fanns några särskilda villkor, leveranstid.

Så håll till godo, här är resultatet av min research av företag som trycker din egen bok.

  • VULKAN. Distributionspaketet: 63 kr/bok ink moms i format A5. Mjukband. Leveranstid: tio dagar efter att filen är i tryckbart skick. (Hårdpärm, minst en månad.) Frakt ingår inte, däremot laminerat omslag, sättning och formgivning.
    Tryckpaketet, enbart tryck, ska lanseras under ”hösten 2013”. Det är ju nu, men mer info finns inte på hemsidan. Jag mejlade med fråga om detta och fick svar samma dag: de håller på att smyga igång tjänsten, så det går bra att mejla in filer för offert.
  • MANDATUS BOKPRODUKTION. Fler än 150 sidor, minst 150 ex: 93 kr per bok, ink moms. Limbundet mjukband. Gratis sättning och formgivning när upplagan är över 150. Gratis frakt inom Sverige. Cirka en veckas leveranstid.
  • BOD (BOOKS ON DEMAND,TYSKLAND). BoD Fun, mjukband 80,56 kr per bok (ink moms) vid beställning av minst 200 ex i mjukband. Leveranstid: 7-10 arbetsdagar. Fraktpris framgår inte.
  • PAPERTALK. Tryckpaketet: 79 kr per bok upp till 300 sidor. Minimiupplaga 20 ex. A5-format (14,8 x 21 cm.) Pris ink moms. Står inget om omslag, pappersfärg- eller kvalitet. Man ska fylla i ett formulär och blir då kontaktad inför beställningen. Frakt? Sättning? Formgivning? Det är bara några av frågetecknen som kvarstår.
  • MIN BOK.NU. Prisexempel på hemsidan gäller 100 sidor: 57 kr per bok, ink moms. Plus 680 kr i startkostnad. Vitt papper och vit kartong som omslag. Frakt tillkommer, liksom layout av inlaga med mera, 20 kr/sida, men max 1 500 kr totalt för tjänsten.

Några gick bort med en gång för mig:

  • BOKTRYCKARNA: För att lägsta upplaga är 500 ex.
  • HATECH. Det enda relativt lokala (finns i Lilla Edet) tryckeri som tar sig an privatpersoner. Men. Orkade bara inte med deras hemsida, som inte gav mig några svar utan bara fick mig att känna mig korkad.
  • RECITO. Inget tryckeri – ett förlag. Har alltså bara utgivningspaket.
  • SOLENTRO. Det ska gå att göra ”vanliga” böcker här också, men de marknadsför sig främst på fotoböcker. Jag har beställt en variant som jag gav bort till min mor, sommarminnen från hennes stuga, och den levde inte upp till mina förväntningar. Solentro är dyrast av de jag kollat, pris per bok är 104 kronor, det avskräckte också.

Jag har redan hunnit skaffa mig några erfarenheter av några av företagen som kan trycka min egen bok. Dem får du höra om nästa gång. Todelo!

 

 

Årets högtidsdag är (snart) kommen!

Ja, ja, ja! Bokmässan i Göteborg är i full gång, kultur- och vanliga riksnyheterna, lokaltidningen, radio – ja alla! – har inslag efter inslag om detta underbara spektakel som pågår i dagarna fyra. Och i morgon är det då äääääääntligen min tur att åka.

I år är jag ovanligt oförberedd. Brukar ha knåpat ner åtminstone några minnesanteckningar om böcker att hålla utkik efter. Jag kanske helt enkelt börjar bli så rutinerad att en lista är överflödig. En bok vet jag förstås att jag ska ha: Johan Persson och Martin Schibbyes reportagebok 438 dagar om tiden i det etiopiska Kalityfängelset.

Men skönlitterärt? Inga klara planer. Lär ändå inte komma hem utan en massa kassar fulla av upplevelser och armar som återigen blivit några millimeter längre av tyngden.

Och även om jag skulle komma hem utan ett endaste litet köp så är resan ändå långt ifrån onödig. Bara att gå där i det stora bruset, spana på kändisar, låtsas att man hör till samma gäng som man trängs med i fikakön och som står i montrarna och signerar med glödande pennor. Då ser man i alla fall att det är helt vanliga människor.

När jag ser andras inlägg på bloggar och kommentarer på facebook om sina pågående besökt blir jag alldeles pirrig. Kan man få bokmässe-abstinens?

20120929-132916.jpgBilden är från förra årets besök. Det lär se likadant ut i år.

Lever och lär

Jag vet inte hur man skriver en bok. Därför gör jag lite som jag vill och kör lite spontana ruscher som ibland innebär att manuset växer och ibland bara gör att jag får en massa extrajobb med ändringar och strykningar.

Jaja, jag kanske lär mig.

Som jag skrivit tidigare så har det varit ganska produktivt senaste tiden. En idé har poppat upp och så har jag skrivit ner den. Så bara! I går och i dag fick jag göra lite research i farten också eftersom jag började simma på lite väl djupt vatten med det senaste infallet.

Resultat: nu vet jag lite mer om hur det går till på en traditionell begravning, vilka psalmer som är vanliga och hur Billingsfors kyrka ser ut. Tack vare människor som laddar upp bilder på något som heter kyrkokartan slapp jag åka till djupaste Dalsland och kolla in själv. Och slutligen vet jag också var det finns institutioner som tar emot kvinnor som tvångsvårdas för sitt missbruk.

Jag har helt enkelt varit förskonad från sorg och misär och hade därför kunskapsluckor på just de områdena. Tack och lov!

Grå tisdag …

Jämfört med i går var jag jätteflitig i dag. Runt en timmes skrivande är dock alldeles för kort. I dag skyller jag på träning, sprang ner till gymmet direkt efter jobbet och det kunde verkligen behövas.

Påbörjade nytt kapitel med bikaraktären Erika. Ett måste efter bad guy-skiftet som ställer till med en massa oreda i en mängd andra kapitel också. Så det blir till att ändra, ändra, ändra. Igen.

Note to self: planera bättre innan du börjar skriva nästa bok.