Belöningar

Har rivit av dagens skrivartimme, och det utan att det ens tog emot. Hurra! Nu belönar jag mig med ett avsnitt av Hela Sverige bakar (lite skämsvarning på den, jag vet) och balanserar sedan upp det med träningsinspirationsprogrammet Svett och etikett.

Hmmmm, dubbelt så mycket teve som skrivande. DET är skämsvarning på riktigt!

Men snart är det semester och då ska jag steppa upp skrivandet ytterligare. Minst 90 minuter per dag, mer om det är innesittarväder.

Motståndsrörelse

Jag älskar att skriva och skapa karaktärer och fiktiva berättelser. Det är bland det bästa jag vet. Brukar jag säga.

Men varför, varför, varför känner jag då ett sånt massivt motstånd inför att göra det? Det är enbart tack vare min höga arbetsmoral som min senaste novellidé faktiskt har växt till sig i helgen. Har bestämt att jag ska skriva en timme per dag. Och har jag bestämt så blir det så. Men inte utan att först skjuta upp den där timmen så långt det går och hitta på en miljon andra saken som bara MÅSTE bli klara först.

Jag tror att det är för att jag skriver nytt. Den fasen är den jag gillar minst. När det är oklart hur det ska bli, om det ska bli något alls. Däremot älskar jag när det finns ett ordentligt skelett till en berättelse på pränt, även om det är kantigt och uselt skrivet. För då kan jag utveckla, fila, slipa. Kort sagt: hantverka.

Det är den moroten jag får påminna mig om. Den hägrar ganska nära min mule, för jag har trots allt skrivit ner det mesta av första utkastet till min sommarnovell. Hurra!

Frustrerande försök till struktur

I går tänkte jag skriva ett kvittrande glatt inlägg. Det slutade med att jag twittrade nyss. Vi tar det från början.

Jag älskar ju K.M Weilands böcker om hur man kan strukturera sin roman. Och jag håller lite på att bli kär i Scrivener. Häromdagen fick jag ståpäls av ett twitterinlägg: att det finns en ny template (en slags mall) till Scrivener som utgår ifrån idéerna i Structuring Your Novel.

Whohooo! Det är ju typ som att vinna på lotto eller kyssa sin drömpartner första gången eller … att hitta två finfina metoder som jobbar åt samma håll. Man blir tårögd.

Då kommer vi till gårdagen. Först då kom jag på att jag skulle ta och testa det där. Nu är jag ju helt grön på Scrivener så jag tänkte att det var därför som det bara INTE GICK. Kanske för att jag har testversionen? Jag köpte. Inget hände!

Frustrationen steg. Om jag hade varit en person som fick en bultande ådra i pannan när jag blir förbannad då hade den *@#&% verkligen varit på väg att BRISTAAAAH!

Fick stänga av datorn efter att sedvanliga trick som att starta om var uttömda och bortdömda. Testade nyss igen. Tänkte att jag tar det från början, laddar ner hela paketet och försöker tänka i pedagogiska och logiska steg.

Men se då. När jag trycker på raden för nedladdning hamnar jag på Page Not Found Error 404. Dålig nyhet – det verkar inte funka. Bra nyhet – det verkar inte bero på mig.

Nyss skickade jag en fråga via Twitter till K.M Weiland. Får se vad hon svarar och om det kommer nya chanser längre fram. Giv mig struktur!

(Ibland tänker jag att allt det här krånglandet jag håller på med bara är ett sätt att skjuta upp själva skrivandet och att jag borde ägna mig mer åt att få ner ord på papper än åt att söka tekniska hjälpmedel för ett hantverk som ska gå att utföra ändå. Men det skulle jag aldrig säga högt.)

Romanskapande 2.0

Jag har ju tänkt mig att nästa bok ska bli mycket mer planerad och genomtänkt jämfört med Skuggplats. Ha en klar struktur som jag har bestämt, inte bara en massa babbel utan mål som jag måste stryka och fila på hundratals gånger i efterhand för att styra upp.

Ett program som jag längevaritsugen att testa ärScrivener. Det går att testa i 30 dagar helt gratis vilket borde ge nog tid för att hinna känna efter (det är 30 dags användning, inte 30 dagar från nedladdning). Om det säger ”klick” mellan oss så kostar det knappt 300 kronor att köpa. Rena fyndet, jämfört med så mycket annat strunt som jag lägger pengar på.

Vår gamla dator var så märkt av ålder att det inte hade gått att tynga ner den ens med ett litet word-dokument till, men nu har jag en pigg maskin som klarar betydligt mer än jag tänker kräva av den. Så i går laddade jag ner. Lyssnade på instruktionsvideon. Två gånger. Kände efter och tryckte och suckade och testade igen. Men nu jag tror att jag är något på spåret!

Har lyckats få ner mina planerade scener i olika mappar som ska representera olika faser i romanen. Typ Starten, Mittpunkten, Slutet som jag bryter ner i olika underdelar så att det blir en bra dramaturgisk kurva. Har ju läst fantastiska K.M Weilands två böcker om strukturering och fastnat i det där med att få ut viktiga vändpunkter, jag menar VÄNDPUNKTER som förändrar karaktärernas förutsättningar, tvingar dem att ta en ny riktning, kämpa för att nå ett mål.

Och med den nya överblicken som Scrivener ger ser jag snabbt se att detta håller ju inte. Inte alls. Mitt manus är för framtungt. Den första stora vändpunkten ska, enligt Weiland, inträffa ungefär 25 procent in i boken. I mitt första utkast – som verkligen bara är ett väldigt rått utkast – utspelar sig nästan 75 procent av handlingen i det där inledande skedet.

Dags att deppa?

Nej! Tvärtom. Nu har jag alla chanser i världen att rätta till detta, innan jag börjar skriva på allvar. Precis så som jag tänkt mig att arbetet skulle utföras den här gången, alltså. Hurra!

Scrivener – här kan du lära dig

Här och där på olika skrivarbloggar jag följer poppar frågan om Scrivener upp med jämna mellanrum. Ett skrivprogram som enligt de övertygade ger fantastisk översikt över materialet.

Andra håller sig troget till Word. Många, jag är en av dem, orkar inte riktigt sätta sig in i det där programmet.

Det finns hjälp att få! Moderskeppet har en kurs i Scrivener, inom ramen för sitt program Guld som kostar 99 kr/månad. Men några avsnitt kan man se gratis. Kanske tillräckligt för att våga sig på att skaffa programmet?

Jag har lärt mig massor om Photoshop hos just Moderskeppet och deras videokurser ÄR väldigt bra och pedagogiskt upplagda.

Dagens verktyg

Äggklocka

Bara sju minuter kvar!

Jag har testat ett nytt grepp ett par dagar, för att komma åt herr Prokrastinering. När jag tryckt igång datorn sätter jag en äggklocka på femton minuter. Det är min ”uppvärmningstid” då det står mig fritt att kolla facebook, bloggar, mejl och what not.

Senast när den ringer (väldigt högt!) ska jag ha öppnat dagens manusuppgift och kanske till och med hunnit plocka med ett ord eller två. Om inte, är det en tydlig signal att jag ska släppa allt annat och GENAST SÄTTA FART!

Det här tipset kommer från Ann Ljungberg. Jag har anmält mig till hennes gratiskurs Skriv boken steg för steg, vilket innebär att man då och då får ett mejl med lite matnyttigt för skrivandet.

Fast. Nu ljög jag visst. Hennes tips var ju helt tvärtom. Man ska sätta sin äggklocka, så långt är det rätt, men under tiden som den tickar ska man arbeta intensivt och får släppa sitt manus först när tiden går ut.

(Rebell är mitt mellannamn.)

Skepp med slagsida

Åhåj! Jag sjösatte mitt manus i dag. Men det var ett ynligt och magert skelett till farkost, det måste jag säga. Har försökt få ordning på strukturen så här långt. Det ser inte bra ut. Skeppet lutar betänkligt åt vänster. Men å andra sidan visste jag ju att det i detta tidiga skede skulle vara långt ifrån sjödugligt.

Följer Sören Bondesons råd om att punkta upp ”kotor” (vändpunkter) och ”punkter” (scener) som leder fram till de större händelserna. Och när jag nu organiserar  så ser jag tydligt behovet av att säkra upp babord. (?) Nä, jag orkar inte googla fram om det är rätt sida. Nog med sjöfartstermer!

Jag har totalt 35 scener med mer eller mindre planerat innehåll (några har jag börjat skriva på, andra är mer som en instruktion till mig själv). Av de 35 är 4 vändpunkter. Alldeles för lite tror jag. (Och då är jag ändå osäker på den sista. Är det en vändpunkt, egentligen?) 20 av scenerna ligger i det jag strukturellt kallar ”Starten”. 9 finns i ”Mitten” och de sista 6 i ”Slutet.”

Arbetet fortsätter, således. Tänker ägna resten av veckan åt att fingranska mina partier. Vad saknas? Ska något bort?

Men sen tänker jag inte vänta för länge med själva skrivjobbet. För en planering går alltid att ändra, men börjar jag inte skriva så blir det aldrig blir någon bok.