Nämen! I dag fick jag svar från Printz publishing om min mejlfråga, som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg.
Tycker att två och en halv vecka är lite väl långt, men nu vet jag ju i alla fall att de inte bara struntade i svaret.
Och vad berodde de där särskrivna f-orden på då? Det är fortfarande lite luddigt för inte ens förlaget vet riktigt. Gissningen var att f och i sitter ihop, och sen om man ”kniper” eller gör lösare rader så verkar orden glida isär lite efter ”fi”.
Frågor på det?
Just nu läser jag En dag av David Nicholls.
Jag gillar verkligen formen. Hela handlingen utspelar sig på samma datum, 15 juli, men under 20 års tid. Vi följer Dexter och Emma från ungdom tíll vuxen ålder, var för sig och tillsammans under denna sommardag.
Men läsningen är inte helt utan problem. Det är inte David Nicholls fel. Inte alls, faktiskt. Och det beror inte bara på att jag hör Tommy Nilssons stämma i mitt huvud så fort jag ser omslaget på mitt nattduksbord.
Det är faktiskt rent tekniska grejer. Något måste gått fel i tryckningen. På väldigt många ställen är ord som innehåller bokstaven F särskrivna. Så här: … fi ngrarna … fi gurera … fi nansvärlden …
På ett annat ställe stötte jag på den allra märkligaste avstavningen: Skjor (byte av rad utan bindestreck) tan.
Ahhh! Det stör mig. Fruktansvärt mycket! Allt som drar uppmärksamheten från själva historien är ju bara DÅLIGT.
Det där med F-en mejlade jag faktiskt bokens svenska förlag, Printz Publishing och frågade om. Av ren nyfikenhet. Jag har ju köpt deras bok och vill bara veta hur det kan bli så där konstigt.
Det var för snart två veckor sedan. Har inte hört något. Zip. Nada. Nothing.
Och det är ju också bara för DÅLIGT!
Förr gick man väl aldrig och retade sig på hur folk stavade? Man såg ju aldrig hur de skrev. Nu skrivs det som aldrig förr. Bloggar, twitter, facebook, sms har väl inte minst bidragit till det. Och samtidigt blir det uppenbart hur svårt det kan vara.
Jag kan tycka att det är en sak om man skriver för sig själv och de närmaste. Men när även affärsidkare som vill kränga varor skriver så dåligt att faktiskt ordets betydelse blir en helt annan, då har det gått för långt!
Några exempel (lånade från Facebookgruppen Sverige mot särskrivning.)
Så jäkla svårt är det väl inte? Säg ordet högt. Låter det som ett ord så är det oftast det.
Fynd från ett skyltfönster i Trollhättan.
Everything will be ok in the end. If it's not ok it is not the end.
En författares vardag
Om glädjen att skriva
Om vikten av att vara trofast sitt skrivande och allt ha en penna tillhands
SKRÄCK, SPÄNNING, ROMANER, NOVELLER
Om konsten att göra det man vill, samtidigt som allt det andra.
Feelgoodförfattare
