Rått

Jag har äntligen börjat skrivarbetet med Manus 2. Det är fullt av kantiga formuleringar. Illa valda ord. Bristande gestaltning. Helt enkelt precis så rått som det ska vara i ett råmanus.

Det är galet länge sedan jag satt i samma arbetsstadium, när jag försökte komma igång med något som långt senare skulle bli Skuggplats. Jag vill inte ens kalla de där första stapplande meningarna under 2011 för ett råmanus, för det var så otroligt vilset och trevande.

Till min glädje märker jag att jag faktiskt lärde mig något. Nu har jag skaffat mig en ordentlig karta och en kompass i form av synopsis och scrivener. Verktygen har jag redan fått användning för eftersom jag skyfflat undan några problem i uppbyggnaden innan jag ens börjat skriva på allvar. Inte som förra gången, att jag skrev på även när jag väl insåg ett problem och hoppades att det skulle lösa sig magiskt av sig själv. Det gör det ju inte!

Så nu kör jag vidare. Har snart kommit halvvägs i akt 1 och börjar närma mig första vändpunkten. Spännande! Ska det bli när den är färdigfilad.

Väntar på vändpunkter

Oh, Scrivener.

Du är förstås ett helt underbart verktyg i arbetet med uppstyrningen och överblicken som ska hjälpa mig att hitta rätt i djungeln av trådar och föra texten högt upp och långt ner i fantastiska dramaturgiska kurvor som får det att kittla i magen.

Jag kommer att tacka dig. Sen.

För nu: frustration. Jag SER precis var manuset haltar och att det inte är tillräckligt stora saker som händer där det ska hända stora saker (i förhållande till övrig text).

Att vändpunkterna mest är gäspningar och att det fattas viktiga saker i slutet. Att Akt 3 inte har några större förutsättningar för att börja med en BANG som sedan fortsätter i ett rasande tempo som kommer att få framtida läsare att rassla fram över sidorna i jakten på upplösningen, som lämnar hen med ett nöjt Ahhh.

Jag ser allt det där. Men vet inte vad jag ska göra åt det. Jag vet bara att det fortfarande återstår djupa funderingar innan jag kan kasta loss och börja skriva hämningslöst på världens mest välplanerade manus.

Oh, Scrivener!

Scrivenerskola

Okej, det här blev ju en ovanligt produktiv bloggdag. Var bara tvungen att dela med mig av en Scrivenerskola som författaren Ingrid Elfberg startat på sin blogg. Ser mig som nybörjare även om jag börjar fatta det mest grundläggande och lite tips på vägen är mer än välkommet.

Du hittar första lektionen här, andra här och den tredje (och senaste) här. Fler kommer väl så du får hålla reda på resten själv!

Tack Ingrid för att du delar med dig av din kunskap!

Lördagskväll i skrivarlyan

JA! Det är 1 november och jag har ägnat inte mindre än fyra timmar av min eftermiddag/kväll åt manus 2. Lördag kväll, dessutom. Lite godis, lite vatten och en massa uppdämd bestämdhet och lust att skriva gjorde susen.

Förvisso skrev jag inte särskilt mycket. Dagens insats handlade mer om att kolla över vad jag gjorde senast (för VÄLDIGT länge sedan). Och hepp! Det fanns visst en poäng med den långa ställtiden, för nu såg jag snabbt och tydligt hur väldigt framtung historien var. En massa bakgrund i den viktiga första delen, vilket är ett stort tabu enligt min nya husgudinna KM Weiland – och jag tror henne fullt ut.

(Skuggplats lider för övrigt av samma problem med för mycket info i början, och nu är ju tanken att jag inte ska upprepa mina misstag utan ta lärdom av dem.)

Så jag höll på och funderade och ändrade. Tack vare att jag testar Scrivener så är det arbetet plötsligt löjligt lätt. Bara dra och släppa textsnutten till ett mer lämpligt ställe och sedan få full överblick på resultatet. Jag är fortfarande nybörjare men lär fortsätta använda programmet och ser nu ett slut på det eviga word-skrollandets dagar. Hoooray!

För övrigt funderar jag också på att stryka en av bihistorierna. Den kändes plötsligt helt onödig. Får sova på saken.

Ordning & reda

Det var något som krånglade med windows-versionen av tillägget till Scrivener, som jag skrev om nyligen. Nu har jag fått in alla delmoment som strukturen ska växa fram ur. Kroken i början, vändpunkterna som inte är det minsta slumpartat placerade utan utplacerade med en genomarbetad tanke bakom.

Överblicken över hur det borde vara är total. Insikten om att inget är som det borde vara är monumental. Bah.

Okejokejokej. Det är ju bara några helt råa stolpar jag hunnit till i mitt nya manus så nu tänker jag se till att de hamnar i en ordning som gör nästa bok helt oemotståndligt läsvänlig. Vänta bara! (Ja, det lär du fågöra.)

PS: du missar väl inte bokutlottningen? Mejla mig en motivering kring det bästa med att bo i höghus (fria fantasier välkomnas). Du har till den 17 juni på dig, efter att jag hastigt och lustigt bestämt mig för en längre tidsfrist. DS.

Frustrerande försök till struktur

I går tänkte jag skriva ett kvittrande glatt inlägg. Det slutade med att jag twittrade nyss. Vi tar det från början.

Jag älskar ju K.M Weilands böcker om hur man kan strukturera sin roman. Och jag håller lite på att bli kär i Scrivener. Häromdagen fick jag ståpäls av ett twitterinlägg: att det finns en ny template (en slags mall) till Scrivener som utgår ifrån idéerna i Structuring Your Novel.

Whohooo! Det är ju typ som att vinna på lotto eller kyssa sin drömpartner första gången eller … att hitta två finfina metoder som jobbar åt samma håll. Man blir tårögd.

Då kommer vi till gårdagen. Först då kom jag på att jag skulle ta och testa det där. Nu är jag ju helt grön på Scrivener så jag tänkte att det var därför som det bara INTE GICK. Kanske för att jag har testversionen? Jag köpte. Inget hände!

Frustrationen steg. Om jag hade varit en person som fick en bultande ådra i pannan när jag blir förbannad då hade den *@#&% verkligen varit på väg att BRISTAAAAH!

Fick stänga av datorn efter att sedvanliga trick som att starta om var uttömda och bortdömda. Testade nyss igen. Tänkte att jag tar det från början, laddar ner hela paketet och försöker tänka i pedagogiska och logiska steg.

Men se då. När jag trycker på raden för nedladdning hamnar jag på Page Not Found Error 404. Dålig nyhet – det verkar inte funka. Bra nyhet – det verkar inte bero på mig.

Nyss skickade jag en fråga via Twitter till K.M Weiland. Får se vad hon svarar och om det kommer nya chanser längre fram. Giv mig struktur!

(Ibland tänker jag att allt det här krånglandet jag håller på med bara är ett sätt att skjuta upp själva skrivandet och att jag borde ägna mig mer åt att få ner ord på papper än åt att söka tekniska hjälpmedel för ett hantverk som ska gå att utföra ändå. Men det skulle jag aldrig säga högt.)

Romanskapande 2.0

Jag har ju tänkt mig att nästa bok ska bli mycket mer planerad och genomtänkt jämfört med Skuggplats. Ha en klar struktur som jag har bestämt, inte bara en massa babbel utan mål som jag måste stryka och fila på hundratals gånger i efterhand för att styra upp.

Ett program som jag längevaritsugen att testa ärScrivener. Det går att testa i 30 dagar helt gratis vilket borde ge nog tid för att hinna känna efter (det är 30 dags användning, inte 30 dagar från nedladdning). Om det säger ”klick” mellan oss så kostar det knappt 300 kronor att köpa. Rena fyndet, jämfört med så mycket annat strunt som jag lägger pengar på.

Vår gamla dator var så märkt av ålder att det inte hade gått att tynga ner den ens med ett litet word-dokument till, men nu har jag en pigg maskin som klarar betydligt mer än jag tänker kräva av den. Så i går laddade jag ner. Lyssnade på instruktionsvideon. Två gånger. Kände efter och tryckte och suckade och testade igen. Men nu jag tror att jag är något på spåret!

Har lyckats få ner mina planerade scener i olika mappar som ska representera olika faser i romanen. Typ Starten, Mittpunkten, Slutet som jag bryter ner i olika underdelar så att det blir en bra dramaturgisk kurva. Har ju läst fantastiska K.M Weilands två böcker om strukturering och fastnat i det där med att få ut viktiga vändpunkter, jag menar VÄNDPUNKTER som förändrar karaktärernas förutsättningar, tvingar dem att ta en ny riktning, kämpa för att nå ett mål.

Och med den nya överblicken som Scrivener ger ser jag snabbt se att detta håller ju inte. Inte alls. Mitt manus är för framtungt. Den första stora vändpunkten ska, enligt Weiland, inträffa ungefär 25 procent in i boken. I mitt första utkast – som verkligen bara är ett väldigt rått utkast – utspelar sig nästan 75 procent av handlingen i det där inledande skedet.

Dags att deppa?

Nej! Tvärtom. Nu har jag alla chanser i världen att rätta till detta, innan jag börjar skriva på allvar. Precis så som jag tänkt mig att arbetet skulle utföras den här gången, alltså. Hurra!