Rått

Jag har äntligen börjat skrivarbetet med Manus 2. Det är fullt av kantiga formuleringar. Illa valda ord. Bristande gestaltning. Helt enkelt precis så rått som det ska vara i ett råmanus.

Det är galet länge sedan jag satt i samma arbetsstadium, när jag försökte komma igång med något som långt senare skulle bli Skuggplats. Jag vill inte ens kalla de där första stapplande meningarna under 2011 för ett råmanus, för det var så otroligt vilset och trevande.

Till min glädje märker jag att jag faktiskt lärde mig något. Nu har jag skaffat mig en ordentlig karta och en kompass i form av synopsis och scrivener. Verktygen har jag redan fått användning för eftersom jag skyfflat undan några problem i uppbyggnaden innan jag ens börjat skriva på allvar. Inte som förra gången, att jag skrev på även när jag väl insåg ett problem och hoppades att det skulle lösa sig magiskt av sig själv. Det gör det ju inte!

Så nu kör jag vidare. Har snart kommit halvvägs i akt 1 och börjar närma mig första vändpunkten. Spännande! Ska det bli när den är färdigfilad.

Väntar på vändpunkter

Oh, Scrivener.

Du är förstås ett helt underbart verktyg i arbetet med uppstyrningen och överblicken som ska hjälpa mig att hitta rätt i djungeln av trådar och föra texten högt upp och långt ner i fantastiska dramaturgiska kurvor som får det att kittla i magen.

Jag kommer att tacka dig. Sen.

För nu: frustration. Jag SER precis var manuset haltar och att det inte är tillräckligt stora saker som händer där det ska hända stora saker (i förhållande till övrig text).

Att vändpunkterna mest är gäspningar och att det fattas viktiga saker i slutet. Att Akt 3 inte har några större förutsättningar för att börja med en BANG som sedan fortsätter i ett rasande tempo som kommer att få framtida läsare att rassla fram över sidorna i jakten på upplösningen, som lämnar hen med ett nöjt Ahhh.

Jag ser allt det där. Men vet inte vad jag ska göra åt det. Jag vet bara att det fortfarande återstår djupa funderingar innan jag kan kasta loss och börja skriva hämningslöst på världens mest välplanerade manus.

Oh, Scrivener!

Scrivenerskola

Okej, det här blev ju en ovanligt produktiv bloggdag. Var bara tvungen att dela med mig av en Scrivenerskola som författaren Ingrid Elfberg startat på sin blogg. Ser mig som nybörjare även om jag börjar fatta det mest grundläggande och lite tips på vägen är mer än välkommet.

Du hittar första lektionen här, andra här och den tredje (och senaste) här. Fler kommer väl så du får hålla reda på resten själv!

Tack Ingrid för att du delar med dig av din kunskap!

Lördagskväll i skrivarlyan

JA! Det är 1 november och jag har ägnat inte mindre än fyra timmar av min eftermiddag/kväll åt manus 2. Lördag kväll, dessutom. Lite godis, lite vatten och en massa uppdämd bestämdhet och lust att skriva gjorde susen.

Förvisso skrev jag inte särskilt mycket. Dagens insats handlade mer om att kolla över vad jag gjorde senast (för VÄLDIGT länge sedan). Och hepp! Det fanns visst en poäng med den långa ställtiden, för nu såg jag snabbt och tydligt hur väldigt framtung historien var. En massa bakgrund i den viktiga första delen, vilket är ett stort tabu enligt min nya husgudinna KM Weiland – och jag tror henne fullt ut.

(Skuggplats lider för övrigt av samma problem med för mycket info i början, och nu är ju tanken att jag inte ska upprepa mina misstag utan ta lärdom av dem.)

Så jag höll på och funderade och ändrade. Tack vare att jag testar Scrivener så är det arbetet plötsligt löjligt lätt. Bara dra och släppa textsnutten till ett mer lämpligt ställe och sedan få full överblick på resultatet. Jag är fortfarande nybörjare men lär fortsätta använda programmet och ser nu ett slut på det eviga word-skrollandets dagar. Hoooray!

För övrigt funderar jag också på att stryka en av bihistorierna. Den kändes plötsligt helt onödig. Får sova på saken.