Nyårslöftet (hittills)

Skälen till att jag inte brukar ha nyårslöften är 1, att jag inte känner något behov och 2, att jag med historiskt facit i hand har struntar i dem (anledning: se punkt 1).

I år är det annorlunda. Löftet är inte taget ur luften. Behovet av att hedra min vän Peter är levande och starkt och att det får mig att samtidigt (äntligen) gå i mål med manus två är en stor bonus.

Hur går det då? Bra! Det är inte klokt vad det går framåt när en bara öppnar dokumentet några dagar per vecka och sätter fart. Jag har filat massor på kort tid och även uppdaterat ett viktigt avsnitt, det som blir den stora vändpunkten som verkligen får igång storyn. Eftersom jag segat så länge har omvärlden sprungit förbi mig. Parken där det händer var ett mörkt tillhåll för narkomaner och a-lagare när jag började, nu är det en populär lekplats som samlar barnfamiljer året om.

Senast när jag jobbade med texten mötte jag på motstånd. Jag hamnade på ett ställe där det inte kommer att räcka med att byta ut ord och vässa dialogen,utan  jag behöver lägga till ett dåtidsplan där en av karaktärernas historia kommer fram och som gör henne begriplig i nutidsplanet.

Det kommer att ta tid och kräva tankeförmåga. Men det är bara att hugga i. I dag tog jag ett konkret steg som jag hoppas ska underlätta arbetet, anmälde mig till Studiefrämjandets skrivarcirkel i grannstaden Vänersborg – som dessutom är gratis! Jag kan verkligen behöva tips och goda råd som hjälper mig framåt. Cirkeln startar 6 februari och består av träffar varannan tisdagseftermiddag. Rapporter följer.

Mässrapport i snabbformat

Årets bokmässa var fantastisk! Bäst var alla härliga människor som jag fick återse igen. Återkommer med detaljerad lista över mina inköpta böcker, tills dess får du njuta av några ögonblicksbilder från tillställningen. Som vanligt i usel kvalitet eftersom de är tagna med mobilen.

För hur skulle jag orka bära böcker om jag också hade med min systemkamera?

Mästerkocken

Maken som omslagspojke till Adlibris nästa succékokbok!

 

monterbesök

Susanne Ahlenius och jag i Hois monter

Folkhav

Den obligatoriska översiktsbilden från rulltrappan. Det fanns besökare så att det räckte.

Böckerna

Ett urval av inköpen, deckarna hamnade visst överst.

Äntligen dags igen …

… för bokmässan, vad annars? I morgon bitti står jag och maken och trampar utanför entrén vid öppningsdags, sen ska vi in i vimlet och trängas och trivas och svettas och svära lite och göra av med en massa pengar och bara njuta.

I år kommer det finnas fler människor jag känner där inne än någonsin tidigare. Susanne Ahlenius står i Hoi Förlags monter och signerar Dödlig åtrå så att det glöder i pennan (en har jag paxat!), Anna Keiler finns hos både Idus Förlag, med Nyckeln till det förflutna, och hos Ordberoende Förlag där hon signerar novellantologin #Älska noveller. Ann Hugosson minglar med familjen, hon är ju också författare i Älska noveller men jag minns inte om hon ska signera. Charlotta Wikhall, som jag nyligen var på releasefest hos, står i en monter någonstans. Dessutom finns flera nuvarande och tidigare kolleger på plats och visar upp tidningar.

Puh. Jag hade tänkt skriva ingen nämnd och ingen glömd men det sprack ju. Den jag eventuellt glömt nu får jag bjuda på en svalkande läsk i bokmässehettan.

Vi syns!

#Älska noveller

I går landade ett efterlängtat paket i min brevlåda: Älska noveller – 26 nyanser av Sverige. Det är en samling noveller som har det gemensamt att de utspelar sig den 10 oktober, okänt år och i 26 svenska kommuner.

Och jag har flera bekanta i den stora skaran författare! Ann Hugosson i Habo och Anna Keiler från Värmdö har jag träffat flera gånger. Vi gick den eminenta romankursen i London tillsammans och har därefter både varit på bokmässa och skrivarkryssning tillsammans. Ann var dessutom den mest långväga gästen när jag hade releasefest för Skuggplats. Frida Andersson, som jag följer via bloggen men aldrig har träffat, har också bidragit.

Ska självklart läsa alla novellerna, men tänker börja med deras alster som heter Love me tender (Ann), Bröllopskocken (Anna) och Jävla galonisar (Frida).

Fast först ska jag läsa klart Anna Keilers roman Nyckeln till det förflutna. När jag är klar med den och novellsamlingen är det förmodligen inte långt kvar till september, när jag får läsa Susanne Ahlenius debutroman Dödlig åtrå. Hon är ännu ett namn från London. Vi är grymt produktiva!

Dödlig åtrå …

… så heter Susanne Ahlenius erotiska deckare som kommer ut den 8 september! Hon är ännu en härlig skrivarkompis från kursen i London som nu trampar in i raden av andra utgivna författare från världens bästa grupp. Hurra och grattis!

I dag fick vi som följer hennes blogg se omslaget för första gången. Hur läckert som helst. Nu väntar jag ivrigt på att det ska bli bokmässetajm så att jag får 1, träffa Susanne och 2, köpa hennes bok och 3, rodnande läsa innehållet som enligt säker källa ska vara väldigt HETT.

Vändpunkter i vardagen

Alltså gårdagen! Den gick från nervös hjärtklappning med spontana svettutbrott till leverans av gåva med så mycket värme och tanke bakom att jag blev helt darrig igen fast av andra orsaker.

Vi tar det från början.

Satt på jobbet när min privatmobil plingade till. Mejl. Det brukar mest vara olika ressajter som vill berätta om senaste erbjudandet till ett exotiskt mål. Som jag inte tänker boka just nu. Alltså struntade jag i ljudet och arbetade vidare.

När jag slutligen kollade höll jag på att trilla av stolen. Mejlet var från Vulkan.

”Hejsan. Ni har redan skickat en fil tidigare, och boken är skickad till tryck sedan  en vecka tillbaka. Så den är redan under produktion. Eller hade ni någon tanke med att skicka inlagan på nytt? (Det framgår inte av erat email.)”

HERREGUD! Ni förstår tankarna som for omkring som yra pingisbollar i min skalle. Jag har bara skickat två versioner av texten: en i november och en efter granskning av provtrycket. Så VILKEN variant var nu under produktion? Den med en massa korrfel och fel utgivningsår eller den med något färre korrfel och rätt år? HJÄLP!

Efter några förvirrade mejl visade sig allt vara ett enkelt misstag. När jag skickade min uppdatering (typ 23.30 söndagen innan årets första jobbdag) hade jag först råkat trycka på en mejladress som automatiskt skickade från makens mejl (på något tekniskt vis som jag väljer att inte ”förklara” närmare än så.) Jag upptäckte det och skickade med min egen fem minuter senare. Och hade glömt allt sekunden efter att jag fick bekräftelsen om att filen var mottagen dagen därpå.

I går var maken inne och rensade i sin mejl. Först då skickades mitt felaktiga Vulkan-mejl i väg. Och mottagaren tänkte självklart inte på att skicka-datum var den 12 januari. Allt är som det ska. Det är den uppdaterade filen som lever ett äventyrligt liv på tryckeriet, helt enligt plan. PUH!

Hade knappt hunnit lugna mig när jag sent om sider kom hem. Där väntade ett fluffigt och stort kuvert med mig som mottagare, det framkom av prydligt handtextade bokstäver. Avsändare: Susanne Ahlenius. Bästa Susanne!

K.M Weiland structuring your novel

Strukturinstruktioner

Hon hade skickat K.M Weilands handbok Structuring your novel. Jag som helt såld på struktur just nu eftersom nästa bok ska bli så mycket bättre. Efter förmiddagens chockupplevelse fick jag alltså åror till en båt som ska styras över ett vilt skummande hav. (Ja, nu kör jag havsmetaforer igen, förlåt.) Snacka om att tajma något till hundra procent. Tack Susanne. Jag blev så glad för din tanke och för din handling. Tack!