Kursad

Jag känner mig som om jag blivit överkörd av en mental ångvält och precis lyckats undkomma med själen i behåll. Den här våren – puh! Jag har precis avslutat en 30-timmars kurs för nyföretagare. Den har inneburit att jag suttit måndag och onsdagar mellan 18 och 21 och fått ta del av inspiration och viktiga saker att kunna inför starten av min enskilda firma. Förra helgen gick jag också en grundkurs i bokföring, lördag och söndag mellan 9 och 16. Utöver detta har jag förstås arbetat. Sa jag puh?

Någonting blir naturligtvis lidande och föga förvånande är det skrivandet. Jag har inte släppt manus 2 helt, men dragit ner på tiden betänkligt under de senaste veckorna.

Nu är det alltså över med kursandet och jag ser ett annat ljus i tunneln. I går vaknade jag tidigt, var pigg och kände en fantastisk skrivlust! Datorn liksom drog mig till sig. Och det var roligt! Ägnade mig bland annat åt ett stycke som jag tycker är ganska bra i grunden, men som behövde lite jobb för att bli ännu bättre.

Snart blir det kurs igen! Nästa helg: del 1 av 2 med Sören Bondeson.

 

Yes – fullbokat!

I går började jag fundera på den där kursen med Sören Bondeson som jag anmält mig till. Skulle den bli av? Eller inte? Nu vet jag att det i alla fall inte är för få sökande! Föreningen Ordfront har stängt anmälan eftersom kursen är fullbokad och jag har tidigare fått bekräftat att jag är anmäld. Puh!

Stockholm, Stockholm nu kommer jag. Inte bara en utan två gånger inom loppet av några veckor.

Det var precis vad den här våren behövde! Fast jag har en massa annat skoj i form av bokreleaser och författarträffar närmsta tiden så är jag sjukt sugen på att njuta av den där känslan. Kurskänslan. När man är ett gäng i ett rum och bara drar i sig kunskap, testar nya idéer, vrider till det där som man tog för givet och ser hur något helt annat kommer ut på andra sidan. Pratar, andas, lever text.

PS: hade tänkt skriva när jag kom hem efter jobbet men fastnade i soffan med en näve gräddkola framför ett teveprogram jag inte brydde mig om. Äsch! DS.

Redo för resor och äventyr

Den är vit, den var billig och nu är den äntligen inhandlad: nästa bärbara dator som ska hjälpa mig att producera fria fantasier även när jag är på vift.

För blott 2 800 kronor köpte jag en Asus X200M Notebook PC. Den har en massa tekniskt tjafs som jag knappt orkar tänka på. Inte den kraftfullaste maskinen, men när jag frågade försäljaren om han tyckte att jag skulle ta den här eller en annan för 4 500 kronor så sa han att Asusen var ett bättre val för mina behov. Skriva och nån gång slösurfa, med andra ord.

Bara att invänta någon rolig skrivarresa då. Nå???

Behov av bärbart

För inte allt för länge sedan gav vår stationära dator upp efter lång tids kamp mot ålderdom och allsköns krämpor.

En olycka kommer sällan ensam (ja, ibland är floskler det enda som passar in). För i våras skulle maken låna med sig min lilla bärbara hp Compaq mini till en cykelresa, för att föra in alla mil från puls-gps-allsköns andra funktioner-klockan. Den fick flyga till Mallorca och det var förmodligen det sista den lille stackaren gjorde i livet. Nu står den och tuggar utan att lyckas vakna till liv. ”Windows startar” säger den. Fast den ljuger.

Min fina dator! Som varit med mig i New York, på skrivarkurs i London, på allsköns tågresor. Som också funkat som spotify-dator när vi haft fest. Jag var väldigt förtjust, mer än jag brukar vara i maskiner. Nåväl, den var billig och jag köpte den för drygt fyra år sedan. Trots att jag är långt ifrån en slit- och slängare inser jag att den kanske också gjort sitt.

Men vad ska jag köpa i stället? Funderar lite på den här, en Acer Aspire men tar tacksamt emot tips!

Den får inte kosta multum, för jag kommer inte att använda den dagligen utan mer som ett komplement när jag behöver skriva utanför hemmet. Jag ska inte spela på den, inte photoshoppa, inte kreera nya underverk med det senaste krävande grafikprogrammet. Bara skriva. (”Bara”? Haha!)

Och behovet av bärbart kan snart vara överhängande. Den där FB-gruppen jag gick med i (Författare i Väst) kan föra mig till ett skrivretreat i Jönköpingstrakten inom en månad. Tjoho! (Visserligen är det bara jag som anmält mig än, men ändå.)

Dödlig åtrå …

… så heter Susanne Ahlenius erotiska deckare som kommer ut den 8 september! Hon är ännu en härlig skrivarkompis från kursen i London som nu trampar in i raden av andra utgivna författare från världens bästa grupp. Hurra och grattis!

I dag fick vi som följer hennes blogg se omslaget för första gången. Hur läckert som helst. Nu väntar jag ivrigt på att det ska bli bokmässetajm så att jag får 1, träffa Susanne och 2, köpa hennes bok och 3, rodnande läsa innehållet som enligt säker källa ska vara väldigt HETT.

Snabbskrivet

I dag var det mastodontträff på skrivarkursen – tre timmar på ett kafé. Eftersom starten försenades klämmer vi ihop sex träffar på fem, och därför blev det längre i dag.

Vi hann med flera korta skrivövningar. En gick ut på att vi fick en lapp med sex olika fraser. Vi skulle använda minst en av dem i en berättelse som vi fick 20 minuter på oss att slutföra.

Detta var fraserna vi fick:

  • orm i gräset

  • då lade han handen över

  • döden var nära nu

  • något som droppar

  • vad mamma skulle säga

  • alldeles mörkt, men

    Och så här blev min snabbt nedtecknade historia:

    De hade träffats i natt igen fastän båda visste att det var förbjudet. Kanske var det som hänt ett straff. Blöt asfalt. Skrikande däck. Ett fyllo som körde mot rött och fick hennes blå Audi att bli en halvmeter kortare.

    Sedan. Blåljusstackato och skrikande sirener. Ilfart mot sjukhuset.
    Och nu var de här. Han på en säng med landstingsvita lakan och ett ansikte som nästan försvann in i kuddens nyans. Högerarmen i ett blodigt paket. Och insidan … läkaren hade inte behövt säga något, hon förstod ändå att döden var nära nu.

    ”Finns det någon annan anhörig som vi ska kontakta” hade läkaren sagt, som för att fylla ut tystnaden.
    Hon ville inte svara. Orden krängde och stretade emot som en orm i gräset. Visst fanns det anhöriga. En fru och två barn. Det var de som skulle vara här, inte hon.
    Hon hade bara skakat på huvudet, satt sig vid hans sida. Ville ha honom för sig själv en sista gång. Hon strök försiktigt på hans vänsterarm, den friska. Då la han handen över hennes och hon stillnade i rörelsen.

    Det var märkligt tyst, bara pysandet av maskinen som höll honom igång och något som droppade längre bort. Steg susade förbi i korridoren, livet fortsatte, vardagen mitt i natten. Utanför fönstret var det alldeles mörkt, men månen var full och lyste upp den svartvåta parkeringen när molnen snabbt drog förbi.

    Det pep från maskinen. Snabbare. Intensivare. Ljudet fick människor att rusa till.

    Hon såg allt som i en film, var bara en åskådare på avstånd. Såg hur de slet upp hans skjorta, skrek ut order, kämpade för att rädda hans liv.
    Han var här bara för att de hade bestämt sig för att träffas. Fast båda visste att det var förbjudet.
    Hon borde inte vara här. Och nu när hon ändå var det borde hon ringa dem, de anhöriga, och säga vad som hänt. Men det ända hon kunde göra var att gråtande trycka sig mot väggen och undra vad mamma skulle säga.

    Som du kanske märkte fick jag med inte en utan alla fraserna. Guldstjärna på det. (?)

  • Om det låter för bra så …

    Jag startade halleluja-kören till post it-lappens lov lite i förtid i går, visar det sig. Det var visst inte bara att skriva ett ord på en lapp och sen tro att det bara är att köra. (Och det trodde jag väl inte heller EGENTLIGEN …)

    I dag skrev jag om inledningsstyckena. Tyckte att de tog sig. Klappade mig själv på axeln och skrev sedan ut. I solskenet i trädgården syntes sedan bristerna i fullt ljus.
    ”Ska inte den karaktären verka lite ondare där?”
    ”Med de perspektivhoppen blir det allt väldigt svårt för läsaren att hänga med.”
    ”Om du i stället gör så här – ändrar om hela strukturen – så skulle det kunna bli bra.”

    Ungefär så lät det i min skalle när redigeringsdjävulen tittade förbi en snabbis under min genomläsning. Så nu skriver jag på version 2 av min novell. Återstår att se vilken som vinner. Och om den blir klar till kursavslutningen.