Litterärt packande pågår

Resväska

Den gröna är redo och jag med!

För er som inte vet (hahahah!) så ska jag på romankurs i London. Åker i morgon för att vara på plats i god tid till kursstarten på måndag eftermiddag.

Jag har rest ganska mycket i mina dar. Men trots mycket övning är det en sak jag bara blir sämre på och tycker är tråkigare för varje gång, oavsett hur mycket jag ser fram emot att åka bort.

Det är förstås packandet. Blä.

Den här gången ställs jag dessutom inför en ny utmaning. Vad tar man med sig på en litterär resa?

Så mycket har jag ju förstått att det inte är samma grejer som till en solsemester (förutom möjligtvis en bok, då) eller en konferens med jobbet.

Jag har listat några saker som förmodligen bör finnas i väskan innan den stängs igen:

  • Större delen av ordförrådet.
  • Minst en kulturkofta (det är säkert kallt även i London).
  • Flitens lampa.
  • Träskor av bok till de litterära vandringarna.
  • Kritiska glasögon till textgenomgångarna.
  • En glödande penna.
  • Den Stora Romanen (om den får plats).
  • Ett paket madeleinekakor.
  • Eventuellt lite gammalt bagage (att plocka idéer från).

Så, nu känner jag mig redo!

Kung Sisyfos & jag

Dags att köra igång med den där delen av jobbet som aldrig verkar bli klar. Förbättringarna. Ändringarna. Finns alltid något på den fronten, och särskilt då efter att jag tagit ut manuset på papper och läst med pennan i hand.

Jag har läst sakta, klottrat ned allt jag kommit på – dåliga dialoger, stavfel, grammatik, logiska luckor.

Tydligen är det fel metod. Lyssnade på en inspelad föreläsning inför romankursen i London (som börjar om en vecka, hurra, hurra, hurra!) och där sa Ann Ljungberg att man delar upp arbetet i två delar.

1: Redigering. Innebär att man analyserar kapitlen och söker märkligheter i uppbyggnad, karaktärsutveckling, ja kort sagt allt som har med själva romanen att göra. Och för att få koll på logiska luckor läser man snabbt utan att anteckna när man ser ett stavfel.

2: Korrektur. Stavfel, grammatik och allt däromkring. Som jag stirrar mig blind på så fort ögat når pappret …

Nåväl, jag får väl anamma den metoden vid nästa genomläsning. Och förhoppningsvis finns det lite mindre korrfel då också.

PS: Kung Sisyfos var den där stackaren i den grekiska myten som döms att rulla upp en tung sten för ett högt berg, och varje gång han nästan når toppen tappar han taget och får börja om. DS.

Funderingar i halvtid

I veckan hann jag halvvägs in i manusläsandet. Anteckningarna i marginalen är minst sagt av varierande art.

Till exempel:

  • Så där kan Isabella inte tänka om föräldrarna till det försvunna barnet, jag har ju ändrat i ett kapitel så hon har ju faktiskt träffat dem.
  • Ska Ulf (som bara har en biroll) vara chef på Saab i stället för, som nu, på nåt anonymt kontor?
  • Skriv att Marika insisterat på att få i stället för ville ha möblerna från hennes och Johnnys gemensamma hem.
  •  Kan man ta sig under E45 från Lextorp till Sylte via en gångtunnel nära Bike?

Plus stavfel, konstiga syftningar, grammatik som sticker i ögonen och det ena och det andra …

Största problemet: det går för långsamt i några partier. Är för långtråkigt. Och jag vet att det inte enbart beror på att jag vet exakt vad som ska hända och har läst texten hundratals gånger.

Snart dags att slänga in en pingvin!*

(*Enligt experterna kan man driva upp dramaturgin genom att slänga in något oväntat i texten. I senaste numret av Tidningen Skriva berättar författaren Åsa Lantz att hon testade med en pingvin. Det blev så bra att fågeln fick vara kvar. Jag kommer eventuellt ta något mer jordnära.)

Experiment i rimverkstaden

Jag har aldrig skrivit julklappsrim. Känns som att risken att avslöja innehållet är alldeles för stor om man inte är riktigt säker på sin sak. Och dessutom köper jag ju numera bara klappar till en person, den högt ärade maken.

I år fick han rätt tråkiga och förutsägbara, men önskade, saker. Raklödder och hudkräm från en känd fransk tillverkare. Nu vet han ju vad det var i paketen, så då kanske det är lugnt att experimentera lite.

Raklödder
Kinden är stråig och sträver, säger ”ge mig franskt skum, det är det jag kräver!” (Hm, ni förstod att jag var nybörjare va?)

Hudkräm
En liten klick och gammal blir ung på ett kick.

Nu följer del två av julfirandet (som hittills varit över förväntan bra). Börjar med julbordsrepris hos mor. God fortsättning!

Med en skalle tung som ett cementblock

Nu har även jag nåtts av förkylningsmonstret från helvetet. Har nyst, hostat, snytit mig genom natten. Sån tur då att det är söndag. Vilodag. För jag skriver ju bara undantagsvis på helgerna, åtminstone i bokmanuset.
I stället tänkte jag ägna några minuter åt bloggen och samtidigt delta i Skrivadventskalenderns lucka 10.

Började fundera på det här med liknelser. När jag läste igenom manuset härom sistens reagerade jag själv på att det fanns många meningar med innehåll av typen XX var som YY.
Några exempel:
Bokstäverna på sidan irrade runt som slöa bananflugor.
Ljudet av ett gällt skrik drev in som en kastvind i hennes undermedvetna.

Nummer två gränsar kanske till klyscha men jag tycker att de funkar rätt okej ändå.
Men. Sen finns det även en massa meningar som känns rätt trista och urvattnade. Till exempel: Efteråt var William så trött att han nästan mådde illa av alla intryck. 
Hur kan det skrivas bättre? Med en metafor? En liknelse? I så fall hur skulle den se ut?

När jag testar märker jag hur svårt det är med metaforer. Eller är det bara min snoriga hjärna som spökar?
Fick till tre olika:
William skulle inte ge John Blund ett hårt jobb till kvällen.
William var inte längre den piggaste mörten i havet.
Nu skulle William ha smält in fint bland de nattaktiva djuren de nyss tittat på.

Liknelser är betydligt enklare för mig. På kort tid blev det följande på temat trött litet barn:
William var trött som en nattvakt i bilkön hem på morgonen.
William var trött som en nattuggla vid lunchtid.
William var trött som en utschasad arbetshäst.
William var trött som en dagisunge innan förmiddagens tupplur.

En ganska rolig liten övning. Fast. Jag vet förstås inte hur användbart just det där exemplet blev. Lite för skojfriskt med tanke på resten av texten tror jag. Så lille William får nog må illa ett tag till …