Fyndigt värre

En vecka senare. Ja, jag har bakat, fikat, träffat vänner, druckit rosé (dock ej i solstol) och handlat en massa nytt skräp (?) till mitt hem och börjat på några av alla husprojekt som var inplanerade till semestern.

Och nej, jag har inte skrivit klart bok nr ett eller hunnit en väldigt lång väg på den nya och jag har inte läst en endaste bok som någon annan skrivit.

Men. Jag menar: Men! I dag hittade jag det fysiska manuset till Bakom stängda dörrar. Det var som att jag drogs automatiskt till rätt låda på vinden, för pappersbunten låg i den första jag öppnade. ”Hej”, sa den. Som en kär gammal vän. ”Läs mig vettja.”

Och jag skulle. Men sen kom det oväntat besök så det får vänta tills i morgon. Spontana människor får man ju passa på att underhålla.

För dig som undrar och våndas över hur livet flyter på i min trädgård så får jag lugna dig med en bild från verkligheten (som sköter sig helt själv, till min stora lättnad och glädje). Veckans blomma heter pion. Tydligen finns en massa underarter, men det överlåter jag åt experterna. Är nöjd att jag kan säga mer än att det bara är ”blommor”.

Pioner

Pioner

Deltidsförfattare på väg

Glömde två viktiga faktorer i mitt bottenlägesinlägg om ett tynande författarliv.

1: Det är bokrea och jag tänker inte gå dit! För första gången sen … nä, det kan jag inte ens komma på när det senast hände! I flera år har vi ju dessutom gått på premiären vid midnatt, förra året blev jag till och med filmad.

Men alltså inget i år. Av flera skäl. Jag vill inte köpa hem tunga saker som ändå snart ska packas ner i flyttlådor. Jag hinner inte läsa så mycket just nu. Jag har inte kommit på någon speciell titel som jag vill ha. Jag har fortfarande inte betat av mina fynd från bokmässan i september och jag har säkert kvar någon bok från rean förra året också.

2: Tidningen Skriva, som jag brukar kasta mig över, ligger fortfarande inplastad på en pall i hallen, sorgligt oläst och övergiven.

Men jag har lite goda nyheter också. Hittade lite skrivtid som låg och skräpade på tåget till Göteborg. Jag åker hit för redaktionellt samarbete en gång i veckan och har hittills inte gjort så mycket mer än betraktat omgivningarna som susar förbi och fipplat lite med snuttefilten för vuxna  (=Iphone). I dag kom jag äntligen ihåg att ta med mig mitt anteckningsblock för nästa bokidé. En dryg halvtimmes spånande är kanske inte så mycket men det är betydligt mer än jag fått till i år.

Och: det är ju våååååår ute! Visserligen har det inte något med författeri att göra, men ändå. Hej och välkommen säger jag.

Bottenläge

Jag kan nog knappt kalla mig skribent, än mindre författare just nu. Har inte ens tid att blogga! Hinner inte, är annars ett sånt där skäl som är lätt att ta till när man egentligen bara väljer att göra annat. Men med målarpensel i en hand blir det inget skrivet på helgen.

Och efter jobbet är ibland så sent att jag ramlar i säng väl hemma. Som i dag. Är på en liten turné i bevakningsområdet och var så effektiv att jag hann ta lunch. Sittande, på restaurang (ibland har jag ätit en macka samtidigt som jag kört från ett ställe till ett annat, inte så glamoröst).

Passar på att uppdatera kort: har fått en ny (och mycket väntad) refusering sen sist.

Men. Jag ska inte bara gnälla. På plussidan: Har läst ut en bok som gav mig oväntad läsupplevelse. En man som heter Ove. Oväntad för att jag hade låga förhoppningar. Alltid kul att bli överraskad!

Frisedel

Hej, det är jag, den sällan sedda gästen på min egen blogg.

Kort uppdatering: jobba, jobba, prosit, jobba, slipa, måla, host, host, spika.

Har alltså börjat arbeta efter juluppehållet och fortsätter med evighetsprojektet husrenovering samtidigt som jag försöker mota en förkylningsolle i grind. Orkar knappt läsa innan sängdags, är helt slut.

Som väntat har jag inget hört från förlagen, de vill ju ha två till tre månader på sig att refusera så det ska de få.

Och jag var inte med i radioprogrammet Christer. Det ringde visserligen en tjej och ställde lite frågor och undrade om jag fortfarande var intresserad. Det betydde dock inte garanterad medverkan och inte återkom de. Kvoten 40-åriga journalister var väl fylld. Eller så var det för att jag inte för mitt liv kunde komma på ett snabbt svar på en av frågorna: om du fick vara en romankaraktär för en dag, vem skulle du välja? Vet fortfarande inte!

Och nej, inte en rad har jag skrivit på något fiktivt. Tur att jag skriver i jobbet så att jag inte glömmer helt hur man gör.

Även om jag nu befinner mig i romanlimbo så kan jag lova en sak: jag kommer tillbaka. Jag har för en gångs skull släppt lite på mina tyglar och gett mig ledigt, men det är ju inte för all framtid. Vi hörs!

Jag är inte helt karaktärslös

Häromdagen blev jag lite ivrig och satte mig och bara skrev ner allt jag kom på om en idé som jag burit på ett tag. Var folk jobbade, hur de hamnat där de är, vad som driver en av karaktärerna till en ganska ovanlig handling och vad NNs vuxna barn tycker om det som sker.

Hur roligt som helst! Idén är fortfarande allt för lös i kanterna för att jag ska känna mig bekväm med att berätta om den i detalj. Men så mycket kan jag avslöja att den utspelar sig i Trollhättan (var annars?) och att berättelsen har två tydliga huvudkaraktärer, en man och en kvinna.

De två ännu namnlösa karaktärerna knackade tidigt på och klev in i mitt medvetande. Just nu håller de som bäst på att rumstera om och göra sig hemmastadda. Varmt välkomna, säger jag!

Dags att vända blad – igen

Häromdagen började jag på ett av fynden från bokmässan: Caitlin Morans Konsten att vara kvinna. Kommer att lägga ner den. Åtminstone tillfälligt.

Den är inte dålig, det är verkligen inte det. Även om den inte helt motsvarar baksidestexten och promotionsnacket innan, där det gång på gång framhålls hur rolig boken är. Den är rolig. Men också allvarlig, arg, ambitiös och driven. Jag gillart. Men just nu behöver jag fiction, något som drar mig ur den här verkligheten och bort i världar jag annars aldrig får besöka.

Och efter förra sega läsupplevelsen tror jag att jag har precis vad jag behöver i en bokhylla nära mig. Anders de la Mottes uppföljare till succén [geim]. Återstår att se om [buzz] är en lika effektiv bladvändare.

Ahhhh!

Så äntligen. Deadlines på jobbet är mötta och avklarade, gamla papper och surdegar från skrivbordet rensade. Än har inte skallen hunnit i kapp för jag är tröttare än kôrv som man säger här i Trollhättan.

Ett gott tecken: jag kände skrivlust när jag kom hem i dag. Dessvärre tog jag ut kreativiteten på annat. I juni lovade jag styrelsen i min bostadsrättsförening att fotografera vår omgjorda gård. Äntligen fick jag det ur världen.

Lite kreativt jobb alltså, även om det inte blev något på papper.

gårdskollage

Kreativt utlopp …