Festligt framsteg

I går var jag på ett 80-årskalas (två personer som fyllde 40). Jag kände knappt någon av de närmare 70 personerna på plats och därför var inte förväntningarna så högt ställda. Vad jag inte visste när jag klev in i festlokalen var att den här kvällen skulle leda till inte mindre än två litterära framsteg för min del.

För jag hamnade vid ett bord där diskussionerna snart kom in på skrivande. En man vid bordet känner min man och visste att jag skrivit en bok, som han ställde frågor om. Det hörde i sin tur en annan bordsgranne som blev eld och lågor och ville köpa ett ex. Sedan gled samtalet in på olika fenomen kopplade till skrivandet. Hur är författare som kommer på fruktansvärda saker egentligen funtade (jag sa att de nog är helt normala eftersom de får utlopp för sina fantasier, det är de andra som håller allt inom sig vi ska vara nervösa för).

Jag pratade lite om min egen skrivprocess och om det där halvt bortglömda manus 2 som jag numera inte säger att jag jobbar på utan mer sanningsenligt berättar att det ligger och väntar på bättre dagar i byrålådan. Man skulle kunna tro att ännu en påminnelse om att jag inte skriver kunde vara deprimerande. Men tvärtom, jag märkte att det var så inspirerande att prata om författandet. Det var länge sedan!

Känslan höll i sig även i dag. Jag plockade fram manuset och började läsa med pennan i hand medan vinden ylade utanför fönstret. Och jag slutade inte efter 30 sidor som förra gången utan är nästan klar, bara 15 sidor till innan allt är genomgånget. Ett steg närmare, helt utan att jag tänkt göra något skrivrelaterat alls i helgen. Lustigt med tanke på alla gånger jag planerat och planerat utan att något sedan har hänt.

Upptäckte så klart en hel del fel och brister som jag nu har att attackera. Marginalerna är fulla med anteckningar som ‘trams’ och ‘lägg av’ och ‘strama upp’. (Men på ett ställe skrev jag ‘bra!’ i marginalen. Tänkte att jag kunde behöva ett uppmuntrande ord.)

Njutningsfull felsökning pågår

Jag hatar starten. Den där stunden efter att första planeringen är klar och alla goda tankar ska ner på papper. Orden faller platt. De förmår inte alls att förmedla känslan jag var ute efter, folk är döda pappersfigurer och allt de gör är bara övertydligt eller så flummigt att ingen förstår vad det ska handla om.

Sån är jag. Inte bara skönlitterärt, jag gillar inte den där första trevande stunden när jag jobbar med en journalistisk text som ska omvandlas från inspelat prat till något som någon kan finna intressant eller lärorikt eller vad nu poängen är. Men det är värre med det skönlitterära.

Men sen, när jag trasslat mig igenom första utkastet och själva skelettet är klart – då börjar det roliga! Nu är jag i det stadiet med den där @&%% novellen som kanske ska skickas till antologin som ges ut i samband med stadens hundraårsjubileum.

Det är underbart! Ordmärkaren i mig får festa och kommentera, den lilla kreativa själen får värka fram bättre formuleringar, smartare gestaltning, jag får skriva uppmanande kommentarer i marginalen som om jag var min egen stränga lärarinna … Och se hur det sakteliga blir bättre. Hurra!

Vi får se hur långt jag kommer. Novellen är lite av ett experiment, jag har testat att få med lite övernaturliga element för första gången. Det är svårt! Texten har i alla fall förbättrats ett par vändor nu, men jag har mer skoj kvar innan jag bestämmer mig för om det blir den … eller om jag snabbt skriver ihop nåt helt annat.

bloggbild redigering spöknovell

 

Skrivande (kurs #1)

Här följer några första tankar om skrivprocessen, från Sören Bondesons kurs.

Litteratur går att göra på många olika sätt, men det finns många grundläggande saker att utgå ifrån. Vill man göra tvärtom måste man först veta vad det är man bryter mot.

Man måste lära sig hur man fungerar i skrivprocessen. Det hänger på en själv vad som passar, man kan ta in tips från andra men det finns ingen sanning om hur det ska gå till. En fungerande skrivprocess får man till genom en mix av olika intryck, egna tankar och att testa sig fram. Hitta en metod som passar dig. Skriv mycket och skriv om, eller skriv sakta och ha det mer klart på första gången.

Att skriva en roman tar längre tid än man tror. Talang är bara en talang om man inte jobbar med det. Måste höja sig till en elitnivå även som skribent, upp i mördarbacken – det ska göra ont!

Bestäm vissa tider, ge skrivandet en kontinuitet. Måste inte vara varje dag eller på heltid. Kan vara svårare med disciplin när man har för mycket tid och inga krav utifrån. Hitta luckor! Lägg ner Facebook och andra tidstjuvar. (TV!) Man måste välja bort något för att kunna hitta tid till skrivandet, det går inte att göra allt hela tiden.

De flesta hamnar någon gång i ett läge då man tycker att allt man skrivit är skit. Var lite snäll mot dig själv! Tänk att du är i barnbacken när du börjar skriva och det tar faktiskt ett tag innan man ska åka i svart pist.

Att skriva är en lek. Ett rollspel. Här får man bygga världar, plocka fram barnasinnet. Även om ämnet är allvarligt. I litteraturen får man chansen att leva i en annan värld – eller många olika världar samtidigt. Kom ihåg att det är kul!