Ordning & reda

Som jag nämnt tidigare ska jag starta företag inom kort. Jag har förberett mig och gått en massa kurser, allt för att inte klanta till det med något i onödan. Det blir säkert svårt ändå, tänker jag. Ordning och reda är bästa huvudkudden, typ.

Alla tänker inte så. Den tanken ploppade upp i mitt huvud häromsistens när jag fick ett mycket oväntat telefonsamtal en lördag. Det var från … Vulkan. Ni som hängt med mig på bloggen kanske känner igen att jag inte varit 100 procent nöjd med företaget som fick i uppdrag att sköta tryckningen av min bok.

Jag trodde att jag klippt navelsträngen för länge sedan och skulle slippa någon mer kontakt. Samtalet bekräftade att jag ska hålla mig borta.

”Vi sitter här med bokslutet och kan inte se att du betalat din sista delfaktura till oss.”

Höll på att skratta högt. Som om de skulle ha låtit 12 000 kronor förbli obetalda i över ett år utan att ta någon kontakt. Ha! Det enda de var riktigt snabba med var faktureringen.

Jag sa att jag absolut betalat och det ”trodde han förstås, men om jag kunde skicka en skärmdump på inbetalningen vore det bra”.

Okej, jag fattar att jag inte varit deras mest lukrativa kund och att jag förmodligen inte betyder ett skvatt för dem. Men det är f*n inte okej att jag ska behöva rota fram ett bevis för att jag skött mig när det är DE som inte har någon ordning på sina papper.

Skickade skärmdumpen samma eftermiddag och fick ett ”tack” dagen efter. Jag hoppas det var sista ordet.

 

Färdigturnerad

Känner mig nöjd men lite mosig i skallen efter två dagars ”turnéliv” med signeringar på tre olika ställen. Puh – jag har långt kvar till Björn Hellbergs kapacitet. Han är tydligen den flitigaste av alla när det gäller att visa upp sig och sina böcker och möta läsarna på plats land och rike runt.

Har sålt 18 böcker på rean. Hittills får jag väl säga, den fortsätter ju hela söndagen också så det går att beställa via mejl för den som är intresserad och vill passa på när boken är lite billigare.

Nu får det bli en tupplur. Och i morgon: skriva!

Bokrea – sprid ordet!

Det blev inga annonser i någon tidning angående min bokrea. Det blev för dyrt med en normalannons (tyckte inte det var värt 27,5 böcker för att gå jämnt upp) på första stället jag kollade.

En radannons under köp & sälj fick jag inte införa i lokaltidningen. Eftersom jag skrivit platser för signeringen räknade de det som företagsannons. ”Hej, jag är privatperson utan företag” hjälpte liksom inte.

Så. Jag förlitar mig till den digitala världen, med delningar på Facebook som starkaste vapnet. Och det är inte så lite det. Hurra för alla goda som hjälper till med spridningen!

Här kan du läsa mer om min rea med signeringsturné i det lilla formatet.

Knåp inför bokrean

På onsdag går startskottet för årets bokrea. Jag hänger förstås med och sänker priset tillfälligt – från 180 till 100 kronor (inbunden). Samtidigt kör jag en signeringsturné modell mindre. Hälsa gärna på mig och fynda en bok när jag besöker mina återförsäljare i Trollhättan på fredag och lördag i nästa vecka!

Tänkte till och med vara så seriös att jag annonserar i stadens gratistidning. (Hoppas på någon form av personalrabatt eftersom jag tillfälligt jobbar på systertidningen i grannstaden.) Har knåpat med några förslag i helgen. Lutar åt den här.

minna 80x88

PS: slutet av februari betyder också att jag och Skuggplats har mer att fira än bokrean. Det har otroligt nog hunnit gå ett helt år sedan boken var klar och jag fick hem min leverans på 300 exemplar. DS.

Skrivarlyan 2.0

Hej! Vill bara berätta att jag visserligen inte är så flitig på bloggen men det beror inte på att det litterära livet går på sparlåga. Har lyckats uppfylla min ambition om att jobba med manuset varje dag, nästan varje dag.

En ny rutin är att jag sitter vid köksbordet med min lilla bärbara dator i stället för vid den vanliga platsen framför den stationära. Det känns som att jag inte håller på och tappar bort mig i facebook och annat tjafs då. Kanske är det spåren av helgen i Jönköping som biter sig kvar? Där hade jag inte tillgång till trådlöst internet och kunde inte ha datorn till annat än som ren skrivmaskin.

Miljöombyte är alltså bra även efter att en kommit hem. God fredag!

PS: om tolv dagar startar bokrean. DS.

 

Hej då 2014 …

Jag kom på en helt unik idé: varför inte sammanfatta årets händelser i ett sista blogginlägg som sätter punkt för 2014?

HAHAHAHAH! Ja, ironin skvätter som vanligt som ni märker. Jag vet förstås att den ena bloggaren efter den andra skriver årskrönikor nu, men jag tänker inte låta det hindra mig. För 2014 har varit så händelserik att jag ibland får nypa mig i armen.

Det mesta har med mitt skrivande liv att göra.Skuggplats är ju bara en enkel egenutgiven bok som finns i 300 tryckta exemplar, ändå har den bjudit mig på en svindlande resa.

Årets första blogginlägg handlade om det stora som skulle ske: att Skuggplats äntligen skulle få se dagens ljus. (Där stod också att manus 2 skulle vara tillräckligt genomarbetad för att skickas till lektör innan årets slut. Vi glömmer det där, okej?)

Året började intensivt. Provtrycket kom i januari. Mer jobb väntade. Mer frustration kring Vulkan. (Efter att ha tagit hem resten av upplagan och betalt sista räkningen i maj skrev jag ett ocensurerat inlägg om turerna som till största del handlade om gravt bristande kommunikation. Skönt att klippa navelsträngen!)

Känslan när min upplaga äntligen levererades i februari kommer jag aldrig att glömma. Pall efter pall med böcker kom med lastbil till mitt hem. Strax därefter började jobbet med att skicka till alla som beställt böcker men som inte kunde komma på releasefesten i mars.

Jag har fått fler än 15 minuter i rampljuset också. Det började med lokaltidningen ttela (här hittar du artikeln), fortsatte med recension i gratistidningen 7 dagar, reportage i Hem & Hyra (tyvärr finns ingen länk) och slutade med ett inslag i SVTs finska nyhetsprogram Uutiset. (Årets förvåningschock. Hade någon sagt för ett år sedan att jag skulle prata finska i teve hade jag aldrig trott dem.)

Tack vare Skuggplats har jag träffat en kusin för första gången på 30 år. Jag har hållit i ett timslångt biblioteksframträdande helt på egna ben. Jag har stått som försäljare på två evenemang, varav det ena var fiasko och det andra helt okej. Jag har fått härliga människor som erbjudit sig att sälja min bok i sina företag. Tack SG Interiör & Design, Gamla Storgatans tatuering och Curves i Trollhättan!

Allt har inte varit Skuggplats eller ens böcker. 2014 blev året då jag till slut ryckte upp mig ur en situation som tärt mig psykiskt och fysiskt länge. Jag sa upp mig. I går var sista anställningsdagen och nu har jag sikte mot nya spännande mål. Vi syns nästa år!

 

 

Isabellas jul

Isabella stannar till mitt i rörelsen när hon öppnar lådan med julpynt. Tomten i mjuk plysch har hårda ögon av brunt glas. Hon minns precis när hon köpte den, på Åhléns. Det var strax efter att hon flyttat till höghuset på Lantmannavägen, men precis innan hon börjat ifrågasätta sin flytt.

Innan allt börjat hända. Eller åtminstone innan hon förstått vad som hände. För i början hade det bara varit vaga aningar. Olustkänslor som det inte gick att sätta fingret på. Rysningar längs ryggraden som kunde väcka henne om natten.

Tomten hade suttit i sin låda i källaren men hade fått bo kvar under hela julhelgen. Isabella hade inte klarat av att pynta lägenheten. Det var som att julkänslan var omöjlig att uppnå där och bara kunde återfinnas hos tryggheten i villan hos pappa.

Nu bodde Isabella i sin fina bostadsrätt vid kanalen, ett stenkast från pappa. Det hade hunnit gå tre år sedan hon skulle firat sin första jul på Kronogården, men ändå kom känslan tillbaka i samma ögonblick som hon såg tomten.

Hon tryckte ner plyschfiguren, stängde snabbt igen lådan. Han inte skulle komma upp i år heller. Förmodligen aldrig.