Det var det, det

För fem veckor sedan satt jag här på bloggen och babblade om alla veckor i frihet jag hade framför mig. Sen sa det sviiiisssccchhh! Och nu är semestern över, för i morgon är det vardag igen.

Självklart har jag inte gjort allt det där jag skrev. Jag har fikat mer än jag tränat, läst alldeles för lite och skrivit ingenting alls. Men det har ändå inte varit helt bortkastat, ur författarsynpunkt. För jag har läst nästan hela mitt manus, bara några futtiga sidor kvar nu. Och med ett hälsosamt sjumånadersperspektiv stod flera saker plötsligt solklara.

Som att en karaktär ska bort. Markera, delete. Bara sådär. Utan att det kommer bli nån skillnad i huvudstoryn. Så varför skulle han vara kvar.

Jag märker också att jag gödslar med känsloladdade ord, särskilt när det handlar om karaktären Marika. Det är ju hennes son som försvinner och självklart ska hon vara förtvivlad men det måste komma fram på annat sätt, mer sparsmakat, än det jag har framför mig nu. Läsaren ska ju kunna dra slutsaten om hennes sorg utan dessa gräsliga adjektiv som jag tyngt ner berättelsen med. Bedrövligt!

Jag har bestämt vad nästa steg i följetången om Bakom stängda dörrar blir också. Mer om det i ett senare inlägg.

Och till slut – newsflash – jag har läst ut Peter Fahléns bok Minnets envishet! Det tog löjligt lång tid, mest för att jag märkte att det inte funkade att läsa vid sängdags när jag redan var lite halvtrött. Den berättelsen kräver uppmärksamhet! Mer ingående rapport kommer, först till skribenten och kanske senare till bloggen.

Ha det underbart, alla ni som fortfarande firar semester!

 

 

Äntligen lite ostadigt väder

I går kväll satt jag med maken och tittade på väderleksrapporten. Sol utlovades så långt det gick att se. Jag sa: ”om det blir någon dag med regn ska jag läsa”. För så illa är det. Jag har inte öppnat mina sidor än, trots att det gått snart två veckor sedan jag hittade manuset på vinden.

Så vad har hänt? Jo, tack en hel del. Har semestrat i Berlin en långhelg, grillat en massa, fikat och grejat ute i trädgården. Den blir lite finare för varje dag. Men en snygg trädgård gör ju ingen författare!

Som du kanske vet har SMHI fel ibland. Eller också hade någon förlagsgud ett finger med i spelet. För jag vaknade till regnvåt asfalt, träd som kämpade mot vinden och fjorton grader. Den där solen som utlovades i går lyste klart med sin frånvaro.

Och. Halleluja. Jag satte mig under eftermiddagen i en bekväm fåtölj med en kopp kaffe och började läsa. Trots att jag inte ens tittat åt manuset sedan tidigt i december kändes allt väldigt välbekant, som att dra på sig ett par bekväma och sedan länge ingångna tofflor.

Hann inte färdigt, långt ifrån. Men hann i alla fall tänka att även om jag inte tycker att allting är skit så förstår jag varför den inte blivit antagen. Det är något omoget över texten, särskilt inledningsvis. Jag vet ju att särskilt en av karaktärerna växer till sig rejält mot slutet. Om man orkar läsa så långt.

Fortsättning följer.

PS: vadå ”satte mig under eftermiddagen” kanske du tänker. Ja. Var tvungen att städa först. Kommer aldrig lyckas bli en sån där skönt bohemisk kulturtant som rycker kokett på axlarna åt dammråttor och disk. Kan man vara lite lagom prydlig och ändå kulturell? Hoppas, hoppas. DS.

Fyndigt värre

En vecka senare. Ja, jag har bakat, fikat, träffat vänner, druckit rosé (dock ej i solstol) och handlat en massa nytt skräp (?) till mitt hem och börjat på några av alla husprojekt som var inplanerade till semestern.

Och nej, jag har inte skrivit klart bok nr ett eller hunnit en väldigt lång väg på den nya och jag har inte läst en endaste bok som någon annan skrivit.

Men. Jag menar: Men! I dag hittade jag det fysiska manuset till Bakom stängda dörrar. Det var som att jag drogs automatiskt till rätt låda på vinden, för pappersbunten låg i den första jag öppnade. ”Hej”, sa den. Som en kär gammal vän. ”Läs mig vettja.”

Och jag skulle. Men sen kom det oväntat besök så det får vänta tills i morgon. Spontana människor får man ju passa på att underhålla.

För dig som undrar och våndas över hur livet flyter på i min trädgård så får jag lugna dig med en bild från verkligheten (som sköter sig helt själv, till min stora lättnad och glädje). Veckans blomma heter pion. Tydligen finns en massa underarter, men det överlåter jag åt experterna. Är nöjd att jag kan säga mer än att det bara är ”blommor”.

Pioner

Pioner

Läsarservice

Sitter vid en stationär dator och tänkte bjuda på lite länkar kring mitt ”big brother-äventyr” i Aten, på förekommen anledning som det heter.

Ett handlar om när jag fick den glada nyheten att jag var en av journalistförbundets Aten-stipendiater. Två är några boktips från det välfyllda biblioteket. Tre handlar om att jag faktiskt uträttade lite manusarbete på plats och fyra är lite inne på samma linje (även om jag här var lite mindre inspirerad). Men man kan ju inte bara åka till medelhavet och arbeta, så lite semester blev det allt också vilket du kan läsa om i fem och i sex går vi runt bland stenar, stenar, stenar. Jo, just det sju är också arbete – sådant man bara drömmer om.

Kanske fanns det några till men det där får allt räcka!

Blir snart bländad av solen

Höstdeppigt. En månad för tidigt, minst. September brukar ju vara schysst, krispigt klar luft, solsken och rödkantade löv.

Nu. Hu! Kunde stått 1 november i almanackan.

Kastar mig in i min sommarnovell och tänker kötta på med stekande solar, knappt svalkande bad, grillar som glöder helt perfekt och lata dagar av oändlig ledighet i lite obekväma hängmattor tills jag blir illamående av överdosen.

Se där, lite litteratur som plåster på såren.

 

 

I väntans tider (igen)

Fortfarande inget hört från Författarcentrum. Skickade ett mejl där jag undrade om de fått mitt manus och hur länge ungefär det skulle dröja innan jag fick fakturan så att de kan börja läsa nån gång.

Fick svar efter några sekunder.

Dessvärre ett autosvar som sa att kansliet har semester till den sjätte augusti. Jaha. Det är ju den tjugoförsta i dag! Dessutom hade kvinnan som fick mejlet slutat men meddelandet skulle vidarebefordras autmatiskt till rätt person. Varför inte skriva rätt adress på hemsidan i stället?

Nu väntar jag på svar från en människa. Kom igen!

PS: väntar fortfarande på geniala novellidéer. Kom på en till sommartävlingen men ju mer jag tänker desto mer buskis känns den. Bättre kan jag. Gör om, gör rätt. DS.

Dags att vässa pennan igen

Med manuset ur vägen fick jag då en lucka på några veckor i skrivandet. Fast jag vill ju hålla orden flödande så nu gäller det att kolla närmare på alla de där olika tävlingarna som finns.

Två har deadline i morgon, Ann Ljungbergs Att leva sin dröm och Hemmets veckotidnings tävling, så de får jag strunta i.

Hittade ett antal skrivartävlingar som jag inte kände till på bloggen författartips och tillsammans med de redan kända har jag följande att välja på (eller skriva en till varje!).

  • Finska riksdagens framtidsutskott arrangerar Novelltävlingen Svarta svanar för den som kan skriva ner tankar och visioner om hur världen och livet i framtiden kommer att se ut. Chans att vinna  bland annat presentkort på 1 000 kronor till en studieresa. Kan skrivas på finska eller svenska. Deadline 31 augusti klockan 16.
  • Klimatmagasinet Effekt efterlyser litterära svar på planetens kristillstånd på max 15 000 tecken. Vinnaren får 3 000 kronor och sitt bidrag publicerat i tidningen. Deadline 30 september.
  • Och så den där som verkligen vore nåt: Umeå novellpris! Valfritt ämne, maximalt 30 000 tecken och en hägrande vinstcheck på hela 100 000 kronor. Deadline 1 oktober.
  • Hemmets Journals sommarnovelltävling går inte heller av för hackor. En kvinnlig huvudperson i svensk sommar på cirka 3 000 ord är några av kraven. Vinstpengar på upp till 25 000 kronor. Deadline 1 december.

Orkar nog ändå inte alla men en sak är säker: det är hög tid att hitta tänkarmössan!