Bokbytardags

I dag är det Stora bokbytardagen, ett initiativ som startade 2009 med syfte att uppmuntra till läsning och lärande. Applåd för det! Mig passade det ypperligt i tid. Häromdagen tog jag mig nämligen an ett projekt som jag funderat på i tre och ett halvt år. Så länge har jag nu gått och stört mig på min bokhylla. och mer specifikt bristen på ordning i den.

Sällskapsspel som ligger illa staplade i en hylla högst upp. Dammiga eftersom de inte använts sedan vi flyttade till huset för fyra år sedan och säkert inte på många år dessförinnan. Kitschiga prydnadssaker stod på parad där det inte skulle finnas annat än jämna, fina rader av BÖCKER. Nu är jag betydligt nöjdare, även om det finns några detaljer kvar att bita i (det ska inte ta 3,5 år till).

När jag höll på att rensa upptäckte jag två exemplar av en bok som jag inte visste att vi ägde. Helikopterrånet: inifrån, av Samuel Brissman. Den handlar om det spektakulära rånet mot en värdedepå utanför Stockholm 2009 och kom ut 2013 på Vulkan. Förmodligen fick vi med oss två böcker under besöket när jag skulle välja tryckföretag till Skuggplats. Boken verkar intressant, men kanske inte till den grad att jag behöver två exemplar. Så, bytt är bytt. Jag fick med mig Mons Kallentofts deckare Höstoffer med Linköpingsbaserade kriminalinspektören Malin Fors i fokus. Jag gillade verkligen föregångaren Sommardöden, som jag läste för flera år sedan.

Har du bytt till dig någon bok i dag? Skynda, du har några timmar på dig!

Meh …

Konstig dag om själva idén var att byta bort en bok. (Du som inte gillar onödiga ord: scrolla ner till sista utgången.)

Hur skulle någon kunna visa intresse för Skugga, som jag släpade med mig hela dagen, när knappt någon fick chans att ens se den?

Först färdades den per cykel. Och jäklar, du ska veta en sak. När jag cyklar till ett mål, då trampar jag på som om jag hade den onde själv jagandes i hasorna. Vem hinner då se att det ligger ett stycke god litteratur i jakt på ny ägare i cykelkorgen?

Ingen!

Och på jobbet. Ja, där är besökare på mitt rum rätt sällsynta. En hade jag faktiskt i dag, han sökte mig i ett helt annat ärende och hade ingen bok med sig. Han kastade några snabba blickar utan kommentarer boken som låg där på bordet och skrek. ”Ta mig, ta mig, vill du inte ha mig!”

Sen. Cykel igen. Till mor och stugan och maken som var där och vi lunchade och boken hamnade i cykelkorgen igen för maken har ju haft tillgång till den hela tiden om modern läser inte.

Sista chansen. After Work på stammispuben. Bok på bord. Ölglas likaså. Efter dryck nr 2 kom någon blyg fråga om varför tusan någon tagit med sig en bok. Kulturskymning! Eller nej, öl och skönt sällskap är också kultur. Finkultur.

För att sammanfatta: Skugga står fortfarande i min bokhylla. Allt är som förut. Och ändå inte. För ännu en dag har gått. Kommer aldrig igen. Och man undrar ju.

Gjorde jag det bästa av den?

Bytt är bytt och kommer snart igen

Vilken fin idé: ”Ta med dig en bok när du går hemifrån, gärna en bok du gillar som du tycker att andra borde läsa. Bär den så att andra ser att du har en bok. När du ser en bok du vill ha (eller någon du vill prata med) går du bara fram och frågar om hon eller han vill byta bok med dig.”

Så skriver de ansvariga för stora bokbytardagen. Och det är i morgon, gott folk, som den stora dagen infinner sig.

Då är ju den stora frågan uppenbar. Vilken ska jag välja? Jag läser ju böcker flera gånger, de jag tycker är bra alltså, och då måste jag välja en som jag tycker om men är redo att skiljas från.

Pust. Det måste vara så här folk känner när de ska adoptera bort sina barn. Nä, skämt åsido. Jag ska nog kunna plocka bort någon. Herregud. En.

Jo – nu vet jag! Det får bli Skugga av Karin Alvtegen.

Det är en favorit och jag tänker verkligen läsa den igen. Men mitt exemplar är en pocket. Nu får jag ju en bra anledning att köpa den inbunden.