Delar ut verbala snytingar

Njuter fortfarande för fullt av världens bästa jullov! Jag tränar, fixar med hemmaprojekt som jag gått och funderat på alldeles för länge (typ ägna mig åt skovård, rensa i vår hallbyrå som innehållit allt från frimärken till hammare och saker som borde slängts 2012).

Och skrivit. Det blir minst en ny scen per dag. Inte så mycket kanske med tanke på att jag är ledig, men det tuffar på framåt i helt okej fart. Jag kommer in i texten så mycket snabbare när jag inte behöver gå tillbaka och fundera på vad som hände senast. Jag som egentligen inte alls gillar att skriva det där första råa utkastet finner att jag bara låter fingrarna smattra på och att det faktiskt blir något (att fortsätta jobba på) av det. 

I går hettade det till lite extra. Då grälade huvudkaraktärerna Karin och Tomas för första gången. Jag har vetat länge att de ska konfrontera varandra ungefär vid den aktuella tidpunkten. Men. Schmabang! När det väl hände hängde jag knappt med. Fick lugna ner mig. Kolla vad jag skrivit. Ändra lite, så att jag inte skulle komma för långt ifrån min plan.

Och sen fick de puckla vidare, verbalt alltså. Det fanns en massa undertryckt irritation som måste komma ut. De gav varandra tjuvnyp genom att angripa precis de där delarna som är mest känsliga. In med kniven och snurra runt två varv.

Så underbart det är, att skriva skönlitteratur! Man får vara precis hur taskig som helst. Det uppmuntras rent av att man utsätter sina karaktärer för så mycket de tål och sedan lite till. Så att de får kämpa. Känna!

Rätt skönt att kunna lämna datorn med det där ur systemet och pussa på sin make, som inte vet något om dramatiken som nyss utspelade sig i rummet bredvid.

Milstolpe

Skrivaråret 2015 är hittills lysande, har skrivit alla årets dagar. Nu hoppas jag att det håller i sig även efter att första veckan i januari har passerat.

I dag nådde jag en milstolpe. Skrev färdig scenen som utgör Midpoint. Enligt K.M Weilands skrivarböcker är det den scen som är berättelsens andra stora vändpunkt och som utspelar sig mitt i boken.

Så här skrev jag i mina anteckningar när jag planerade manus 2, fritt översatt från hennes Structuring Your Novel:
Något underbart händer! Till skillnad mot vändpunkt 1 reagerar inte karaktärerna på det som händer, de agerar och tar kontroll över händelserna och handlar mot antagonisten. Det ska vara en scen som både är logisk med tanke på vad som hänt innan men samtidigt dramatiskt och något helt nytt än det som varit. Nu ska karaktärerna sluta be om ursäkt och gå till anfall.”

Att jag kommit hit betyder med andra ord att jag skrivit klart hälften av det där första, grova utkastet. Bra! Men särskilt underbart är det förstås inte. Än. Ska skriva klart resten av storyn och sen bara skriva om allt ungefär 500 gånger. Återkommer!

Ordning & reda

Det var något som krånglade med windows-versionen av tillägget till Scrivener, som jag skrev om nyligen. Nu har jag fått in alla delmoment som strukturen ska växa fram ur. Kroken i början, vändpunkterna som inte är det minsta slumpartat placerade utan utplacerade med en genomarbetad tanke bakom.

Överblicken över hur det borde vara är total. Insikten om att inget är som det borde vara är monumental. Bah.

Okejokejokej. Det är ju bara några helt råa stolpar jag hunnit till i mitt nya manus så nu tänker jag se till att de hamnar i en ordning som gör nästa bok helt oemotståndligt läsvänlig. Vänta bara! (Ja, det lär du fågöra.)

PS: du missar väl inte bokutlottningen? Mejla mig en motivering kring det bästa med att bo i höghus (fria fantasier välkomnas). Du har till den 17 juni på dig, efter att jag hastigt och lustigt bestämt mig för en längre tidsfrist. DS.

Frustrerande försök till struktur

I går tänkte jag skriva ett kvittrande glatt inlägg. Det slutade med att jag twittrade nyss. Vi tar det från början.

Jag älskar ju K.M Weilands böcker om hur man kan strukturera sin roman. Och jag håller lite på att bli kär i Scrivener. Häromdagen fick jag ståpäls av ett twitterinlägg: att det finns en ny template (en slags mall) till Scrivener som utgår ifrån idéerna i Structuring Your Novel.

Whohooo! Det är ju typ som att vinna på lotto eller kyssa sin drömpartner första gången eller … att hitta två finfina metoder som jobbar åt samma håll. Man blir tårögd.

Då kommer vi till gårdagen. Först då kom jag på att jag skulle ta och testa det där. Nu är jag ju helt grön på Scrivener så jag tänkte att det var därför som det bara INTE GICK. Kanske för att jag har testversionen? Jag köpte. Inget hände!

Frustrationen steg. Om jag hade varit en person som fick en bultande ådra i pannan när jag blir förbannad då hade den *@#&% verkligen varit på väg att BRISTAAAAH!

Fick stänga av datorn efter att sedvanliga trick som att starta om var uttömda och bortdömda. Testade nyss igen. Tänkte att jag tar det från början, laddar ner hela paketet och försöker tänka i pedagogiska och logiska steg.

Men se då. När jag trycker på raden för nedladdning hamnar jag på Page Not Found Error 404. Dålig nyhet – det verkar inte funka. Bra nyhet – det verkar inte bero på mig.

Nyss skickade jag en fråga via Twitter till K.M Weiland. Får se vad hon svarar och om det kommer nya chanser längre fram. Giv mig struktur!

(Ibland tänker jag att allt det här krånglandet jag håller på med bara är ett sätt att skjuta upp själva skrivandet och att jag borde ägna mig mer åt att få ner ord på papper än åt att söka tekniska hjälpmedel för ett hantverk som ska gå att utföra ändå. Men det skulle jag aldrig säga högt.)