Njutningsfull felsökning pågår

Jag hatar starten. Den där stunden efter att första planeringen är klar och alla goda tankar ska ner på papper. Orden faller platt. De förmår inte alls att förmedla känslan jag var ute efter, folk är döda pappersfigurer och allt de gör är bara övertydligt eller så flummigt att ingen förstår vad det ska handla om.

Sån är jag. Inte bara skönlitterärt, jag gillar inte den där första trevande stunden när jag jobbar med en journalistisk text som ska omvandlas från inspelat prat till något som någon kan finna intressant eller lärorikt eller vad nu poängen är. Men det är värre med det skönlitterära.

Men sen, när jag trasslat mig igenom första utkastet och själva skelettet är klart – då börjar det roliga! Nu är jag i det stadiet med den där @&%% novellen som kanske ska skickas till antologin som ges ut i samband med stadens hundraårsjubileum.

Det är underbart! Ordmärkaren i mig får festa och kommentera, den lilla kreativa själen får värka fram bättre formuleringar, smartare gestaltning, jag får skriva uppmanande kommentarer i marginalen som om jag var min egen stränga lärarinna … Och se hur det sakteliga blir bättre. Hurra!

Vi får se hur långt jag kommer. Novellen är lite av ett experiment, jag har testat att få med lite övernaturliga element för första gången. Det är svårt! Texten har i alla fall förbättrats ett par vändor nu, men jag har mer skoj kvar innan jag bestämmer mig för om det blir den … eller om jag snabbt skriver ihop nåt helt annat.

bloggbild redigering spöknovell

 

Tio noll nio

De vaknade i morse, långt innan klockan slog tio noll nio. Det var som vilken annan dag som helst. Personal och barn skulle till sin skola. Några såg fram emot höstlovet, bara två dagar bort.

Barn och vuxna åt frukost, klädde sig, kanske klagade på att det regnade och att tvättkorgen var full igen eller på att det skulle vara mattelektion och att syrran retades. De borstade tänderna. Klädde på sig. De tog sig till sin skola. Kronan, på Kronogården, i Trollhättan. 

Det är ännu en helt vanlig dag. 

På ena sidan staden vaknar en man. Han är 21 år. Om några timmar är han den alla talar om. På Kronan, på Kronogården, i Trollhättan, Sverige, världen.

Kanske äter han frukost och borstar tänderna när han lämnat sängen. Vad han tänker på går inte att förstå.  Tvekar han någonsin? Får han övertala sig själv eller går planen helt lätt att genomföra? Sov han i natt?

Han lämnar sin lägenhet och tar med sig två kraftiga stickvapen. Han tar sig till sitt mål. Kronan. På Kronogården. I Trollhättan. Här går 400 grundskolebarn. Han är maskerad och beväpnad.

Larmet går tio noll nio. Snart ska vi alla vakna.

Han tog sitt första offer i skolans entré. Hans blodiga fotspår visade vilken väg han tagit, hur han metodiskt sökt igenom skolan. Gått mot klassrummen, där han knackat på och stuckit ned den som råkat öppna. Barn. Helt slumpmässigt. Helt obegripligt.

Fem minuter efter att klockan slagit tio noll nio är polisen på plats. De möter kaos, förvirring, människor i chock som fått se fasansfulla syner.

Och en man, beväpnad och maskerad, som attackerar.

Han är död nu. Det är ingen tröst. I dagens händelser finns inget trösterikt att hämta. Ytterligare två personer är döda. En kämpar för sitt liv på sjukhuset och för en annan skadad har läget stabiliserats. De skulle bara till sin skola. Det var en vanlig dag.

Nu har det gått snart nio timmar. Det är becksvart ute och inombords finns bara ihåligt mörker. Jag vill skrika Varför? men vet att det inte finns något svar.

Följ rapporteringen om händelserna som resulterade i tre döda och två skadade på Kronan här, här eller här.

 

 

Smörgåsrån

Jag sitter på ett snabbtåg till Stockholm dit jag åker över dagen för att träffa potentiella uppdragsgivare och diskutera idéer som jag presenterat tidigare. Tjänsteresa med egna företaget! Jag börjar bli vuxen.

Resan tar nästan fyra timmar per väg. Nästan fyra timmar av sittande. Skrivtid, äntligen!

Jag fortsatte att spåna kring vad jag ska skicka in till antologin Trollhätteberättelser. Ville passa på att skriva något som är helt annorlunda mot tidigare alster. Testa gränserna. Jag faller så lätt in i något mörkt och dystert. Nu vill jag skriva med lätt hand, kanske till och med få läsaren att dra på mungiporna någon gång.

Eventuellt kan jag nu vara något på spåren. Utan att avslöja för mycket kan jag ändå berätta att huvudkaraktären är en pensionsfärdig dam med många hemliga sidor och novellens arbetstitel är Smörgåsrån.

Nu ska jag ”bara” få detta att fungera åtminstone hälften så bra på papper som det gör inne i min hjärna.

Nystart

Jag hör sannerligen inte till dem som säger att det ska bli skönt att komma in i rutinerna igen efter semestern. Tvärtom! Jag skulle kunna vara ledig alltid, om det inte var för det där med ekonomin.

Men alldeles nyss fick jag en liten ryckning som jag tror hade med det där att göra. Jag kände att jag såsat runt nog. Rent skönlitterärt, alltså. Det är dags att skriva och jag längtar.

Förutom att fortsätta finslipa på manus 2 så ska jag också knåpa ihop en berättelse på Trollhätte-tema. Nästa år fyller staden 100 år och det ska firas på en mängd olika sätt. Till exempel vill kultur- och fritidsförvaltningen att medborgarna skicka in dikter, noveller, reportage … ja kort sagt text med orten i fokus.

För snart fyra år sedan fick jag med novellen Kärlekens stig i Trollhätte-antologin Lågor (läs mer under Publicerat). Jag hoppas komma med även den här gången. Deadline vid årsskiftet – dags att sätta igång!

PS: jag har nu också sänkt priset på Skuggplats. Läs mer här! DS.