Ordning & reda

Som jag nämnt tidigare ska jag starta företag inom kort. Jag har förberett mig och gått en massa kurser, allt för att inte klanta till det med något i onödan. Det blir säkert svårt ändå, tänker jag. Ordning och reda är bästa huvudkudden, typ.

Alla tänker inte så. Den tanken ploppade upp i mitt huvud häromsistens när jag fick ett mycket oväntat telefonsamtal en lördag. Det var från … Vulkan. Ni som hängt med mig på bloggen kanske känner igen att jag inte varit 100 procent nöjd med företaget som fick i uppdrag att sköta tryckningen av min bok.

Jag trodde att jag klippt navelsträngen för länge sedan och skulle slippa någon mer kontakt. Samtalet bekräftade att jag ska hålla mig borta.

”Vi sitter här med bokslutet och kan inte se att du betalat din sista delfaktura till oss.”

Höll på att skratta högt. Som om de skulle ha låtit 12 000 kronor förbli obetalda i över ett år utan att ta någon kontakt. Ha! Det enda de var riktigt snabba med var faktureringen.

Jag sa att jag absolut betalat och det ”trodde han förstås, men om jag kunde skicka en skärmdump på inbetalningen vore det bra”.

Okej, jag fattar att jag inte varit deras mest lukrativa kund och att jag förmodligen inte betyder ett skvatt för dem. Men det är f*n inte okej att jag ska behöva rota fram ett bevis för att jag skött mig när det är DE som inte har någon ordning på sina papper.

Skickade skärmdumpen samma eftermiddag och fick ett ”tack” dagen efter. Jag hoppas det var sista ordet.

 

Tryckeri-respons ”redan”

I höstas höll jag på och letade efter företag som kunde trycka upp Skuggplats åt mig. Jag valde slutligen ut fyra som verkade hålla måttet något så när och bad dem om offerter per mejl. Tre av dem svarade supersnabbt, de första två redan nästa dag.

Ett tryckeri svarade aldrig. Eller, det var i alla fall vad jag trodde. För aldrig är ju ett väldigt långt tidsperspektiv som vi ännu inte sett slutet på. För i dag, nästan fem månader efter min mejlförfrågan, kom ett svar.

”Hej Minna. Vi hade kontakt i november angående tryckning av en bok. Jag ville bara kolla upp om du har fått boken tryckt eller om du fortfarande söker efter ett tryckeri.”

Öh. Vi hade kontakt? Det där svaret i dag är den enda ”kontakt” jag sett till, om jag bortser från mitt eget mejl. Jag svarade artigt att jag fick min leverans för en månad sedan.

Bättre sent än aldrig? Nja. Kanske snarare bara för sent. Fast dagens lilla skratt fick jag i alla fall.

För övrigt då? Jo tack. Har inte skrivit något, åtminstone inte något skönlitterärt. Däremot fått tjuvläsa REPORTAGET som snart kommer i lokaltidningen. Det kommer att bli bra! Särskilt efter att jag motade bort ett par retliga korrfel 🙂

 

Verk på vift

Får börja med en varning. Om du bara gillar happy happy inlägg ska du söka dig till en annan blogg för tillfället. För i dag fick jag svar från Vulkan angående gårdagens efterlysning kring var i processen mina böcker befinner sig.

”Hejsan. Böckerna är tryckta. Jag vet detta därför att vi fick in pliktexen igår. (Så vi har några ex på kontoret) Har något fraktföretag ringt dig ännu?”

NEJ ingen har ringt. Och NI har inte berättat att pliktexemplaren landat på ert kontor och NI har inte hört av er och stämt av att även jag fått min lilla del av avtalet. Alltså 200 böcker som jag väntat på sedan i slutet av december.

Svarade att ingen av sig om leverans och fick snabbt ett nytt meddelande om att ”de kommer när som helst (vilken dag som helst)” och att han nu eftfrågat kollinumret och borde kunna skicka det till mig i morgon.

Så var är mina böcker? Jag vet inte. Vulkan vet inte.

Även om hela den här processen är i slutfasen så kan jag ändå inte hjälpa att jag bara känner mig så jäkla besviken och bortglömd längs vägen.

 

Väntar, fortfarande

Söndag och sista dagen i veckan V. En sammanfattning:

  • Antal exemplar av Skuggplats levererade till min dörr: noll.
  • Antal mejl från Vulkans kundtjänst: ett.

Oj! Ett mejl? Då måste jag ju ha fått någon slags information om vad som händer och NÄR jag kan tänkas få mina böcker? Så nånting tänkte jag när det plingade till i mobilen klockan 17.50 i fredags och jag såg att avsändaren var just Vulkans kundtjänst.

Men nej. Det var bara ett massmejl med reklam om nystartade Lava förlag, som ingår i Vulkan-koncernen. Hemsidan är ännu sparsmakad med detaljer men det är i alla fall klart att Lava  är ännu ett företag som hjälper egenutgivare att få ut sina böcker genom att ta (för mycket) betalt för en massa tjänster, varav många är sådana som man lätt klarar själv och dessutom är helt gratis. Hur Lava skiljer sig från Vulkan, som ju också har erbjuder olika tjänster som går ut på att förverkliga författardrömmar, framgår inte.

I morgon är det fem veckor sedan jag skickade in manuset och produktionen av Skuggplats startade. Tidpunkten för den verkliga veckan V är osäker. Jag hoppas att den infaller innan påsk.

Pessimisten vs Optimisten: ett – noll.

Prövningens tid

Jag skrev häromsistens att jag inte ska hålla på och tjata om datum för min bok utan slappna av. Låta folk jobba på sitt håll och ta den dagen när den kommer.

Som om det skulle gå!

Var tvungen att mejla i dag. Det har ju gått över en månad sedan senaste ”beskedet”. Den här gången kom svaret snabbt, tog nog knappt tio minuter. Alltid nåt. Men resten var inte särskilt munter läsning för den otåliga sidan av mig.

”Jag har efterfrågat ditt provtryck. Så fort tryckeriet återkommer, så återkommer jag till dig.”

Suck. En j***a tumme! Det har gått sju veckor sedan jag lämnade materialet och jag är inte ett dugg närmare målet. För efter att provtrycket är okejat – när nu det blir av – tar det ytterligare fyra veckor att trycka själva upplagan.

Om inget strular. *Plats för hånskratt*

Respons

I dag fick jag svar på min fråga om fakturan. På en söndag! De kanske har en service-gen i sig ändå.

Och att priset nu plussats på med moms var ett misstag. Det så Vulkan normalt fakturerar och vår överenskommelse var alltså ett avsteg från de vanliga rutinerna. ”Du kan betala det vi kommit överens om”, står det i mejlet. Och det har jag gjort nu.

Nöjd igen. Hoppas det håller i sig mer än två veckor 🙂

Senaste nytt, nu ännu färskare

Jag skrev ju nyligen att jag fick så lite information från Vulkan om var i processen min bok är. Då hade jag inte ens fått en faktura. Det har jag nu, till och med två. En som betalas i början av januari och en först en bit in i mars.

Framsteg? Jovars. Fast ändå inte. För fakturan är nu plus moms trots att vi hela tiden pratat om priser inklusive allt. Det var jag noga med att ange när jag skickade offerterna, jag slipper ju inte undan momsen och är bara intresserad av vad jag ska betala. I sitt offertsvar då skrev också Vulkan ett pris för 200 böcker inklusive moms och frakt och allt annat som kan dyka upp. Nu har jag alltså ökat på min beställning med 100 böcker och tydligen också moms.

Det betyder nästan 1 500 kronor mer att betala. Inte jättemycket i sammanhanget, men bara lite irriterande att det kommer som en överraskning. Vad som är än mer irriterande är att företaget inte svarar på mina frågor kring varför det blev så här. Mejlade både i torsdags till en specifik person och i fredags till info-adressen. Inget svar. Buuu.

Jag har verkligen ingenting emot att betala. Tvärtom, jag vill ha det gjort så att framstegen i arbetet åtminstone inte hindras av det. Får ringa på måndag. Buuu, igen. Jag vill bara ha ett snabbt svar, inte hålla på och krångla. Ska det vara så svårt att hålla sina kunder nöjda?

Senaste nytt

I tisdags var det två veckor sedan jag lämnade in allt mitt material, inlaga samt omslagets fram- och baksida till tryckeriet. Efter ”tack för beställningen” har jag inte hört ett ljud. Zipp. Nada. Ei mitään. Nothing. Inget.

Inte ens en faktura har jag fått! 

Alltså hallååååå! Är det så svårt att förstå att man vill veta något? En liten uppdatering bara, ”nu har vi påbörjat ditt eller datt och du kommer höra från oss inom xx dagar/veckor” eller nåt i den stilen. Det är väl inte för mycket begärt!

Jag vet att jag är otålig och därför höll jag mig i skinnet länge och väl. Tills i tisdags då, på tvåveckorsdagen. Skrev en liten hälsning där jag undrade om det fanns någon tidsplan för arbetet med boken. Utåt sett väldigt sorglöst men på insidan VAR JAG VÄLDIGT ANGELÄGEN.

Inget svar i går. Trots att de hade hela dagen på sig! Men i dag, på eftermiddagen, äntligen ett livstecken. Killen som jobbar med mitt ”projekt” (ja, de kallar det så!) svarade: Hejsan, din bok är nu under provtryck. Som hårdpärm.

Kort och koncist. Men det räcker, nu håller jag mig lugn i minst ett par veckor till.

PS: Efter allt tryckeristrul är det med största sannolikhet helt kört för en leverans av böcker innan jul. Faktiskt inte hela världen, det är ju inte som att den ska ut i bokhandeln. DS.

Har tryckt på skicka – igen

Fredagens besök på företaget som jag kontaktat angående tryckning efter strulet med tryckeri 1 gav mersmak. Det finns verkligen en poäng med att inte göra allt på nätet. Att kunna dra med handen över pappret jag vill ha, kunna knacka med knogarna på omslaget och lyssna till den dova resonansen. Se människorna som ska ansvara för att min baby förvandlas till en bok i ögonen.

Därför tror jag att jag nu vågar säga högt vilket företag det är jag bestämt mig för: Vulkan media i Stockholm.

Jag hade med mig en – enligt mig – tryckfärdig pdf och två bildfiler, bokens fram- och baksida. Enligt mig, ja. Det var verkligen inte något killarna på Vulkan trodde på. Jag frågade lite försynt vad som brukar vara fel med främst textinlagan, som jag ju verkligen kämpat med och lagt ned en väldig massa timmar på för att få rätt.

Layoutaren rabblade en massa saker, det kunde till exempel bli fel om man hade en innehållsförteckning och sedan ändrat något i manuset så att sidhänvisningen inte stämmer. Många har också missat att lägga ISBN på rätt sida (ska vara tidigt) och en del börjar med romanen med en gång, på sidan ett utan extra sidor för till exempel titel och annat. Sen ska själva romanen börja på högersidan av ett uppslag vilket också kan bli fel om man inte tänker på hur pdf-en blir som bok.

Ju mer han snackade desto lugnare blev jag. Innehållsförteckning? Det har jag ingen. Och alla de där andra trampminorna tyckte jag nog att jag undvikit. Inte för att jag hade tur. Jag har självklart kollat upp hur det ska vara. Det insåg maken, som satt bredvid och myste när layoutaren till sist äntligen slutade snacka och tog upp min fil på datorn och själv kunde se att där ju inte fanns något för honom att jobba vidare med. (”Det visste jag nog, att du skulle ha koll på det där!” sa maken i taxin efteråt. Nöjd, så nöjd.)

Eftersom killen inte hade något att anmärka på i inlagan var han desto noggrannare med att påpeka att mitt omslag inte var tryckfärdigt. Jag hade ju skickat två bilder, en fram- och en baksida, som sagt. ”Då måste den monteras ihop, och är alltså inte klar för tryck. Men det tar bara några minuter.” Suck. Han var väl tvungen att visa att han kunde sitt jobb eller nåt.

En annan grej var att boktiteln på framsidan ligger för högt, åtminstone kommer den göra det sedan när skärmånen är borta. Men det skulle bara vara att skicka mitt photoshop-dokument så skulle de fixa detta.

På lunchrasten i dag fick jag äntligen i väg allt. Nu håller jag tummarna för att inget strular. Det är långt ifrån säkert att jag får hem boken till jul. Nu känns det viktigast att det blir så bra som möjligt.

PS: just det, jag har ju varit iväg på kryssning med skrivarinriktning. Lovar att det kommer en summering i ord och bild om det äventyret. Nu: återuppta en försummad nanowrimo-text. DS.

Har vänt blad

Oj, nu hände det saker snabbt. Jag har bytt tryckeri!

Min magkänsla var fel så fel och den bekräftades av mitt samtal med konsumentvägledaren. Så här sa de i korthet: ”Vi skulle aldrig råda någon att gå med på att betala så mycket för en vara innan man ens sett den. Går tryckeriet i konkurs innan de hinner trycka min bok är jag som vanlig privatperson sist i högen av folk som kan få pengar tillbaka. Vill jag klaga på något är mina chanser betydligt sämre att få rätt om jag redan betalat. Företaget gör dock inte något fel, de får själva avgöra vad som ska gälla hos dem. Men det är upp till mig som kund att bestämma om jag går med på det. Skulle företagaren själv gå med på att betala den summan för något hen inte sett?”

Jag fick rådet att gå till ett annat tryckeri. Eventuellt kunde jag förhandla villkoret och gå med på att betala maximalt hälften i förskott. Det mejlade jag till tryckeriet i går eftermiddag. Tidigare har de svarat ganska snabbt och på udda tider. Nu förblev det tyst. Därför kollade jag vidare i morse med ett av de alternativ som jag också fått in offerter från. De vill ha hälften i förskott och tar 600 mer för tjänsten totalt.

Så jag slog till. Ringde upp för de vill veta mer om vad jag önskar för papper till exempel. Papper? Alltså. Jag kan inget om olika sorter ”Munken” säger mig inte mycket till exempel. ”Har du vägarna förbi kan du ju komma hit och titta” säger mannen som jobbar på företaget i Stockholm och tror att alla andra finns där också.

Haha! Nu slumpar det sig ju så att jag SKA till huvudstaden i dag! Så det blir ett besök på företaget som kommer att namnges när allt är klart. Och skrivarkryssning med romankompisar. Ojooojjojo. Vilken helg!

PS: jag mejlade förlag nr 1 i morse efter att jag kollat villkoren med förlag 2. Då gick han helt plötsligt med på att dela upp betalningen på hälften före och hälften efter. Men först alltså efter att jag sagt att jag går vidare. I går verkade det helt omöjligt. DS.