Ordning & reda

Som jag nämnt tidigare ska jag starta företag inom kort. Jag har förberett mig och gått en massa kurser, allt för att inte klanta till det med något i onödan. Det blir säkert svårt ändå, tänker jag. Ordning och reda är bästa huvudkudden, typ.

Alla tänker inte så. Den tanken ploppade upp i mitt huvud häromsistens när jag fick ett mycket oväntat telefonsamtal en lördag. Det var från … Vulkan. Ni som hängt med mig på bloggen kanske känner igen att jag inte varit 100 procent nöjd med företaget som fick i uppdrag att sköta tryckningen av min bok.

Jag trodde att jag klippt navelsträngen för länge sedan och skulle slippa någon mer kontakt. Samtalet bekräftade att jag ska hålla mig borta.

”Vi sitter här med bokslutet och kan inte se att du betalat din sista delfaktura till oss.”

Höll på att skratta högt. Som om de skulle ha låtit 12 000 kronor förbli obetalda i över ett år utan att ta någon kontakt. Ha! Det enda de var riktigt snabba med var faktureringen.

Jag sa att jag absolut betalat och det ”trodde han förstås, men om jag kunde skicka en skärmdump på inbetalningen vore det bra”.

Okej, jag fattar att jag inte varit deras mest lukrativa kund och att jag förmodligen inte betyder ett skvatt för dem. Men det är f*n inte okej att jag ska behöva rota fram ett bevis för att jag skött mig när det är DE som inte har någon ordning på sina papper.

Skickade skärmdumpen samma eftermiddag och fick ett ”tack” dagen efter. Jag hoppas det var sista ordet.

 

Ocensurerat

Det här inlägget skrev jag egentligen den 3 maj. Sedan valde jag att inte publicera för jag inte ville riskera något krångel. Nu har jag fått hem mina böcker, betalat min sista räkning och därmed avslutat alla mina affärer med Vulkan. Därför lägger jag ut ut texten nu i stället.


Hej då, Vulkan

Nyligen skrev jag om bristen på statistik över min försäljning via Vulkan. De har ju en panel där man ska kunna gå in och förundras över hur siffrorna skjuter i höjden. Eller nåt. Min har hela tiden sett ut så här:

statistik

Försäljnings- och royaltystatistik

Det vill säga: ingen information, vilket jag tolkat som ingen försäljning.

När jag fick veta att biblioteket köpt in fem böcker mejlade jag Vulkan och frågade hur det kom sig att jag inte kunde se den försäljningen. Fick ett svar: nu är det uppdaterat. Jag gick in men sidan var precis likadan som tidigare. Inte en siffra syntes. Jag loggade in och ut några gånger men när inget hände mejlade jag igen.

Svaret: ”Du var för snabb, testa nu.”

För snabb? Jag gick ju in efter att de sa att allt var klart. Grrrrrrr. Hur som helst, när jag väl var inne såg jag att det fanns totalt 7 sålda böcker.

Jag meddelade också Vulkan att jag ville beställa hem resten av min upplaga. Det är ju inte så värst många böcker kvar här hemma och min egen försäljning går bättre än den via bokhandlarna, så det finns ingen större poäng med mellanhänder.

När det var klart att jag skulle ta hem allt fick jag snabbt ett mejl från vd (som jag alltså inte mejlat med om detta). ”Det kostar 200 kronor.” Suck. Är det allt som finns att säga? Inget tack för din beställning och lycka till med nästa som vi hoppas få hjälpa till med. Eller vad som helst annat än ett krav på några hundralappar.

Jag svarade att 200 kronor inte är något problem. Men hur blir det med ersättning för de böcker ni faktiskt har sålt? Totalt 630 kronor.

Jag har hört andra som berättat om svårigheter med att få ut pengar för försäljning och att det inte går alls om summan understiger en tusenlapp. Förberedde mig för en hänvisning till det finstilta. Till min förvåning blev det i stället ett svar om att pengarna skulle betalas ut i maj.

I går fick jag ett nytt mejl från någon som har hand om ekonomin – ett underlag för min försäljning. Nu var det inte längre sju böcker utan 15. Mer än en fördubbling på bara några dagar. Men var de böckerna beställts vet jag inte. För åter har statistiken på min inloggningssida gått tillbaka till noll-visning. Tomt alltså. Inte en endaste siffra. Och – ja du gissade rätt – ingen information alls.

Nu struntar jag i det där. Bandet med Vulkan är klippt och jag avser inte att tråckla ihop det även om behovet av fler böcker uppstår. Det här är ju långt ifrån mitt första gnäll-inlägg om dem … (Eftersök, Verk på vift, Väntar fortfarande, Senaste nytt nu ännu färskare, Senaste nytt för att nämna några.)

Bokutlottning

Vad hände nu då, plötsligt gick nästan två veckor utan ett enda inlägg på bloggen. Ändå har det ju hänt lite bok/skrivrelaterat. Jag har till exempel duktigt använt min tågrestid mellan Trollhättan och Göteborg (drygt en halvtimme bara, men ändå) till att bena ut karaktärer, hitta på novellidéer och bestämma grundstrukturen för nästa bok.

Och. Jag har klippt navelsträngen med Vulkan genom att ta hem resten av min upplaga! Nu ligger mina böcker i prydliga kartonger på vinden och jag har full koll på de små raringarna. Detta ska firas! Jag gör det med en utlottning.

Vill du ha ett signerat exemplar av Skuggplats? Jag skickar en bok helt gratis inom Sverige till den som berättar vad som är det bästa med att bo i höghus. Det är självklart helt fritt att fantisera fram fördelar för den som saknar egen erfarenhet!
Mejla mig på minna.ulin (@) yahoo.com OBS REVIDERAT DATUM: senast den 17 juni gäller. Ange även ditt namn och din adress.

Bäst motivering vinner. Lycka till!

PS 1: jag kommer att publicera namn på vinnaren och motiveringen här på bloggen. DS.

PS 2: jag har inte bara suttit och stirrat in i väggen när jag inte bloggat eller skrivit. Nästan all tid har ägnats åt trädgårdsprojekt. Den börjar arta sig! Bildbevis nedan. DS.

Uteplatsen tar form bakom tulpanen

Uteplatsen tar form bakom tulpanen

Eftersök

Den 11 mars var jag på både byns bokhandel och huvudbiblioteket och försökte snacka in Skuggplats. (Jag kommer ihåg att det var just den dagen eftersom jag hade en semesterdag för besök av lokaltidningen.) Både bokhandel och bibliotek fick mina kontaktuppgifter och lovade att höra av sig. Särskilt på biblioteket lät det lovande.

Sen gick veckorna. Blev till en dryg månad och sen en och en halv. Inte ett ljud.

I dag var jag i centrum och fick lite annat gjort och tänkte att jag går in på biblioteket och bara kollar varför det dröjer med besked och om de kan tänka sig att ta in boken. Jag menar, herregud, så många lokala författare finns det väl inte så att hyllorna svämmar över?

Bibliotekarien lyssnade och tyckte att det lät märkligt att jag inte fått höra något efter så lång tid. Hon knappade lite på datorn.
”Men vi har den ju redan”, utbrast hon och vände skärmen mot mig.
Och där stod namnet på både mig och bok. Inte bara ett exemplar utan fem finns för utlåning.
”Vad kul, då går jag och fotograferar den på hyllan”, sa jag när vi skulle runda av samtalet.
”Nej, det går inte. Alla böcker är utlånade och det är dessutom flera som står i kö”, sa bibliotekarien.

Hon sa också att boken kommit den 14 april (och att JA de borde ha meddelat mig) och dagen efter var det någon som bokade ett exemplar och hämtade strax därefter. Hur kul var inte detta!

Nu återstår bara en fråga och den riktar sig till Vulkan. När jag beställt min upplaga fick jag en länk till en adminpanel på deras hemsida, där jag skulle kunna hålla koll på försäljningen. De gånger jag varit inne och kollat har den gapat tom, och jag har tagit för givet att ingen köpt boken via Vulkans kanaler. Nu vet jag ju att fem ex är sålda. Ändå finns fortfarande ingen statistik över försäljning på sajten.

Det får bli en sak att rota i nästa vecka. Nu tänker jag bara ägna mig åt att glädjas över att folk finner det värt att köa för min bok!

Verk på vift

Får börja med en varning. Om du bara gillar happy happy inlägg ska du söka dig till en annan blogg för tillfället. För i dag fick jag svar från Vulkan angående gårdagens efterlysning kring var i processen mina böcker befinner sig.

”Hejsan. Böckerna är tryckta. Jag vet detta därför att vi fick in pliktexen igår. (Så vi har några ex på kontoret) Har något fraktföretag ringt dig ännu?”

NEJ ingen har ringt. Och NI har inte berättat att pliktexemplaren landat på ert kontor och NI har inte hört av er och stämt av att även jag fått min lilla del av avtalet. Alltså 200 böcker som jag väntat på sedan i slutet av december.

Svarade att ingen av sig om leverans och fick snabbt ett nytt meddelande om att ”de kommer när som helst (vilken dag som helst)” och att han nu eftfrågat kollinumret och borde kunna skicka det till mig i morgon.

Så var är mina böcker? Jag vet inte. Vulkan vet inte.

Även om hela den här processen är i slutfasen så kan jag ändå inte hjälpa att jag bara känner mig så jäkla besviken och bortglömd längs vägen.

 

Väntar, fortfarande

Söndag och sista dagen i veckan V. En sammanfattning:

  • Antal exemplar av Skuggplats levererade till min dörr: noll.
  • Antal mejl från Vulkans kundtjänst: ett.

Oj! Ett mejl? Då måste jag ju ha fått någon slags information om vad som händer och NÄR jag kan tänkas få mina böcker? Så nånting tänkte jag när det plingade till i mobilen klockan 17.50 i fredags och jag såg att avsändaren var just Vulkans kundtjänst.

Men nej. Det var bara ett massmejl med reklam om nystartade Lava förlag, som ingår i Vulkan-koncernen. Hemsidan är ännu sparsmakad med detaljer men det är i alla fall klart att Lava  är ännu ett företag som hjälper egenutgivare att få ut sina böcker genom att ta (för mycket) betalt för en massa tjänster, varav många är sådana som man lätt klarar själv och dessutom är helt gratis. Hur Lava skiljer sig från Vulkan, som ju också har erbjuder olika tjänster som går ut på att förverkliga författardrömmar, framgår inte.

I morgon är det fem veckor sedan jag skickade in manuset och produktionen av Skuggplats startade. Tidpunkten för den verkliga veckan V är osäker. Jag hoppas att den infaller innan påsk.

Pessimisten vs Optimisten: ett – noll.

Vändpunkter i vardagen

Alltså gårdagen! Den gick från nervös hjärtklappning med spontana svettutbrott till leverans av gåva med så mycket värme och tanke bakom att jag blev helt darrig igen fast av andra orsaker.

Vi tar det från början.

Satt på jobbet när min privatmobil plingade till. Mejl. Det brukar mest vara olika ressajter som vill berätta om senaste erbjudandet till ett exotiskt mål. Som jag inte tänker boka just nu. Alltså struntade jag i ljudet och arbetade vidare.

När jag slutligen kollade höll jag på att trilla av stolen. Mejlet var från Vulkan.

”Hejsan. Ni har redan skickat en fil tidigare, och boken är skickad till tryck sedan  en vecka tillbaka. Så den är redan under produktion. Eller hade ni någon tanke med att skicka inlagan på nytt? (Det framgår inte av erat email.)”

HERREGUD! Ni förstår tankarna som for omkring som yra pingisbollar i min skalle. Jag har bara skickat två versioner av texten: en i november och en efter granskning av provtrycket. Så VILKEN variant var nu under produktion? Den med en massa korrfel och fel utgivningsår eller den med något färre korrfel och rätt år? HJÄLP!

Efter några förvirrade mejl visade sig allt vara ett enkelt misstag. När jag skickade min uppdatering (typ 23.30 söndagen innan årets första jobbdag) hade jag först råkat trycka på en mejladress som automatiskt skickade från makens mejl (på något tekniskt vis som jag väljer att inte ”förklara” närmare än så.) Jag upptäckte det och skickade med min egen fem minuter senare. Och hade glömt allt sekunden efter att jag fick bekräftelsen om att filen var mottagen dagen därpå.

I går var maken inne och rensade i sin mejl. Först då skickades mitt felaktiga Vulkan-mejl i väg. Och mottagaren tänkte självklart inte på att skicka-datum var den 12 januari. Allt är som det ska. Det är den uppdaterade filen som lever ett äventyrligt liv på tryckeriet, helt enligt plan. PUH!

Hade knappt hunnit lugna mig när jag sent om sider kom hem. Där väntade ett fluffigt och stort kuvert med mig som mottagare, det framkom av prydligt handtextade bokstäver. Avsändare: Susanne Ahlenius. Bästa Susanne!

K.M Weiland structuring your novel

Strukturinstruktioner

Hon hade skickat K.M Weilands handbok Structuring your novel. Jag som helt såld på struktur just nu eftersom nästa bok ska bli så mycket bättre. Efter förmiddagens chockupplevelse fick jag alltså åror till en båt som ska styras över ett vilt skummande hav. (Ja, nu kör jag havsmetaforer igen, förlåt.) Snacka om att tajma något till hundra procent. Tack Susanne. Jag blev så glad för din tanke och för din handling. Tack!

Punkt, slut – på riktigt

Ögonen blöder.

Har precis tryckt på skicka. Igen. Det var manuset som åkte på en ny resa, den sista med mig som avsändare. Den uppdaterade filen har mindre breda marginaler vilket resulterade i att boken blir ett antal sidor kortare. Fortfarande är den alldeles tillräckligt fryntlig.

Jag har ägnat helgen åt att korrigera och redigera. Putsa och rätta. Betyder allt detta arbete att det är en felfri text som jag lämnade? Knappast.

Inget blev lättare av att min pensionsfärdiga dator har ett wordprogram som också är i starkt behov av rullator. Som på eget bevåg ändrar granskningsspråk från svenska till amerikansk engelska. Som inte rättar helt uppenbara stavfel på något språk. Jag har alltså fått ögna manuset manuellt. Ett hästjobb, med 78 000 ord. Inte konstigt att ögonen blöder.

Har inte kollat varenda ord, därav konstaterandet att det inte är felfritt. Men jag hittade åtminstone en ny skörd, så texten är mindre befläckad än om jag valt bort ett provtryck av boken. Nu kommer läsaren till exempel slippa ord som möbera (möblera), Thebrödsbageriett (med två t) och foto-rafen. För att nämna några.

Arbetet i dag blev extra spännande av att Word flera gånger meddelade att hen slutat fungera och helt sonika la av. De flesta gångerna hade jag hunnit spara manuellt.

Note to self: köp ny dator.